Det började bra...

Jag vaknade klockan kvart i sex i morse. Klädde på mig, satte upp håret i en fulfläta och gav mig ut på en timmes promenad på stranden. Heja mig!? Sen kom jag in till kontoret...och det bjöds på fika. Ett geni (på Östras i Halmstad) har alltså korsat en stor sockrig munk...med en vaniljbulle...med ett danskt wienerbröd...typ. Hallefuckinglujah säger jag!

 

Snart dags att avsluta och åka och hämta barn. Vill ni se en förebild på skapelsen jag moffat i mig så ligger det en bild på min instagram (Meekatt).

over and out. 

//Meekatt...

Lustfyllt, Kontaktannons & Bröstproblem!

Hej på er! Tack för superfin respons efter min "nystart" som krönikör i Hallandsposten! Det känns jätteroligt att vara tillbaka och Elton är så stolt över sin första helsida, haha. Jag körde till affären för att köpa tidningen i lördags och kände hur jag började backa ifrån tidningsstället när jag såg den. Det är ju inte alls pinsamt att stå i kassan och köpa tidningar med sig själv över halva framsidan, haha. Klicka HÄR eller på bilden för att läsa ett stort reportage om mig och se bästa bilden på Elton. Det är ju väldigt lätt att ta seriösa pressbilder med en 5-åring... ;)

Diskret är mitt andranamn...  

 

  

Fina Elton! ♥ 

Min första krönika för 2017 hittar ni HÄR. Men ja, jag ser nog vad Ullis på Hallandsposten försökte göra här. Inte nog med att hon gör ett jättefint reportage om mig. Hon lägger dessutom upp det som en kontaktannons. Tack bäst Ullis! 2 flugor i en smäll liksom, haha. Separation i all ära men nu jäklar har katten fått "lusten" tillbaka. Och det funkade. Vem behöver Badoo och Tinder när man kan få ett mittuppslag i Hallandsposten? Jag har fått massor med spännande erbjudanden i inkorgen. Allt ifrån "Får jag bjuda dig på middag en dag när du flyttat in till Halmstad?" (obs. jättetrevligt såklart och uppskattat!) till "Så katten är singel och redo för bus nu?" (eeeh?), "Ligga?" och "Jag har gott om plats över i mitt stora hus och det skulle va mysigt med lite sällskap. Du skulle knappt märka av mig!". Jag söker ju i och för sig efter en lägenhet i Halmstad men jag känner mig inte riktigt redo för sambolivet än...med en främmande karl...i hans hus. Oavsett hur osynlig han är, haha. Men TACK för fina erbjudanden. Sitter någon på info om en 3:a hyfsat centralt (utan inneboende karl!) så får ni dock gärna hojta till.

I helgen var vi hemma hos bästa vännerna Tina & Roy på Tacos, vi var på fotbollscup i Oskarström, hade två kompisar på övernattning (dvs. jag hade 4 ungar i min 160-säng!) och i söndags var det träning för Elton med LFK. Bästa timmen på hela veckan enligt lilleman! ♥ Han ÄLSKAR sin fotboll och tycker att tränarna är coolast i världen. Kan inte nog berömma de där fantastiska grabbarna som lyckas styra upp en hel idrottshall full med 5-6-åringar och få dem att lyssna och lära sig. Heja er!

  

Stolt kille! Kläderna är ett minne ifrån mammas något dimmiga glansdagar i Amsterdam.

  

Igår var jag i Malmö på Emporia med Elin. Jag har ju varit duktig och kommit igång med träningen efter 37 års vila (haha) och detta har resulterat i att jag och mina redan ganska sorgsna bröst minskat 3 storlekar. Efter att ha inlett morgonen framför spegeln skrattandes (och gråtandes) under en timmes lång bh-provning insåg jag att det det var dags för nyinköp. 

 Meekatt goes...topless?

Nu ska jag rulla upp brösten i en ny bh och ratta Meekattbilen till stan och jobba med ett superroligt projekt som jag bara LÄNGTAR efter att få dela med er! En dröm ska gå i uppfyllelse och jag har en miljard fjärilar i magen. (Och 100 gram Geisha som jag åt till frukost idag. Bra Malin.)

over and out. 

//Meekatt... 

Längtan, Ny energi & Skriveri!

Så har jag hamnat "hemma" på Espressohouse i stan igen...med datorn...kaffet och sorlet från alla människor som stressar runt i köpcentret. Bästa stället att skriva på! Något hände efter förra inlägget och nu vaknar jag med kli i fingrarna på morgonen. Känner en enorm lust att skriva igen och sitter till och med och filar på mitt manus. Det där svåra manuset...som jag gömt undan...för att det gör för ont att skriva på det. Manuset som samlar all den där smärtan och förtvivlan. Plötsligt känns det lättare...och viktigare...att slutföra.

Tack alla ni som hänger kvar, peppar, stöttar, kommenterar och ger er kärlek. Jag är överväldigad av alla fina mail som kommit och jag tror inte ni kan förstå hur härligt det känns...att ni fortfarande uppskattar mig...sån som jag é. Även när hela jag är kaos. Tack.

Freddy är hemma ifrån Korea. Jag har nästan sovit sen han kom hem. Supermorsekrutet var slut och i samma stund han kom innanför dörren kom två veckors trötthet ifatt mig. Det känns som att jag inte gjort annat än plockat fram mat, plockat undan mat, diskat, tvättat, dammsugit, plockat fram kläder, tvättat och tjatat om överdragsbyxor i två veckor, haha. Barnen har varit fantastiskt duktiga och hjälper till en massa - men när man är lite låg...och inte van att göra ALLT...så blir det tufft. Men jag är på väg uppåt och jag börjar känna att jag längtar efter saker. Det var ett tag sedan jag kände så. Nu längtar jag efter vår, sol och en massa golf! Och Göteborgsluft! Det behöver jag! Låsa in mig i ett rum i Göteborg och skriva, dricka rödvin och moffa choklad i onepiece...

Jag är sugen på att börja plugga igen. Har hittat en distansutbildning via högskolan i Göteborg som hade varit klockren för mig. Jag älskade ju att plugga...när det inte var matte och bokföring, haha. Det skulle jag ju aldrig ha nytta av i alla fall...tänkte jag. Sen startade jag företag...och behövde bokföring. Skjut mig. Men jag tror som sagt att det kunde vara en bra grej. Om jag nu inte får det där jobbet jag varit på intervju för...och hoppas en massa på. Malin goes vuxen liksom. Heja mig?

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, maila runt till lite gamla kontakter i skriverivärlden och berätta att jag lever igen...och hoppas att de inte glömt bort mig.

Ha en fin dag!

over and out.

//Meekatt...

Riktiga andetag!

Jag får många frågor gällande bloggen och mitt skrivande och jag känner kanske att jag behöver svara på en del. Jag har övervägt att lägga ner bloggen helt. Känner att jag inte levererar, får dåligt samvete och känner mig sämst i världen. Jag älskade ju bloggen och skrivandet! Jag älskade kommunikationen med alla härliga och ärliga föräldrar och jag fick så mycket pepp själv i mammarollen och i livet i allmänhet. Och sen älskade jag ju debatterna. De arga kommentarerna, att ge svar på tal, diskutera, ifrågasätta. Jag älskade till och med idiotin som ibland fyllde inkorgen. Jag gick igång på näthatet och kände att jag vibrerade av lycka när jag fick skriva av mig och bemöta det. Jag kände att jag hade något viktigt att förmedla och att jag gjorde det förbannat bra emellanåt.

När det började krisa mellan mig och Freddy förändrades det. Eller jag förändrades. Det var plötsligt inte lika kul att bli igenkänd överallt. Det kändes som att det stod SKILSMÄSSA i pannan på mig och som att alla visste vad som hände i vår privata sfär. Där jag inte släppt in någon. Plötsligt var det jobbigt att bli stoppad på stan av främmande människor som bara ville ge mig en kram eller tacka för en bra blogg. Jag kände att jag var skyldig alla en massa förklaringar. Misslyckandet...

Jag har delat med mig av mitt och vårt liv...men bara en liten del av del. Plötsligt kändes det som att jag var inte längre var ärlig...mot er. Jag har alltid varit det. Skrivit det jag känt och menat och varit noga med att dela med mig av min verklighet på ett öppet och ärligt sätt - för sån é jag. Allting med bloggen har ju handlat om det. Och det är det jag fått mina läsare på. Ärligheten och öppenheten. Att jag vågar säga som det är. Inga rosa moln. Men när det händer saker i livet som man inte vill eller kan vara öppen med så känns det falskt att skriva om andra saker. Som att man gömmer verkligheten. Som att verkligheten inte är viktig. Och det är den ju. Den är ju viktigast. Och så oerhört svår att leva i. Det enda som hade kunnat hjälpa mig framåt hade egentligen varit skrivandet men så har man människor att ta hänsyn till. De man älskar mest. Och då går det inte. De icke befintliga rosa molnen...blir svarta. Och där står jag...ensam...och oförmögen att få bearbeta livet på det enda sätt jag kan. Med skrivandet. 

Jag har kommit en lång väg känner jag. Jag har tagit tag i tunga bitar och jag har hittat människor omkring mig som kunnat hjälpa mig fram...och upp. Jag vet ju att det är sorgen efter mamma som nästan slukat hela mig och jag börjar inse att jag låtit den göra det. Jag har gömt mig bakom den istället för att leva med den. Den försvinner aldrig. Den blir inte lättare och jag kommer aldrig att bli överens med den. Jag kommer aldrig att förlåta livet för att det svek mig. Men jag har en mening som ekar i huvudet hela tiden som håller mig ovanför ytan. Jag bröt ihop inför en psykolog och förklarade att jag kände att jag kommer att dö om jag pratar om det. Det känns som att jag ska dö. På riktigt. Om jag säger orden...att mamma blev sjuk och dog...och lämnade mig. Då kommer jag att dö. Hjärtat slutar slå. Alltså kan jag inte prata om det. Hon tittade på mig och sa "Det värsta som kan hända har redan hänt." Jag upprepar de orden inom mig och hittar en slags tröst i det. Det värsta som kan hända har redan hänt. Det kan inte göra ondare, det kan inte bli svårare och jag kan inte trilla längre ner i sorgen och förtvivlan. För det värsta som kan hända har redan hänt och jag överlevde ju. Så jag började tänka annorlunda och plötsligt kunde jag andas lite längre ner i magen igen. Riktiga andetag...ner i lungorna. Den känslan! Allt annat som sker i livet är egentligen små saker. Vi tar oss igenom allt. För alla finns ju kvar.

Jag har också insett att jag tappat bort den jag är. Jag har gömt mig bakom sorgen och i arbete och glömt bort Malin. Låter äckligt klyschigt men när det blev för jobbigt att vara Malin...så slutade jag vara det. Stängde av. Och istället för att sätta mig ner och prata med Freddy om hur jag kände så körde jag på i 120 och tänkte att jag kör tills det smäller. Sen tar jag tag i Malin. Och det smällde...

Allt som hänt de senaste åren känns som ett vakuum. Hypen kring boken, releasen av min norska bok, vår separation. Allting på en och samma gång. När det man längtat efter mest i livet krockar med det man fruktat mest i livet...rasar man. Oavsett hur roligt det roliga är. Att vara lycklig och stolt över sig själv samtidigt som man hatar sig själv...går inte ihop. Lyckan blir oförtjänt. Jag förtjänade inte att vara stolt över mig själv samtidigt som hela min familj rasade. Hur får man ihop det?! Så jag gav upp. Släppte taget om drömmen. Jag hade den i handen men jag kunde och fick inte njuta av den. 

Livet förändras. Människor förändras. Men vardagen nöter ju på och allt det som jag älskar och brinner för finns ju kvar. Det är inte bara mörker även om en del av livet är tungt och svårt. Jag hittar nya vägar, nya mål och nya drömmar. Jag bygger upp mig själv och den jag vill vara och jag har lovat mig själv att 2017 ska bli året så jag blir hel igen. Jag ska ta reda på vem jag vill vara, hur jag vill vara och jag ska ge mig tid att känna efter. Älskar att jag lärt känna Elin som tvingar ut mig på långpromenader varje dag. Älskar att jag har Tina i mitt liv som stöttar mig i ALLT jag gör. Älskar att nya möjligheter öppnar sig och jag är spänd på framtiden. Jag älskar mina barn och sättet de älskar mig på. Villkorslöst. Även när jag inte förtjänar det. Jag älskar att Freddy finns i mitt liv även om jag inte förtjänar varken hans kärlek eller vänskap just nu. Men efter så många år...så vet jag inte hur jag lever vidare utan den. Och jag älskar skrivandet. Och 2017 ska bli året då jag gör saker jag mår bra av...istället för saker som drar mig nedåt.

Och jag älskar att jag kan andas ner i lungorna igen. Efter 10 år med en stor klump i halsen...så kan jag säga att jag saknar mamma något oerhört. Men jag behöver inte hålla andan när jag sagt det. Riktiga andetag.

TACK ni som hänger kvar! Tack ni som hör av er, kommenterar och läser även när jag är Sveriges sämsta bloggare. Jag behöver er pepp mer än ni kan ana! ♥

over and out.

//Meekatt...

Sportlov, Bajsbrillor & Bästa låten!

Då har vi överlevt sportlovet utan några större men och jag måste ju säga att barnen varit otroligt duktiga. Jag hör alltid alla säga "Usch vad det går fort! Barnen växer upp alldeles för snabbt!" HELL NO! Tack gode gud säger jag. För varje år blir det enklare och mer logiskt liksom. Att flänga runt med bebisar var inte min grej. Jag hittade aldrig tjusningen med det där livet riktigt. Skötväskor och barnvagnar, svett och tårar, bajs och kräk. Visst fanns det fantastiskt mysiga stunder också...men de var ju inte direkt så att de övervägde. Små gnälliga människor som ska äta och bajsa så fort man lämnar huset. Nu är barnen 9 och 5 och det är nästan som att åka iväg med två kompisar. Ja, förutom att den ena har "toalettglasögon" och sjunger bajslåtar högt på tåget då. Men vafan, sån é ju jag med. 

Elton goes "toalettmannen"

Freddy är i Korea och jag och barnen tog tåget upp till Säffle på lovet och hälsade på familjen
Wallquist. Säffle imponerade med bästa fikat på mysiga Kanalvillan och med favoritbutiken Dollarstore. Det var gött att få kramas med bästa familjen igen - de är väldigt saknade här i Mellbystrand. Vi lämnade Värmland med coola fynd, en ny dialekt, kärlekskontot påfyllt och skoskav. Vi fastnade dock på centralen i Göteborg och plötsligt känns 90 minuter som 2
veckor. Men we did it. Inga tårar, inget blod, inget kräk. Alltså en lyckad resa. Heja mig.

Ett tips - bästa låten på länge:

 

Dags att ta tag i lite beställningar och fakturor som ligger och skräpar på skrivbordet. Sen ska jag försöka jaga ifatt en barnvakt till ikväll. Har lite spännande grejor på gång så håll en tumme eller två för mig!

over and out. 

//Meekatt...

Herion, Rap & Tvångsfläta!

Det här med att inte äta en massa onödigt socker eller dricka Pepsi Max...var ju en bra idé. (skjut mig!) Jag håller det stenhårt och det går över förväntan. Pepsisuget är helt borta och det har ju varit mitt heroin i över 12 år. Så yeyh för mig! Men kom igen allihop! Ni vet den där fantastiska, ljuvliga och alldeles underbara prinsessemlan som jag la upp en bild på? Jag får såna bilder skickade till mig minst 50 gånger om dagen. Varje gång det plingar till i min mobil...så finns den där. Jag börjar snart tugga på skärmen!

Igår försökte jag vara en extra bra mamma och kom till fritids redan halv två. Möttes av ett skratt och ett "Men mammaaaa!!?" Just det. Onsdag. Den ENDA dagen på veckan när Alice inte slutar klockan ett. Och jag prickar in den dagen varje jävla gång som "dagen mamma kommer tidigt och hämtar". Bra koll jag har. Jag och lillebror fick därmed en intressant lektion om solsystemet och fick lära oss allt om solen. Elton gick stolt till fröken och visade alla ord han kunde skriva: Mamma, Pappa, Alice, Elton, Olivia, Ko, Apa...och RAPA. Stolt man blir. ♥

 

Igår kväll ägnade vi över en timme åt att reda ut Alice hår. Med e n knuta stor som en kompakt tennisboll i nacken inledde jag kampen med en inpackning. Efter en halvtimme sköljdes den ur och vi tvättade och hällde i en MASSA balsam. Sen ut ur duschen och i med en MASSA hårolja. Sen började vi fighten. 2 liter tårar senare (+ en massa skrik, hot om klippning från mitt håll och hot om flytt från Alice håll) var vi färdiga...

 

Från och med nu blir det fläta VARJE natt! Jag är så less på tjatet om att borsta håret. Vi har alla bra borstar, oljor och sprayer. Det spelar dock ingen roll om man vägrar använda skiten. Nu är det upp till kamp, haha. Håret SKA borstas varje dag och det SKA flätas varje kväll...annars åker det. Jag minns hur mamma i tredje klass tog mig till Tvillingsalongen i Åstorp och klippte av mitt långa fina hår. Det var då jag blev "igelkotten" med hela skolan. Tack som fan mamma. 

Nu - bokföring! 

over and out. 

//Meekatt...

Håll volangerna spända!

Alltså...på riktigt? Vi borde införa ett nytt nobelpris! Jag vill köpa en hel låda med såna här, ta en sked (och en dunk rött) och låsa in mig i garaget...ensam! #semlevolanger #hållvolangernaspända #såjävlagott #tjockislycka

over and out.

//Meekatt...

Ett bra tips till hela familjen!

Jag får ofta mail ifrån läsare som vill ha tips på bra hotell. Så här kommer ett tips till alla som behöver komma ifrån vardagen lite och lyxa till det. (Nej, detta är inte ett sponsrat inlägg utan bara ett bra tips.)

Hotel Riviera Strand är ett lyxigt familjehotell precis vid stranden i fina Båstad och det har verkligen allt man kan önska. Fantastiska rum!! Alla rummen är som sviter/lägenheter och de är superlyxiga och fräscha. Bra utsikt, otroligt god mat, glad och engagerad personal, jättemånga härliga utrymmen att bara "hänga" på...som stora vardagsrum lite här och där mitt i korridorerna och varma nybakade frallor till frukost. Biljardbord, fotbollsspel, TV-hörnor, en liten butik med snyggheter, stor pool, bastu och såna där japanska varma utepooler. Älskar Riviera! Jag spenderade julafton där och det var ljuvligt! Lite bilder för er som är nyfikna:

Här hälsas man välkommen av de här skönheterna!

Den tjusiga lobbyn

 Här samlades folket och bjöds på glögg och tittade på Kalle Anka 

  

  

 Entrén

Ja, folk tittade konstigt på mig när jag fotade mattan... 

Rummet! Lyxigare och mer plats än hemma, haha. Stort kök och en minibar i storlek med kylskåpet hemma . Här kan man lätt bo en vecka - eller en hel sommar för den delen. Bäst av allt (i min hjärna) så var det KLINISKT rent.

 

Kolla in bäddningen! Här snackar vi engagemang!

Fina utsikten från balkongen, Poolhuset rakt fram och sen bara strand och hav. Inte konstigt att Zlatan och gänget valde att bo här i somras. ;)

Bubbel!

Restaurangen där det förbereddes för julbord 

  

 Fanns Galliano i baren så det funkar ju att ha läsarträff här med! ;) 

När övriga gäster kollade på Kalle Anka passade jag på att bada. Hur lyxigt som helst.

Poolhuset kvällstid med utepoolerna till vänster

Glögg och lussekatter...eller räkmacka och kall öl? Skönt att va vuxen och få välja själv! ;)

Och ja, julmaten var to die for! Hit borde man åka VARJE år och njuta av god julmat och slippa fixa med allting hemma! Massor med familjer som åkte hit och det fanns ju både Kalle och Tomte så alla var nöjda och glada...och föräldrarna avstressade.

Massor med mat...

Väldigt prisvärt och lyxigt och jag rekommenderar varmt ett besök på Hotel Riviera Strand - med eller utan barn, med bästa vännen, kärleken eller helt solo! Jag hade sån ångest över att det var så rent och fint på rummet att jag satte igång diskmaskinen med mina smutsiga glas innan jag checkade ut! Hade jag haft tid hade jag startat tvättmaskinen med sängkläderna med, haha. Sån é jag! Nästa gång vill jag stanna i en vecka...minst.

over and out.

//Meekatt...

Please Like Me!

Jag måste bara tipsa om en jättebra australiensk serie på Netflix - "Please Like Me". Jag är helt såld! Kollat igenom tre säsonger på ett par dagar och tänker börja om ifrån början nu. SÅ bra är den! Jag har kollat på en massa serier den senaste tiden men det är mest död, krig och sånt trams. Jag har nog med mina egna bekymmer och att spendera kvällarna med att kolla på mord och skit börjar bli tröttsamt. Jag trillade över den här serien och det var PRECIS vad jag behövde. En riktigt må-bra-serie med fantastiska karaktärer. Man får följa huvudpersonen Josh Thomas (som ser ut lite som en korsning mellan Gordon Ramsey och Karlsson på taket) och serien skildrar det verkliga och komplicerade livet - men på ett humoristiskt och okomplicerat sätt. Älskar Josh, älskar dialogerna, den mentalsjuka mamman, relationerna och humorn! Se den!

Har ni tips på andra upplyftande serier? Vad kollar ni på?

over and out.

//Meekatt... 

Gott Nytt, Sockerdjävulen & Spishelvete!

Gott Nytt År på er - om än lite sent kanske. 2016 lämnar jag bakom mig som det skitår det blev och jag tänker inte lägga någon energi på att försöka sammanfatta det. Det var ett tufft år - på alla sätt. Nu kan det bara bli bättre och jag laddar för ett BRA 2017! Tårarna i den här kroppen börjar ta slut, energin börjar komma tillbaka och istället för att älta och försöka förändra det som varit ska det här året handla om att fånga den där jävla dagen. Carpefuckingdiem...som de kloka och Ernst säger. Jag själv hatar uttrycket mer än hår i avloppet men har trots allt kommit fram till att det är nutiden och framtiden jag kan påverka - inte det som varit.

Nyår firade jag och barnen i Kävlinge tillsammans med "bajskompisarna" (<-världens bästa familj!) som vi lärde känna på Gran Canaria 2015. Ljuvligt god oxfilé, hotshots, Mr Vain, Bingolottohets, brand hos grannen och glada barn får sammanfatta kvällen. Tack Johan & Evsi för en toppenkväll! Ni är BÄST!

Så här såg vi ut vid 12-slaget!

Nytt år betyder ju i vanlig ordning dumma nyårslöften som man aldrig kan hålla. I år försöker jag dra ner på sockret och har dessutom gjort slut med min stora kärlek i livet - Pepsi Max. Inte för att vikthetsa utan för att jag är en ständigt tickande bomb med mitt sjuka sockerbehov och för att Pepsi Max antagligen kommer förinta mina tänder i framtiden om jag inte gör slut. Så heja mig? Dag 4 nu och jag hatar allt och alla lite mer än vad som är normalt och kommer på mig själv med att öppna skafferidörren 651 gånger/dag för att se om någon råkat glömma en 10-litershink med marängsviss där inne.

Igår var det första dagen i "vardagen" för barnen med dagis och fritids. Jag hämtade tidigt och fick med mig två extra barn hem på köpet. Supermorsegenen i mig började vibrera (det var antagligen sockerbristen som spelade mig ett spratt!) och jag bestämde mig för att baka till mellanmålet. Inte nog med att barnen faktiskt skulle FÅ mellanmål - jag skulle dessutom BAKA. Jag. Ensam. Utan Freddy. Vi körde hem till Freddy som alltid har skafferiet fullt med bakgrejor. I mitt finns mest...vin. Och köttfärssås på burk ifall man skulle råka bli hungrig, haha. Jag slängde ihop scones med kardemumma i muffinsformen. Tadaaaaaa:

#helamalinbakar

Note to self:

1. Du ska inte vara i köket om du inte är där för att fylla på vinglaset.

2. Gör inte konstiga saker när du "sockeravgiftar" dig själv.

3. Du är skyldig Freddy en ny spis.

Nu ska jag åka ner till Sandra på hotnails.se och få superfina naglar! Ha en fin dag! Fånga skiten nu! ;)

over and out.

//Meekatt...