Kniiiiip brudar!

I samarbete med Oliver & Eva (och för att reta den pryda mammamaffian lite) kör vi en rolig tävling! Misstänker att det var mitt inlägg om kroppen häromdagen som ni hittar här som lett till denna kontakt, haha. Men YEYH för bra initiativ så att vi slipper korsa benen när vi nyser, haha. KNIIIP brudar!

 

2 vinnare får välja snygga knipkulor i valfri färg i silikon - whoop whoop! Jag vill ha svarta! Ni vet - "once you go black"... ;) Film om produkten finns HÄR.

 

Nytt år och nya vanor! Heja kvinnokroppen säger jag! Träning och viktminsking i alla ära - men vi måste bli flitigare på att träna våra knipmuskler. Jag har gjort tre knipövningar redan under tiden jag skrivit den här texten, haha. Heja mig!?

 

TÄVLA:

 

1. Följ oliverocheva på instagram

2. hashtagga en bild på hur du inlett det nya året med #börjapånykula

(Och ja mig hittar ni på instagram som meekatt om ni har lust att följa mig.)

Tävlingen pågår till den 24 januari och Oliver & Eva väljer ut två vinnare.

 

Lycka till!

over and out.

//Meekatt...

En Knölkompis?!

Myskväll med Ananaspaj och Farmen på TV:

"Mammaaa?! Vad är en knullkompis för nåt?"

WAAAH!!? Hon sa KRULLkompis Alice! Hon är ju krullig i håret!"

"Nej mamma. Hon sa KNULL!"

"Nej Alice...hon menade knöl. Hon har en knöl. En KNÖLkompis!"

(skjut mig)

Tack TV4. Vad fan var det för fel på "Halv åtta hos mig?!"

Dags att sova. Jag har fått feber och mår allmänt kasst. Men inget som inte ipren kan döda. Imorgon ska nya kavajen på och jag flyger till Stockholm. Reseträff med härliga gänget ifrån Trestad Stigen ombord på Finlandsbåten väntar och jag tänker INTE vara sjuk! Och ja, båten kommer lämna hamnen...igen. Och åka ut på havet. Jag vet det nu.  ;)

Men först ska jag gå och pussa på barnen. (Sen kryper jag ner till min knölkompis, haha)

over and out.

//Meekatt...

Gävleresa, FnulKatt & Farfar!

En LYCKLIG tös somnade med ett leende ikväll. Vi har bokat tågbiljetter till GÄVLE och kusinerna på sportlovet! Ja, jag har ju aldrig lov men har en snäll chef som låter mig jobba där jag befinner mig. Väldigt praktiskt. Jag lovade Alice två saker inför 2014. Att vi skulle lära oss att åka skridskor och att vi skulle åka till Gävle. Nu kan vi ju kombinera de båda för snö och is finns det en jävla massa utav i Gävle! Så yeyh - vecka 9 kommer vi! Jag älskar snö...verkligen.

Jag misstänker att skinnjacka och Converse blir lite kallt? Jag får ta mössa med mig.

Helgen har varit superskön. Vi har hunnit med en storstädning, garagerensning, date med fina Familjen Rosmer på badhuset i Laholm följt av en tur till Gottegrisen. Dessutom har vi hunnit se en bra film, bakat muffins och gjort Köttfärsslimpa (som blev totaldissad. Jävla ungar.) och putsat fönster. Bra helg! Jag är laddad med energi inför en kul vecka!

Imorgon blir det full fokus på Krakel & Spektakel - vår roliga Familjemässa som går av stapeln den 26-27 April i Halmstad. Världens roligaste projekt! Min assistent har en svettig arbetsdag framför sig imorgon, mouhaha! På tisdag flyger jag och Fnulan upp till Stockholm och åker ännu en tur till Finland. Ett nytt gäng ressugna människor ska på reseträff tillsammans med Trestads Stigen och vi ska presentera våra Ullaresdresor á la FnulKatt! Jag har köpt ny kavaj och ska försöka se vuxen ut, haha. Till Elton ska jag dock säga att jag ska till ett JÄTTETRÅKIGT MÖTE i Halmstad. Han höll på att gå i bitar sist när jag kom hem och sa att jag hade åkt flygplan utan honom, haha. Han tror såklart att jag har varit på Kanarieöarna. ;)

Nu ska jag krypa ner till Freddy. Idominsalva på läpparna, grå pyjamas, Helosansalva på händerna och Vicks i näsan. Se upp älskling - här kommer farfar! För sån é jag.

Fick ett mail av en läsare som efterfrågade ett gammalt inlägg om magsjuka och barn. Här kommer det: "10 bra saker med att vara sjuk - när man har barn".

Over and out.

//Meekatt...

Hej kroppen - Fy fan vad BRA du är!

Januari 2014. Instagram fylls av bilder på vältränade kroppar, dåligt samvete och hashtaggar som ger oss om möjligt ännu sämre självbild än vad vi redan har. Smala kroppar. Vältränade kroppar. Magrutor. Biceps. Närbilder av displayen på löpbandet. Nyårslöften och inlägg om "kolla så FUL och TJOCK jag var för 6 månader sedan!" Hm. Jag är kanske dum - men jag älskar min kropp! Det är ju inte kroppens fel att den är tjock. Tänk så jävla BRA den är!? Jag är så stolt och imponerad över allt som kvinnokroppen faktiskt kan. Det får vi inte glömma bort i all vikt- och träningshets. ♥

Ställer mig framför spegeln nästan naken och synar mig själv ifrån topp till tå. Jag har ju lärt mig att det är bättre att göra sånt hemma än i en hiss på ett hotell på Kanarieöarna som senare visar sig vara kameraövervakad. Vi är så snabba på att döma oss själva. Anmärka på allt som är fel och glömma bort allt det där som är fantastiskt. För ja, visst fan är jag tjock, brösten är "långa" som Alice säger och bristningarna på magen är inte direkt diskreta. Men hallå! Det här är ju JAG! Min kropp...min historia...och mitt skal. Sån här é jag!

Jag börjar uppifrån och synar. Håret. Ja, det var ju kanske inte så jävla snyggt idag. Utväxten behöver fixas och frisyren är lite halvtråkig och behöver klippas. Men yeyh för att jag har hår, för att det växer snabbt och för att det är ganska tjockt. Ett knullrufs skulle pigga upp mitt annars raka och tråkiga hår men jag lärde mig inse värdet i att faktiskt ha hår när mamma var sjuk och tappade sitt. Tårar...och tappade strån. Värdighet...och stolthet som krossades och ett utseende som skrek "JAG ÄR SJUK!! KOLLA!!". Så ja, fett hår, slitet hår, tråkig färg. Skit samma. Sån här é jag.

Ansiktet. Nya rynkor har kommit. Jag minns när jag var liten och smög in i badrumsskåpet och "lånade" av mammas "anti-skrynk-kräm" och tänkte att om jag tar lite redan när jag är sex år så blir jag aldrig skrynklig. Det hjälpte fan inte. Men de där nya rynkorna precis under ögonen. Jag vet varför de har kommit. De har kommit som ett bevis på sömnlösa nätter som istället spenderats med en liten Elton. Kramar, kli på ryggen, sagor om läskiga tigrar och lejon som äter spagetti och om bajskorvar som kan prata. Mycket roligare och mysigare än sömn och fast jag ibland svurit och skällt över sömnbrist så är de där rynkorna ett tecken på vår kärlek till varandra.

Kinderna. Ja, de är ju inte direkt några kindben som stör dynamiken i det här ansiktet, haha. God mat. Njutning. Choklad. Kladdkakor bakade med en 5-åring som stolt knäckt äggen själv utan att tappa skal i smeten. Gottegrisen i mig syns tydligt. Sån här é jag. Men när jag skrattar ler hela ansiktet. Alice säger att "kinderna skrattar så att det blir hål i dem". Tack kroppen för att jag kan skratta. Och för att det syns att jag är glad. Fan vad bra du är.

Dubbelhaka. Ja, den kom ju inte som ett tecken på mitt slit på gymmet direkt. Men den är där. Om jag vill kan jag jobba bort den. Det är okej. När mamma var sjuk och började tappa aptiten sa hon "Om man inte ens kan njuta av god mat längre är det inte kul att leva!" Sondmatning. Hunger. Illamående. Tårar. Min kropp fungerar fenomenalt bra! Den blir tjock när jag äter för mycket och den blir mindre tjock när jag äter mindre. Heja kroppen. Jag ska bli mer rädd om dig.

Axlarna. De ömmar ibland. Jag sitter fel med datorn - oftast i soffan med laptopen i knät. Idiotiskt. Jag måste sluta med det och istället träna upp musklerna lite så att jag kan bära Elton på axlarna lite längre stunder. Ifrån mina axlar ser han världen. Jag ska även lära honom att inte hålla för mina ögon när han sitter där. Jag har vänner som har ständig värk i kroppen. Jag har inte det. Tack kroppen. Fan vad bra du är!

Brösten. Här skrattar jag lite. Alice är alltid snabb på att skratta åt mina "långa bröst". Hon var inte mer än två-tre år när hon upptäckte fenomenet "Mamma har jättelånga bröst!". Och ja, bröstvårtorna har visserligen sjunkit ett par (<--10!?) cm sen gymnasiet. Men vafan! Med en bra bh kan jag nästan få upp dem i originalläge igen! Och ja, det är lite bristningar där med. Tyngdlagen ni vet. Men HALLÅ!? De har ju hängt med mig i jättemånga år! Jag föddes för fan med c-kupa och det är inte logiskt att de är TV-snygga hela livet. Däremot är de förbannat BRA! De har hängt med mig på fest, snusk, viktuppgångar, viktnedgångar, graviditeter, amningar och månader av misshandel med bröstpump. De har hoppat runt i sportbehåar, suttit fastgjutna i obekväma "snygg-behåar", hängt och slängt i sin frihet och delats upp i fyra delar i riktigt kassa behåar. Och de hänger kvar fortfarande! Heja brösten. En fröken på Eltons förskola har bröstcancer. Rädsla. Panik. Livet. Kärlek. Kamp. Mina bröst må vara långa men fy fan vad bra de är! Tack kroppen.

Armarna. Ja, det må vara lite tantvarning på mina sladdriga överarmar och lite väl många fula ärr efter diverse konstigheter som coola brännmärken med cigaretter i tonåren, uttag av P-stavar, skärskador och annat. Men JÄVLAR vad bra de fungerar. Jag kan lyfta båda barnen samtidigt! Så stark är jag. Jag kan bära en ledsen tös hela vägen hem och jag kan samtidigt bära två fulla kassar med mat ifrån Ica Maxi. Jag kan lyfta upp en 2-åring i luften och leka flygplan och jag kan snurra honom runt runt tills han tjuter av lycka. Tack kroppen. Jag ska bli snällare mot dig och träna armarna så att de kan snurra runt Freddy när han blivit en hopkrymt liten 99-åring! Wiiiih!

Händerna. Vigselringen har jag inte använt på flera år och naglarna är allt annat än snygga efter misshandel med akrylnaglar och annat trams. Lite grabbhänder. Men vafan! TACK kroppen för mina händer som möjliggör för mig att leva min dröm. Att få skriva. Timme efter timme - dag efter dag - år efter år. När jag inte skrivit på några timmar får jag nästan kli i fingrarna. Händerna skriver av sig själv ibland och när jag läser igenom texterna tänker jag "var fan kom det ifrån?!". Känslan. Känslan av att få stryka Alice hår när hon somnat. Eller att få hålla om Eltons kalla fot när han kryper ner i mitten av dubbelsängen. Glädjen i att få kittla barnen tills de tjuter och att få ta på dem jag älskar mest. Att få borra ner handen i Agges varma mjuka päls. Att få forma en snöboll och kasta den på Freddy. Att få skicka ett sms till någon jag saknar och att få klappa händerna när Alice stolt uppträder i fula kläder till kass musik. Tack kroppen för mina händer. Jag ska bli snällare mot dig.

Magen. Tigermagen. Grrrr? Viktuppgång. Viktnedgång. Graviditeter. Förlossningar. En jävla massa Geisha och Semlor. Små perioder av träning och bra kost. Längre perioder av sämre kost. Heja kroppen. Jag ska bli mer rädd om dig. Ränderna som var min stora skräck när jag var 15 är finns nu som en påminnelse. Livet. Barnen. Kärlek så stor att hjärtat slår trippla slag. Två små människor...de bästa i livet. De skapades, levde och utvecklades i min kropp. HEJA KROPPEN! Fy FAN vad du är bra! Att just jag föddes med gåvan och förmågan att få bära livet inom mig. Overkligt. Obeskrivbart. Fantastiskt. Jag ska tacka dig genom att bli mer rädd om dig. Ränderna ler jag åt. Som en tigerhona skyddar jag mina barn och en tigerhona möter jag stolt i spegeln varje dag. Livet! Tack!

Trosorna. HÄR behöver jag fan skärpa mig. Vad hände? När gick jag ifrån obekväma string till trosor fulare än mormor Biggans köksgardiner? Kroppsdelen innanför de fula trosorna har jag dock mycket att tacka för. Kalla den vad ni vill men JÄVLAR vad bra den är! Underliv, fitta, mus, tjolahoppsan, framstjärt (<--haha), slida, gump, snäcka? Livet. Njutning. Sex. Förlossningar. Två barn har passerat och massakerat - men trots det fungerar du alldeles fantastiskt bra...så när som på en viss olycksrisk vid akuta och hysteriska nysningar där jag glömmer att korsa benen. Men vafan. Heja kroppen. Jag ska köpa snyggare trosor.

Benen. Ja, de må vara lite gropiga och låren kanske är lite väl nära vänner men fy fan vad bra ni är! Det är ni som tar mig fram när barnen springer iväg ut på gatan och det är ni som bär upp resten av den här kroppen. Vadmusklerna beror kanske mer på min något överdrivna kroppstyngd än på träning men hey - de finns där. När mamma var sjuk bar inte benen henne till slut. Jag ska bli mer rädd om er och även om låren kommer att sakna varandra efter ett par månaders träning så tror jag att benen kommer tacka mig. Heja kroppen. Fy FAN vad bra du är!

Fötterna. Att Kalle Anka är min riktiga pappa vet alla som sett mig prova skor. Det går inte. Det finns inte skor till mina breda fötter och jag var antagligen ämnad att leva i ett barfotaland. Men vafan! Vem behöver finskor och stövlar när det finns Converse och tåringar? Fötterna tar mig ifrån plats till plats och trots oräkneliga skoskav och nypåfunna könsord är jag tacksam att ni finns. Tack kroppen. Fy fan vad bra du är!

over and out.

//Meekatt...

Avundsjuka, Leksaker & Rabatt!

ÄNTLIGEN blev det skolstart i nya fina Mellbystrandsskolan och det var en nervös och glad tjej som gick till skolan idag. Fina nya klassrum, ljusa härliga lokaler och doften av NYTT överallt. Nu har jag barnen nästan vägg i vägg och slipper ha halva mammahjärtat i Veinge om dagarna. Jag var med inne i klassen den första timmen och barnen satt i en ring och fick berätta en sak var som de gjort på jullovet. Den första sa att han hade åkt skridskor vilket resulterade i att halva klassen berättade att de också åkt skridskor, haha. Alice som ju har varit 2 veckor på Kanarieöarna, flugit flygplan, klappat delfiner, firat jul utomlands, sett krokodiler, fått en massa nya vänner, fått ett nytt rum, fyllt sex år och haft kalas valde att berätta att hon tappat en tand. Fina Alice. Lite skönt det där tycker jag. Jag får mail ibland ifrån arga mammor som tycker att Alice är bortskämd med allt "kul" hon får göra och att alla faktiskt inte "har det lika bra" och att det är synd om kompisar när det jämförs.

Men vet ni vad? Barn tänker inte så! Det är VI vuxna som jämför, blir avundsjuka och missunsamma. Barn har inte hunnit bli det än. (Det finns såklart undantag i både barn- och vuxenvärlden). Idag satt en stor hög med spralliga 6-åringar och fick välja ut godbitar ifrån jullovet. Många hade åkt skridskor. Tre hade tappat en tand och gluggarna visades stolt upp. En hade knäckt en massa nötter hemma hos sin farmor. En hade satt en raket i sitt pepparkakshus och sprängt hela skiten på nyår, haha. Underbara härliga barn! Och ja, Alice har tappat sin tredje tand och det gav en guldpeng. Det var hennes viktiga sak att berätta.

Över till något helt annat: Jag måste bara få det här ur mig. Och ja, jag är ledsen alla supermorsor där ute...men jag tänker svära...igen. VEM I HELVETE kom på den här grejen:

Varför sitter skiten inte IHOP?! Och VAR är alla delarna?! Och VARFÖR måste barnen dela på dem hela tiden?! Jag. Blir. Tokig. Jag har delar av siffor ÖVERALLT.

När Alice var mindre älskade jag dem. Hon hade dem som en matta och satt och lekte på den, byggde "pussel" och hoppade hage på den. Elton är mer en "Demolition Man". Han ser paketet och tänker "DETTA KAN JAG TA SÖNDER!!" Går inte det tänker han "VAR ÄR SAXEN!?" Sån é han.

Just nu är favoriten det fina bilgaraget. Detta går inte att ta sönder vilket uppskattas av mamman i huset. Eller ja, med våld går det säkert - men han älskar det! Och jag älskar det för att det är fint att titta på. Garaget har vi hittat hos Lekotek - en mysig leksaksbutik här i Skottorp. Nära och bra när man ska besöka kossorna!

Här hittar ni jättefina träleksaker och mysig inredning till barnrummen! Jag älskar deras trämobiler att hänga ovanför spjälsäng/skötbord men barnen har visst växt ifrån sånt, haha. Elton vill helst ha ipaden med sig vid blöjbyte...

Mina läsare får 15 % rabatt på Lekotek.se! Ange rabattkod "meekatt" vid beställning. Klicka in på hemsidan HÄR och kika på deras fina sortiment.

NU ska jag hämta ett JÄTTESPÄNNADE paket på Posten!

over and out.

//Meekatt...




 

Tantvarning, Livets efterrätt & Stulen sprit!

Nej, nu får de här två tanterna gå och lägga sig. En lång dag är avklarad med start kl 04,50 hemma i Mellbystrand och med slut kl 01,30...någonstans ute på havet i Finlandstrakten? Ja, jag har ju fortfarande inte riktigt förstått vart båten är på väg och är fortfarande lite bitter över att vi lämnade Stockholms lugna hamn. På blodigt allvar...så förstår jag inte varför båten går iväg alls. För inte ska vi väl gå av i Finland? Eller Åland...? Eller dit fan vi nu kommer? Vi kunde lika bra stått kvar i hamn väl? Vi äter...dricker drinkar...skrattar....dansar och äter lite mer. DET KAN MAN JU GÖRA I HAMNEN! Nu ska jag alltså sova...mitt ute på havet. (skjut mig) Jaja, Fnulan har ett ljusblått nattlinne med små moln på...och håriga ben. Nästan som att sova hemma med Alice och Freddy i sängen!

Vårt tappra försök att presentera oss inför den något äldre publiken gick...hyfsat. I publiken satt några hundra damer och herrar och vi inledde med "Finns det några mammor här?" Ingen räckte upp handen. Fan. Sen kom två händer. När man är mormor/farmor SLUTAR man alltså att räcka upp handen när någon frågar efter mammor. Vi har förstått det nu. Det är DÄRFÖR man säger att "barnbarn är livets efterrätt". Då är det BARA njutning! Man har till och med glömt bort att man har egna barn?!

Vi småbarnsmammor är ju BARA mammor. Har man andra intressen (eller ens jobb) är man ju en usel mamma. Man räcker upp båda händerna och en fot i sömnen om någon frågar efter en mamma. Tänk, en dag är vi också där. Vi kommer sitta där som två frågetecken när någon säger "Finns det några mammor här?". Gött.

NU ska vi sova. Imorgon ska våra resor avslöjas och vi ska köra en Powerpointpresentation. Det känns ju lite vuxet det här, haha. Men först ska jag dricka upp min Cranberry/Gin som jag ju inte får ta med i handbagaget imorgon i alla fall. Idag STAL de min handsprit på Sturup. Jag grät nästan. Det var en flaska med 150 milliliter och man fick max ha 100 ml. Jag erbjöd mig att dricka upp 50 ml på plats. Mitt skämt uppskattades inte och de tog min flaska. Poff.

over and out.

//Meekatt...

Meekatt & Fnulan goes FnulKatt!

Ja, jag och Fnulan har filurat de senaste sex månaderna på en kul grej i hemlighet. Idag kan vi äntligen få avslöja vad det är för kul vi har på gång. Ni vet det där med hemligheter...röven spricker nästan. ;)
 
Just nu sitter vi på ett café i Stockholm efter en språngmarsch genom Gamla Stan...två varv. Låter kanske lite lyxigt och "Sex & The City-aktigt" med Stockholmsbesök. DET VAR DET INTE. Vi är för TJOCKA och SVETTIGA för att springa runt på stan med tunga resväskor...i ösregn...och samtidigt se snygga ut. När vi försökte vinka in Taxibilar så körde de omvägar för att undvika oss. Hallå!? När kommer mitt "Carrie-moment"? Detta blev mer "Fat in The City". Jaja, skit samma...genomsvettiga, rödflammiga och anfådda sitter vi på fiket och andas ut. Ikväll ska vi ska på en spännande reseträff med Trestad Stigen ombord på Birka Cruises och här ska vi få presentera 2014 års roligheter inför en väldig massa personer (<--hjälp!?). Meekatt och Fnulan goes FnulKatt! Yeyh!
 

 
Och vi ska tamejfan åka till ULLARED! Och ni som hängt med mig ett tag vet ju EXAKT vad jag tycker om Ullared, haha. (Ni andra kan läsa det HÄR.) Bäst av allt - NI ska få följa med! Fnulan är ju en sån där som ÄLSKAR Ullared så jag känner att vi kompletterar varandra bra. Resebolaget Trestads Stigen har nu utsett oss två (hur tänkte de där?! haha) till sina resekorrespondenter och släpper allt ansvar till oss. Vi kommer alltså i ren och skär "Göran & Jolanta-stil" att hämta upp er läsare som vill följa med på våra tokigheter och se till att det här blir hur fantastiskt som helst!

Under året kommer vi alltså att anordna ett par resor till Ullared. Då får ni möjligheten att hänga med på All Inclusive med allt vad det kan innebära tillsammans med FnulKatt! Vi kommer att utgå ifrån olika städer och dra oss neråt/uppåt mot Gekås. På vägen hämtar vi upp er som vill hänga med. Vi har redan klartecken att två resor kommer att utgå ifrån Karlstad och Stockholm med finfina gästartister! Självklart gör vi allt för att hålla priserna nere och att underhållningen ska vara hög!

För att få information om resedatum och priser - maila till info@trestadstigen.se så skickar de all info till er. Ni kommer även att få massor med information på vår Facebooksida som ni hittar HÄR. In och gilla oss för att ta del av all info och planering!

Hoppas vi ses under året! NU ska vi förbereda en presentation inför 400 personer(!?). Hur tänkte VI där? Hahaha. Wish us luck!

over and out.

//Meekatt & Fnulan...

Alla dessa nyårslöften...

Ja, sån é ju jag! NÄSTA måndag! DÅ kör vi...typ! Ska bara åka på lite roligheter först. ;)

over and out.

//Meekatt...

Godmorgon Mammamaffian!

Känns skönt att ha varit efterlängtad i min frånvaro. Mammamaffian var inte svårväckt alls. Den här gången kan jag mest skratta åt det...för det är så jävla dumt. Men käftsmällarna ramlar in i inkorgen och 12 arga mail säger att jag är en skitmamma. Igen.

Fakta: Elton är 2,5 år. En tuff och kärleksfull liten varelse. Stark, mysig och alldeles fantastiskt jobbig emellanåt. Sån é han. Igår klippte jag sönder alla nappar. Poff. "Nappen sönner mamma!" och "Nappen har klippt sig mamma!" blev kommentarerna. Ja, nappen har klippt sig lilla hjärtat och förhoppningsvis har dina små fina tänder inte tagit allt för stor skada av "nappandet" som vi introducerade i ditt liv av egoistiska skäl.

När Alice var 2 år klippte jag alla nappar. När hon frågade efter "bappe" fick hon den. "Nappen söner mamma!" blev reaktionen. Varje gång hon bad om napp fick hon den. Men den var sönder. Därmed slapp hon/vi det traumatiska i att förbjuda nappen. Jag ville heller inte ge bort den till Tomten och göra honom till "The bad guy". Så ja, jag valde att klippa sönder, ge den vid önskemål och låta Alice inse själv att en söndrig napp inte är något att ha. Det tog två dagar. Elton köpte det direkt och har inte frågat en enda gång idag. Den är ju sönder. Det är kört.

Så till Mammamaffian:

"Nappen är Eltons enda trygghet här i livet och du klipper sönder den!?" Jag vill gärna tro att vi - familjen - är Eltons trygghet medan nappen är en (dålig) vana. Som cigaretter för vuxna. En dålig vana - inte en rökares ENDA trygghet här i livet väl? Om nappen hade varit Eltons enda trygghet i livet - DÅ hade jag fan varit en misslyckad mamma.

"Brutalt och elakt. Hur ska en 2-åring förstå vad som händer?!" En 2-åring behöver inte förstå allting som händer. Det gör ju uppenbarligen inte alla vuxna heller.

"Stackars kille han måste vara förkrossad. Man gör inte så. Barnen måste få vara delaktiga och få besluta viktiga saker själv!" Nej. Barn måste inte få besluta viktiga saker själv. Det är mitt jobb som förälder. Elton får också bestämma en del saker. Som vilken pyjamas han vill ha, vilket pålägg han ska ha på mackan och vilken mössa han ska ha. Saker som gäller sovtider, mediciner och Eltons framtida munhälsa beslutar vi föräldrar om. Såna é vi.

"Idiot!" Haha, tack för att du tar dig tid att läsa min blogg och maila. Din tid måste vara väldigt värdefull.

"Han är ju bara 2 år gammal. Lille vännen. Hur tänker du?" Jag tänker att han är REDAN två år gammal och för varje dag vi fortsätter med napp förstör vi tänderna lite mer.

"Vad är det för fel på gamla vanliga metoder som att ge nappen till Tomten eller lämna till djurbebisar? Varför bli så kall och hård i en så viktig stund?!" Fan vad dum jag känner mig nu. Jag hade ingen aning om att djurbebisar använder napp! Jag är en idiot. En kall och hård idiot.

Ja, detta är lite av de mail jag fått in. Men på Bloggens Facebooksida vimlar det av bra tips för er som står inför nappavslut. BÄSTA tipset kom ifrån Josefine som skrev "en bekant satte fast napparna på en raket på nyår för att skicka dem till bumlingen!" Underbart!

Nu ska jag bygga tågbana med min traumatiserade lille grabb! Whoop whoop!

over and out.

//Meekatt...

Nyår, Födelsedagar & Skallebank!

Ja, jag lever. Hemresan gick jättebra och Nyårsafton klarade vi med bravur! Vi smällde ihop ett julbord till lunch, ett kalas med tårta till Alice på eftermiddagen och stor Kalkonmiddag på kvällen. Dessutom blev det drinkar och Karaoke till klockan 04,00. Heja oss?
Dagen efter lyckades jag dock smälla huvudet i luckan på sekretärhelvetet och har legat pall med hjärnskakning sen dess - därav min frånvaro. Jag har en MASSA bloggande att ta igen! Hemresan, Nyår, Alice födelsedag, MIN födelsedag(!), den där skallen...och en sammanfattning av 2013!

Jag ville bara svänga inom och önska er alla ett GOTT NYTT ÅR och lämna ett livstecken. Imorgon kommer ett ordentligt inlägg!

Ikväll bryter helvetet loss. Jag har nämligen klippt sönder alla nappar här hemma och berättat för Elton att "nappen är sönder älskling!". Game on. Lika bra att ta det när jag redan har huvudvärk! ;)

over and out.

//Meekatt...