Tävla om lyxiga hotellnätter!

Tack för alla fina mail och kommentarer efter gårdagens inlägg! Nu behöver vi något roligt! Dags för en kul tävling! Vad sägs om ett presentkort på 1000 kronor som kan omförvandlas i 2 härliga nätter på 4-stjärniga hotell? I samarbete med HotelSpecials ska ni få ta del av ett jättebra erbjudande! Alla behöver vi lite lyx i vardagen och speciellt nu när det är mörkt, kallt och allmänt tråkigt. HotelSpecials (för er som missat mina inlägg om dem tidigare) är en sajt ungefär som booking men med bättre erbjudanden, specialpriser och kampanjer med superbilliga hotellnätter emellanåt. Jag kikar alltid in där först när jag letar hotell. Nu har de en riktigt bra kampanj på gång och det handlar om "HotelWeek" som startar den 22 november och i kampanjen kan man boka finfina 4-stjärniga hotell för endast 500 kr/natten (600 kr i Sthlm) och det gäller för 2 personer och inkluderar frukost. Det är ju apbilligt!

Perfekt julklapp till någon du tycker om - eller varför inte till dig själv? Ankomster dec-mars så det finns gott om utrymme att få in en eller flera hotellnätter. En hel hotellsäng för sig själv, sovmorgon och lyxfrulle utan att någon stör - kan det bli lyxigare? Har ni ingen som vill följa med er så kan jag offra mig. Jag är en rutinerad hotellgäst, snarkar inte, bajsar bara hemma(!) och kan vara tyst hela frukosten, haha.

Om man går in på sajten (här) och anmäler sig nu får man dessutom lite förtur och kan boka en dag före alla andra - alltså redan den 21 november. Kampanjen pågår under en vecka men det är ju bra att vara lite på hugget.

Vill du ha chansen att vinna ett presentkort på 1 000 kronor så att du kan lyxa till det lite extra? Då gör du så här:

1. Gå in på HotelSpecials och anmäl dig till deras nyhetsbrev så att ni inte missar alla bra erbjudanden.

2. Gilla HotelSpecials på Facebook här och dela gärna tips på er wall så att fler hittar in.

3. Kommentera här i bloggen. Berätta varför du vill vinna och vem du skulle vilja bjuda med dig på en hotellnatt. (Jag snarkar fortfarande inte!) ;)

Tävlingen pågår till den 22:a november och en vinnare presenteras både här i bloggen och på bloggens Facebooksida den 23:e. Var noga med att skriva namn under er kommentar.

Lycka till!

over and out.

//Meekatt...

Som livet blev...

Av respekt för de jag älskar...min familj...så har jag valt att inte skriva något på väldigt länge. För hur jag än gör...så blir det fel. Skriver jag om hur jag mår så lämnar jag ut och blottar vårt liv. Skriver jag om något helt annat så känns det falskt och konstigt...som att jag inte bryr mig. Så då skriver jag inte alls...och håller allt inom mig istället. Men det funkar inte längre. Skrivandet är ju jag. Det är ju det jag gör. Utan skrivandet känner jag mig halv. Som att inte andas. Jag är i en miljon bitar och istället för min bästa vän...så har datorn blivit något jag är rädd för. Jag saknar skrivandet. Jag saknar bloggen. Jag saknar er och kommunikationen med er som läser. Jag saknar att få ventilera...andas...genom orden. När man tar avstånd ifrån allt...för att skydda de man älskar...blir man alldeles alldeles ensam. Och det är inget vidare på botten...även om man själv valde att hoppa ut för stupet...utan fallskärm.

Jag älskar min familj. Jag älskar mina barn så att det gör ont och varje stund jag är ifrån dem så håller jag andan...tills vi ses igen. Ibland sittandes på golvet i hallen...ibland i fosterställning i sängen. Det. Gör. Så. Jävla. Ont.

Jag valde detta. Det är mitt beslut och det är jag som krossar...sårar...förstör...sliter sönder...stampar på. Det är jag som hoppar utför stupet och jag är så otroligt ledsen för att det är så. Varför gör det så ont? Jag vet ju att barnen har det bra. Jag vet ju att de har en fantastisk pappa som älskar dem oändligt och att jag de senaste åren varit mer av en belastning för familjen än en tillgång. Att inte leva med mig är lättare än att leva med mig. Jag har varit trött. Ledsen. Sorgsen. Irriterad. Arg. Besviken. Ännu mer trött. Ibland fullständigt förtvivlad. Sorgen efter mamma...och besvikelsen över hur livet blev har emellanåt ätit upp mig. Och jag tog aldrig tag i det. Det har snart gått nio år och jag kan fortfarande inte ta orden i min mun. Jag kan inte förlåta livet. Aldrig någonsin. Och det tär på mig...och på mitt sätt att vara. Så jag flyr...på olika sätt. Ändå vill jag vara där. Fan.

Alice ringer mig och är förtvivlad. Och jag måste säga nej. Hela min kropp skriker JA...men jag måste säga nej. "Nej gumman, mamma kan inte komma och trösta dig nu. Vi ses ju imorgon!" Min älskade kloka fina tös. Förlåt. Mitt hjärta går i en miljon bitar och jag försöker låta glad i luren fast jag sitter på golvet och dunkar huvudet i väggen. Och även om jag vet att hon har det jättebra där hon är och att hon är ledsen över en skitsak så går det emot allt jag tror på och känner...att inte kasta mig i bilen och köra och trösta henne. Det är ju mitt barn. Jag är hennes mamma. Hon behöver mig och jag behöver henne. Jag hade gjort vad som helst för en enda minut med min mamma...men jag ska säga nej. För att det måste ju vara så... Det. Gör. Så. Jävla. Ont. 

Jag måste sluta stöta bort alla. För när jag gjorde det...blev det alldeles tyst. Och tystnaden fixar jag inte nu. Tystnaden...och monsterspindlarna i strandhuset känns övermäktigt att hantera.  Det...och besvikelsen över hur livet blev och vad jag gjort med vårt liv. Insikten i att jag gör mina barn illa. Och den som varit viktigast för mig och älskat mig mest i hela mitt liv...

DET. Gör. Så. Jävla. Ont.

over and out.

//Meekatt...

Kultur, Kaos & Penisar?

Amsterdam fortsätter att leverera och här kommer en liten uppdatering ifrån gårdagens strapatser. Amsterdam är fint men lite kaotiskt. Husen längs kanalerna är jättevackra och jag har säkert två hundra bilder på hus. Broarna är vackra...båtarna...blommorna. Men i övrigt...är det mest kaos här tycker jag. En jäkla massa stressade människor som hetsar fram på cyklar i full fart i kombination med bilar, snabba fotgängare och spårvagnar. Folk överallt och alla stressar. Ska man gå över en väg måste man titta åt 4 håll...2 gånger...för under tiden du vrider huvudet åt höger hinner det komma fem cyklar ifrån vänster. Helt sjukt. Jag kommer höra ringklockorna i huvudet i flera veckor efter den här resan. Så ja, staden i sig impar inte på mig. Men vi har skitroligt här och med samma sällskap så skulle jag absolut åka tillbaka.

Igår ägnade vi oss åt ännu mer kultur! Vi spenderade nio timmar på stan...och gick...och gick...och gick. Detta beror till stor del på att vi är två idioter utan lokalsinne och vårt letande efter Red Light District tog sex timmar. Väl framme insåg vi att vi redan hade varit där typ fyra gånger. Dock är det inte så mycket "red lights" på dagtid, haha. Men vi fick en massa motion och en stad och dess puls intar man i alla fall bäst till fots...utan karta! Alla som pratar om Amsterdam säger att det är en vacker stad full med vatten. Jag ser en stad full med "gräs"...och sex. Fast ja, ju mer gräs man intar desto vackrare blir staden kanske? ;)

Husen är fantastiska!

Massor med ku(k)ltur! Sexmuséet besöktes av oss...och 850 fotande japaner som tog bilder på alla bilder, haha. Här fanns allt. Men inget man inte sett förut. Förutom alla japanerna då. Så många har jag aldrig sett samtidigt förut!

Betty och jag hittade en dopfunt(?) så vi passade på att döpa om oss.

Magnum har fått en konkurrens! Ska ringa Hemglass och be dem ta in den i sitt sortiment!

 

Hittade fina skolväskor till barnen. Messade Freddy och frågade vad han tyckte. Han sa NEEEJ! Jag förstår inte..?

 

Geisha lyser med sin frånvaro i Holland men det finns ju helt klart alternativ! "Tack för den här terminen önskar Eltons mamma!"..?

Båtturer för alla... 

Och så det röda distriktet då. Fascinerande och sorgligt på samma gång.

Fortfarande inga Espressohouse och ingen räksallad. Med väl kaffe och "kaga" för ungefär samma pris. 

  

Lite paus! Frös gjorde vi men vi kämpade på. Någon sa att det skulle vara varmare i Amsterdam. Någon LJÖG! Jag går runt i en pinsam "turisttröja" som det står Amsterdam på. Fattas bara kartan i handen och de blommiga tofflorna. 

Freddy har tydligen ett litet hak här!  

Fler fina broar...och stressade människor...och cyklar. 

Banken. Misstänker att de inte har "barnspardagar" här som Laholms Sparbank brukar ha? Kom och töm din spargris så bjuder vi på brownies..?

Idag är det dag 3. Jag ska försöka mota min förkylning och sen ska vi ge oss ut på vattnet. Första dagen på cykel...andra till fots...tredje på båt. Besöker vi banken idag kan vi ju alltid flyga fram imorgon, haha.

over and out.

//Meekatt...

Amsterdam levererar!

Resan gick jättebra trots att vi fick sitta med resväskorna under fötterna på planet (Känns säkert? Bajs-SAS!). "Det är fullt överallt. Ni får ha väskorna vid benen eller inte ta med dem alls!" Tur att vi bara flög i lite mer än en timme annars hade vi fått amputera benen för att komma ur våra platser, haha.

Jag kämpar på med språket och det går förvånansvärt bra. Min tyska hade jag ingen större användning av men holländskan är ju skitlätt. Jag förstår typ allt...och översätter allt som Betty undrar över. Mycket betyder snuskiga saker. Amsterdam är i och för sig en stad full med snusk...och gräs.

Liten sammanfattning av gårdagen i form av bilder! Amsterdam levererar... 

VANLIGA toaletter! Tack gode gud!

En jävla massa tulpaner...

 En massa skratt...

En massa kuk...? I detta fall "kukendukar". Användbart! 

Närproducerat och ekologiskt. "Vår egen kuk". Ica-Stig - släng dig i väggen!

Gott kaffe... Dock ingen räksallad i Amsterdams motsvarighet av Espressohouse.  

Kungar med bra egenskaper...

Poffertjes! Minipannkakor med valfri sockerchock som tillbehör.

...och en jävla massa fula skor i alla färger.

Det var lite ifrån gårdagen. Vi hann med en lång cykeltur i Amsterdam och ett par timmar på marknaden. Vi shoppade loss  en massa och vräkte i oss en massa konstigheter och avslutade sedan kvällen med film och sushi. En toppendag! Idag...har vi gjort Amsterdam till fots. En massa kultur och trams. Det skriver jag mer om imorgon. Nu - öronproppar. Bettys snarkningar kan väcka en död...

over and out.

//Meekatt...  

Meekatt goes turist!

Igår vad det återigen dags för grönvit kärlek och det i form av en familjedag på Lindab Arena i Ängelholm. Elton var superladdad i vanlig ordning och storasyster sympatiserade med grönt hår och Rögletröja. Hon ville dock inte vara med på bild. 

Arenan var full med roligheter. Ola Selmén signerade sin bok och skojade med barnen, det gjordes ballongfigurer och fixades. Massor med glada ungar! Dessutom fick barnen gå fram till spelarna och få autografer! Jag tvingade fram barnen såklart och Elton kom tillbaka med ett "Men mamma?! Nu skrev de ju på min fina plansch!?" Haha, stackars Elton. 

Idag har det varit fotboll för Elton. Bästa dagen på veckan. Jag är så imponerad av tränarna i LFK. 22 st 5-6-åringar och de lyckas hålla nästan alla fokuserade och engagerade i en timme. Elton är så impad av tränarna och tittar på dem som om de vore superstjärnor! Jag är övertygad om att Eltons intresse för fotbollen kommer hänga kvar LÄNGE tack vare dessa underbara tränare. Glada och positiva, tydliga regler, ordning och reda och bra övningar på helt rätt nivå. I slutet av träningen kom en av tränarna fram till oss föräldrar och frågade om det var någon som var intresserad av att hjälpa till som extratränare ibland. Det har ALDRIG varit tystare på läktaren, haha. 

Nu...ska jag packa ihop det sista och bege mig mot Skåneland. Inatt går tåget mot Köpenhamn och sedan planet mot AMSTERDAM! Jag och Betty (som är en bloggläsare ifrån början - men nu min "vuxna" reseledare, haha) ska åka ner till Amsterdam i tre dygn och bara ha semester! Inget jobb, ingen stress...bara vara. Ska bli helt ljuvligt! Och jag känner mig jätteförberedd. "Jag kommer klara mig utmärkt där, jag är ju grym på tyska!" slängde jag ur mig. Det...var tydligen fel. Fan. Men heja mig? Tack gode gud att jag har en vuxen med mig!

Nu när jag packade fick jag lite resfeber och kom på att jag inte vet en enda sak om Amsterdam...förutom det uppenbara med brownisen, prostitutionen och tulpanerna så jag frågade en vän som bott där om lite tips. Till svar fick jag: "Bli inte förvånad om du måste bajsa på en hyllkant i toan. Lite heads up bara!" WHAT THE FUCK?!? Avbokar biljetthelvetet och bokar en resa till Kvidinge Camping istället!

Wish me luck...med bajsandet i Amsterdam..? Ni kan följa min resa på bloggens Facebooksida och på Instagram...och även där heter jag Meekatt. 

 over and out.  
 
//Meekatt...

Irritation, Fula fläckar & Gråhårig?

Kraften börjar komma tillbaks här. Och det märks på att jag orkar bli irriterad på en massa skitsaker. Hela förmiddagen irriterade jag mig på Malou vin Sivers. Jag är fullt medveten om att hon är en prisbelönt programledare och väldigt omtyckt och jag har stor respekt för hennes arbete och engagemang. Men VARFÖR bjuder hon in en massa gäster till sitt program när hon HELA TIDEN envisas med att svara på ALLA frågor själv?! Hon ställer en fråga och så fort gästen öppnar munnen så avbryter hon och svarar på frågan själv. Om hon nu redan VET alla svar - vad fan frågar hon för då?! Jag blir tokig på det! Hade hon intervjuat mig hade jag fått spel och börjar kasta böcker omkring mig i hennes fina studio...

...vilket man kan se här. Efter en halvtimme med Malou på TV fick jag nog och reste mig upp ur soffan och slängde datorn i bordet. Där stod en kaffekopp...

 

Jag som älskade den mattan...suck. Jag körde in till Rusta för att köpa en ny matta...efter en massa gnuggande med alla medel jag hittade i huset. Den fanns såklart inte längre. I ren frustration köpte jag hårfärg(!?) istället. Nu...har jag en matta med en stor ful fläck...och världens fulaste hårfärg. Skulle bli brunrött. Blev...gröngrått. Det går bra nu...

 

over and out.

//Meekatt...

Hej alla norska läsare! ♥

Jättekul att så många nya norska läsare har hittat in till mig! Välkomna in! ♥

Jag får massor med härliga mail ifrån er mammor i Norge varje dag och ni skriver att ni ÄLSKAR boken - wiiih! Underbart! Känns fortfarande lite overkligt att min lilla "bajsbok" blivit översatt till ett annat språk och utgiven i ett annat land. Drömmen! Och nu finns den där ute i butikerna, folk köper den, skrattar, gråter, mailar och tackar mig för boken och rekommenderar den vidare i sociala medier. MIN bok!

Nu fylls inkorgen med kommentarer som "Jeg ville så gjerne fortelle at denne boken har reddet meg som mamma!", "Du er min helt!", "Jeg er veldig glad for at det er noen som endelig kan snakke denne sannhet også!" "For en BOOK! Jag digger den digger den!! You rock!" osv. Massor med kärlek och hejarop! TACK! Jag är så lycklig över att jag kan få nå ut till en ny marknad med mina texter. Det är ju lite mitt "mission in life" att försöka nå fram till en massa mammor och säga att det är okej. Det ÄR okej att inte alltid älska mammalivet! Det är okej att tycka att det är pest ibland! Och det är okej att vilja bajsa ifred...

Boken hittar ni bland annat på Norli. Den är fylld med sanningar om familjelivet, kaoset och känslorna som uppstår i olika situationer - blandat med skratt och trams. Jag älskar alltid mina barn...men ibland hatar jag att vara mamma. Och det är okej att känna så. Och jag har förstått att MASSOR med mammor behöver läsa de orden. Att det är okej. Jag vill att man ska läsa boken för att man ska må bra som mamma. För att man ska kunna känna igen sig i kaoset, skratta åt eländet och känna att man duger som man är. Vi har alla dåligt samvete. Det kom liksom med förlossningen och man känner aldrig att man räcker till som mamma. Men vi gör ju vårt bästa, eller hur?

Många mor- och farföräldrar skriver till mig att de önskar att boken fanns när de hade små barn. På den tiden var det ännu mer tabu att säga att man inte var en "lycklig supermorsa". Men de läser boken nu, minns hur jobbigt det ibland var, skrattar åt de härliga stunderna och känner igen sig. Idag blev jag uppringd av en BB-avdelning som ville köpa in boken. Barnmorskan jag pratade med sa "Jag önskar att vi kunde skicka ALLA nyförlösta mammor den här boken med sig hem! Då hade de varit förberedda för mammalivet på bästa sätt!" Vilken fantastisk bekräftelse på att boken uppskattas! Tack för det! ♥

Så här beskrivs boken i bokhandeln: "Malin Meekatt Birgerssons varme og morsomme historier vil røre deg til latter og tårer. Du vil garantert kjenne deg igjen i baksiden ved småbarnslivet. En befriende leseropplevelse!"
 
Nu ska jag pussa på mina barn innan de somnar. Vi har haft en fight ikväll och mammahjärtat svämmar över av dåligt samvete när de somnar. Fan. Man vill göra rätt alltid. Men lyckas inte alltid. Nya tag imorgon! May the force be with me?

over and out.

//Meekatt...

Tävling, Familjedag & Grönvit kärlek!

Alltså min lille Elton valde ju precis rätt tillfälle i livet att bli Röglefan! På lördag är det nämligen Familjedag i Lindab Arena och självaste Ola Selmén (allas vår AMIGO-OLA!!) kommer dit! Och jag ÄLSKAR Amigo-Ola! Nästan lite mer än vad som är okej faktiskt, haha. Barnen sitter med ipaden eller leker på sina rum och mamman i den här familjen står och vrålar i TV-rummet "KOM DÅ!! DET BÖRJAR JU NU!!" när det är dags för discotunnan, haha. Men heja Ola! Bästa barnprogramledaren någonsin!

Nu på lördag är det alltså stor familjefest på Lidab Arena i Ängelholm med en massa roligheter, god mat till kalaspriser, trolleri och såklart hockey i världsklass! Ola är på plats och signerar sin nya bok "Ruben Hejarklackskungen".

Jag har jag 2 extra biljetter att lotta ut på bloggen- Yeyh! Det är en massa kul som händer från klockan 16,30 och avslutningsvis får vi heja fram det grönvita laget (det "gravida laget" som Elton vrålade, haha) klockan 18,30 när de spöar Karlskrona! HEJA RÖGLE!

Vill du ha två biljetter? Lägg en kommentar nedan och skriv vem du vill ta med dig! En vinnare dras på fredag och meddelas på bloggens Facebooksida. Lycka till!

over and out.

//Meekatt...

Luskrig, Längtan & Syskonkärlek!

Jag tror att Alice har fått de där jävla lössen 10 gånger nu. Jag är så LESS på det. Vi luskammar, behandlar, luskammar och efterbehandlar och kammar igen. Ändå kommer det tillbaks. Jag förstår inte. Vi behandlar alla i familjen - inklusive pappa som inte har något hår. Men det hjälper ju inte om inte alla föräldrar gör det. Jag har klarat mig undan löss i 36 år. Men i maj förra året kom det till Mellbystrandskolan...och det försvinner aldrig. Jag har försökt ALLT. Och jag har blivit expert. Jag ser dem på kilometers avstånd, haha. Jag har föreslagit en massa lösningar på skolan. En del mer uppskattade än andra. Luskamningsdagar i skolan istället för lappar hem som inte garanterar att alla kammar i alla fall...temadagar om löss där barnen får lära sig hur man hittar dem, läxa att luskamma... Jag har erbjudit mig att stå vid cykelställen med en trimmer och raka av alla barnen allt hår (ett av de mindre uppskattade förslagen faktiskt, haha.) samt att ta ett par heldagar och faktiskt vara i skolan och kamma igenom ungarna så att vi får bukt med det. Men då blir en massa föräldrar kränkta... Tydligen är det mer kränkande att någon säger att ens barn har löss...än att små äckliga djur bygger bo i ungarnas huvud och suger blod hela dagarna. Jag förstår inte...

Igår tröttnade den här mamman på luskriget och vi körde plan B. Den som får mammamaffian att vibrera misstänker jag. Vi färgade håret. Jag har pratat med en massa frisörer och alla säger samma sak - tona eller färga håret. Det tar död på skiten och nya löss sätter sig inte i håret. Så Alice fick fria händer att välja toning igår. Eller nja. Hon fick fria händer...tills jag insåg vad det betydde. Sen styrde jag in henne på en färg som liknade hennes egen. Så jobbar jag. Hon blev jättefin och stod framför spegeln i en timme igår och somnade med årets leende.  

I morse studsade hon upp och bad mig att platta håret på henne. Eeeh? Är det där mitt barn? Vad hände? Jag brukar få tjata i en kvart för att få borsta igenom det på morgonen! Men nu mår håret prima efter toningen och var lätt och mjukt att kamma. Yeyh! 

På väg till skolan blev Elton ledsen. Och Elton är aldrig ledsen. Eller ja...det hör liksom inte till vanligheten. Han är oftast glad så när jag är ledsen och säger att han inte vill till dagis...då vill han verkligen inte det. Så vi följde med Alice till skolan istället. Fatta vilken lycka! Elton gör ju inget annat än att längta till skolan! Han ÄLSKAR allt som har med läxor att göra och idag fick han vara med "på riktigt". 

 

 Stora Elton! ♥

Han lyssnade noga, gjorde samma svenskauppgift som de andra barnen och gick till och med fram och redovisade inför klassen ihop med syrran! Tack gulliga Sofia och Ann-Christin för att man alltid känner sig välkommen i klassrummet och för att Elton också fick prova på hur det är! STOLT kille kunde ett par timmar senare gå in på dagis och berätta om skolan. Nu längtar han ännu mer efter att få börja förskoleklassen nästa år.

 

 

Alice i sin nya fina hårfärg! ♥

 

Nu ska jag äta lite lunch och sen ska vi dra upp till Ullared och lämna böcker! Och ja...Alice ska äntligen få följa med upp...efter tre års tjat. May the force be with me...

over and out. 

//Meekatt...

Det värsta med att vara ensam...

...är inte ensamheten...utan sällskapet! De där JÄVLA spindlarna som invaderar strandhuset VARJE kväll! Jag får fullständig panik, kallsvettas, hyperventilerar, får hjärtklappning och vill dö...typ. Spindlarna är enorma. Som hästar...typ. Jag hatar dem mer än allt annat i hela världen.

Jag försöker ta mig igenom min största kris i livet. Försöker hantera ensamheten när barnen inte är hos mig och bygga upp mig själv och bli stark. Och jag kan hantera alla de där känslorna...tills det kommer en spindel. Då kastar jag mig in i bilen och kör i panik hem till Freddy. Eller knackar på hos grannar, skickar Facebokmeddelanden till alla som bor i närheten och bönar och ber om hjälp och överväger att elda upp hela huset när jag inte får svar. Sån é jag. 

Idag hämtade jag Elton och vi skulle köra till Maxi. Vi svängde ner om strandhuset och jag skulle springa in och hämta en grej i sovrummet. Då möttes jag av detta: 

 Inte bara en utan TVÅ jävla as! En stor spindel och en GIGANTISK. 

Helt ärligt så hade jag hellre mött djävulen själv i sovrummet. Misstänker i och för sig att jag har mitt "på det torra" hos honom så det hade nog inte varit så farligt. Jag agerade som den vuxna och mogna mamman jag är - jag kastade min väska på golvet, skrek rakt ut och sprang ut till bilen. Elton frågade vad som hade hänt och jag förklarade. 2 minuter senare:

 

 Ja mammamaffian. Detta är på riktigt, haha. Han fick 50 spänn!

 Farligt? Han lovade att trilla bakåt och ner i sängen om han skulle välta så det var ingen fara.

Mammas hjälte! Berätta inte för honom att jag lätt hade betalt 1000 kr! ;)

over and out. 

//Meekatt...