Fredag, Poddplaner & Rumsren katt!

Då var det fredag och solen skiner! Jag vaknade halv sex (vad har hänt?!) och gick en promenad och sen satte jag mig i soffan med en kaffe och datorn i knät. Sister Hazel och jag. Bästa morgonen! Nu får jag dock ta tag i de sista beställningarna som ska lämna kontoret innan jag kan stänga webshopen. Jag ska lägga all min tid på mitt nya roliga projekt och då får tavlorna stå åt sidan. Jag har ju sagt att jag ska ägna mig åt saker som jag mår bra av, ta bort allt som stressar mig och göra det som är kul. Carpe fucking 2017!

Jag pratade med fantastiska Tommytott i morse och vi har också en kul grej på gång. Vi ska starta upp en podd tillsammans och det kommer bli helt galet roligt. Mammamaffian kan gå och få utskrivet lugnande redan nu för vi har inga gränser...alls! ;)
 

Jakten på lägenhet i Halmstad fortsätter och det är ju inte så lätt. Tydligen ska man veta om att man ska skiljas långt innan man gifter sig för folk har stått i kö på de där lägenheterna i 15 år. Är det någon som har kontakter/tips/har en egen lägenhet för uthyrning så hojta till! Jag och barnen behöver en 3:a - hyfsat centralt med inflyttning i förrgår...typ. Vi är rumsrena alla tre, mer beroende av internet än alkohol och är hyfsat tysta efter 19,30 på vardagar. Så - tips?! (Hör av er till mig i så fall på info@meekatt.com) 

Nu - mot posten! Sen in till kontoret och göra lite nytta...och sen BUBBEL - för att det är fredag! ♥

over and out. 

//Meekatt...

Godmorgon Halmstad, Sol & Motherfuckers?

Alltså det här med att sitta och jobba mitt i stan är verkligen helt ljuvligt! Ifrån att sitta hemma i min ensamhet i onepiece till att sitta mitt i Halmstad City (påklädd!), mötas av glada personer och kaffe på morgonen och dessutom ha nära till allt...är oslagbart! Precis vad jag behöver just nu. Saker man mår bra av - check!

Jag började morgonen med en promenad genom fina Halmstad och kände nästan hur min "Per-Gessle-förälskelse" till staden blommade upp inom mig. Antagligen var det bara jävligt dålig kondis, svett under de långa brösten och andfåddhet som gav sig till känna - men det där kan faktiskt lätt förväxlas med kärlek och lust.

 

Alltså kolla så fint!! 

Elton blev dålig igår och jag hämtade en trött kille på dagis efter lunch. När han väl kom hem ville han cykla en runda, "bygga en asahäftig grej i garaget" och spela fotboll. Så sjuk var han, haha. Men som fotbollsmorsa får man ju ta sitt ansvar och vi övade på det här med att "bollen ska bli din bästa vän". Svårt när mamman är bollrädd och duckar och vänder arslet till varje gång ungen skjuter...men heja mig. Elton vrålar "Kom igen mamma! Var inte rädd! Du får den i huvudet bara men man kan inte dö!". Jag ska köpa "hockeymålvaktsutrustning"! (<-- Vilket långt jävla ord?!)

Jag tror nog det var lite mammamys han behövde och efter vår skitmorgon var det inte så konstigt. På kvällen kom Freddy och hämtade barnen och nu är det alltså pappavecka. Jag skulle ta en duschfight med glädje redan idag... Men jag har lovat mig själv och barnen att på pappaveckan ska jag fokusera på det som jag blir glad av - jobbet, träningen och andningen. Och på att hitta en lägenhet till oss i stan. På mammaveckan ska jag sluta tidigt, ha energi över till mys och bus med barnen och kraft att överleva fighterna på morgonen. I. Can. Do. It.

Nu - kaffe och jobb! 

 
 

 

over and out.

//Meekatt... 

It is ok...

Dagens visdomsord. 

over and out.

//Meekatt...

Sämst mamma, Duschkrig & 9-åringar!

Idag började jag dagen som världens sämsta mamma. Ni vet en sån morgon när man laddar för ångest HELA dagen sen. Fan. Ibland vill man bara gömma sig under en filt i soffan och glömma bort att man har barn och en massa ansvar. Ibland är man verkligen sämst...

Jag vaknade halv sex i morse, gick ut och gick en promenad och kom hem och väckte Elton vid halv sju. I vanlig ordning vaknade han jätteglad. Han sprang in i duschen, sjöng nakensången och tvättade hårt glatt. Sen klädde han på sig, fixade frillan med en halv burk vax och satte en tofs i luggen. Sen var det dags för storasyster... Skjut mig. 

Det finns ingen i hela världen som hatar att duscha mer än Alice. Och det är totalt oförståeligt för mig som ÄLSKAR att duscha. Igår bestämde vi att det var "duschmorgon" idag och jag väckte henne kvart i sju. Då drog kriget igång. Och JÄVLAR vad hon kan flippa ur! Ingen kan provocera mig mer. Hon beter sig som en trotsig jäkla tonåring och jag sjunker ner till exakt samma nivå. Jag hatar det. Efter förhandlande, fjäskande, hot och mutor fick jag till slut nog och ungen åkte in i duschen med mammavåld. Argaste blicken (tack mamma för att jag ärvde den!), ilsknaste rösten (jobbar på att bli av med den) och med minus 200 i tålamod. Alice skrek som om någon försökte döda henne, Elton blev ledsen och jag bröt ihop. "JAG VILL TILL PAPPAAAAAA!!" Och då kom det där...som  inte får komma. "Skönt! Jag vill också att du ska till pappa just nu för det här orkar jag inte med!" Jag vet. Det är inte okej. Jag får inte. Jag VET att det är ett helvete för barnen just nu och jag får inte sjunka till den nivån. Men jag kämpar mig blå just nu för att hålla mig över ytan. Och hennes utbrott kunde jag inte hantera förut heller.

Efter dusch och en ännu tjurigare påklädning satte jag mig i köket. Alice om ut och kramade om mig och vi sa förlåt till varandra. Jag sa att det var dumt att säga som jag sa. Hon sa förlåt för att hon betedde sig som en 3-åring och skrattade lite åt sig själv och hur hon hade betett sig. Sen åt vi frukost tillsammans. Jag frågade om hon ville åka till pappa idag och sa att det i så fall är okej. Ibland behöver man en paus ifrån varandra. Eller en pappakram på en mammavecka. Hon ville stanna och ha myskväll...

Jag lämnade två glada barn på dagis/skolan idag. Gympapåsen med, frukt med och överdragsbyxor packade. I can do it. Även om jag vill gräva ner mig själv emellanåt. Är så van vid Freddy som har ett fantastiskt tålamod med mig och barnen och som alltid har koll på allt. Ibland känner jag mig som en 17-åring som blivit utkastad av mina föräldrar för att jag blev gravid för tidigt och nu ska klara mig själv. Som att jag måste överbevisa världen att jag kommer klara det. Imorgon är det torsdag och barnen ska till pappa. Andas ut. Ner i magen. Fokus på mitt nya spännande projekt och på en framtid som jag faktiskt kan forma precis så som jag vill ha den! I. Can. Do. It. 

Hur hanterar man den absolut värsta trotsen utan att sjunka ner till samma låga nivå? Och gällande 9-åringar...är era också som små 16-åriga monster? (Ja mammamaffian, jag sa monster. Och jag menar det.)

over and out. 

//Meekatt...

Det började bra...

Jag vaknade klockan kvart i sex i morse. Klädde på mig, satte upp håret i en fulfläta och gav mig ut på en timmes promenad på stranden. Heja mig!? Sen kom jag in till kontoret...och det bjöds på fika. Ett geni (på Östras i Halmstad) har alltså korsat en stor sockrig munk...med en vaniljbulle...med ett danskt wienerbröd...typ. Hallefuckinglujah säger jag!

 

Snart dags att avsluta och åka och hämta barn. Vill ni se en förebild på skapelsen jag moffat i mig så ligger det en bild på min instagram (Meekatt).

over and out. 

//Meekatt...

Lustfyllt, Kontaktannons & Bröstproblem!

Hej på er! Tack för superfin respons efter min "nystart" som krönikör i Hallandsposten! Det känns jätteroligt att vara tillbaka och Elton är så stolt över sin första helsida, haha. Jag körde till affären för att köpa tidningen i lördags och kände hur jag började backa ifrån tidningsstället när jag såg den. Det är ju inte alls pinsamt att stå i kassan och köpa tidningar med sig själv över halva framsidan, haha. Klicka HÄR eller på bilden för att läsa ett stort reportage om mig och se bästa bilden på Elton. Det är ju väldigt lätt att ta seriösa pressbilder med en 5-åring... ;)

Diskret är mitt andranamn...  

 

  

Fina Elton! ♥ 

Min första krönika för 2017 hittar ni HÄR. Men ja, jag ser nog vad Ullis på Hallandsposten försökte göra här. Inte nog med att hon gör ett jättefint reportage om mig. Hon lägger dessutom upp det som en kontaktannons. Tack bäst Ullis! 2 flugor i en smäll liksom, haha. Separation i all ära men nu jäklar har katten fått "lusten" tillbaka. Och det funkade. Vem behöver Badoo och Tinder när man kan få ett mittuppslag i Hallandsposten? Jag har fått massor med spännande erbjudanden i inkorgen. Allt ifrån "Får jag bjuda dig på middag en dag när du flyttat in till Halmstad?" (obs. jättetrevligt såklart och uppskattat!) till "Så katten är singel och redo för bus nu?" (eeeh?), "Ligga?" och "Jag har gott om plats över i mitt stora hus och det skulle va mysigt med lite sällskap. Du skulle knappt märka av mig!". Jag söker ju i och för sig efter en lägenhet i Halmstad men jag känner mig inte riktigt redo för sambolivet än...med en främmande karl...i hans hus. Oavsett hur osynlig han är, haha. Men TACK för fina erbjudanden. Sitter någon på info om en 3:a hyfsat centralt (utan inneboende karl!) så får ni dock gärna hojta till.

I helgen var vi hemma hos bästa vännerna Tina & Roy på Tacos, vi var på fotbollscup i Oskarström, hade två kompisar på övernattning (dvs. jag hade 4 ungar i min 160-säng!) och i söndags var det träning för Elton med LFK. Bästa timmen på hela veckan enligt lilleman! ♥ Han ÄLSKAR sin fotboll och tycker att tränarna är coolast i världen. Kan inte nog berömma de där fantastiska grabbarna som lyckas styra upp en hel idrottshall full med 5-6-åringar och få dem att lyssna och lära sig. Heja er!

  

Stolt kille! Kläderna är ett minne ifrån mammas något dimmiga glansdagar i Amsterdam.

  

Igår var jag i Malmö på Emporia med Elin. Jag har ju varit duktig och kommit igång med träningen efter 37 års vila (haha) och detta har resulterat i att jag och mina redan ganska sorgsna bröst minskat 3 storlekar. Efter att ha inlett morgonen framför spegeln skrattandes (och gråtandes) under en timmes lång bh-provning insåg jag att det det var dags för nyinköp. 

 Meekatt goes...topless?

Nu ska jag rulla upp brösten i en ny bh och ratta Meekattbilen till stan och jobba med ett superroligt projekt som jag bara LÄNGTAR efter att få dela med er! En dröm ska gå i uppfyllelse och jag har en miljard fjärilar i magen. (Och 100 gram Geisha som jag åt till frukost idag. Bra Malin.)

over and out. 

//Meekatt... 

Längtan, Ny energi & Skriveri!

Så har jag hamnat "hemma" på Espressohouse i stan igen...med datorn...kaffet och sorlet från alla människor som stressar runt i köpcentret. Bästa stället att skriva på! Något hände efter förra inlägget och nu vaknar jag med kli i fingrarna på morgonen. Känner en enorm lust att skriva igen och sitter till och med och filar på mitt manus. Det där svåra manuset...som jag gömt undan...för att det gör för ont att skriva på det. Manuset som samlar all den där smärtan och förtvivlan. Plötsligt känns det lättare...och viktigare...att slutföra.

Tack alla ni som hänger kvar, peppar, stöttar, kommenterar och ger er kärlek. Jag är överväldigad av alla fina mail som kommit och jag tror inte ni kan förstå hur härligt det känns...att ni fortfarande uppskattar mig...sån som jag é. Även när hela jag är kaos. Tack.

Freddy är hemma ifrån Korea. Jag har nästan sovit sen han kom hem. Supermorsekrutet var slut och i samma stund han kom innanför dörren kom två veckors trötthet ifatt mig. Det känns som att jag inte gjort annat än plockat fram mat, plockat undan mat, diskat, tvättat, dammsugit, plockat fram kläder, tvättat och tjatat om överdragsbyxor i två veckor, haha. Barnen har varit fantastiskt duktiga och hjälper till en massa - men när man är lite låg...och inte van att göra ALLT...så blir det tufft. Men jag är på väg uppåt och jag börjar känna att jag längtar efter saker. Det var ett tag sedan jag kände så. Nu längtar jag efter vår, sol och en massa golf! Och Göteborgsluft! Det behöver jag! Låsa in mig i ett rum i Göteborg och skriva, dricka rödvin och moffa choklad i onepiece...

Jag är sugen på att börja plugga igen. Har hittat en distansutbildning via högskolan i Göteborg som hade varit klockren för mig. Jag älskade ju att plugga...när det inte var matte och bokföring, haha. Det skulle jag ju aldrig ha nytta av i alla fall...tänkte jag. Sen startade jag företag...och behövde bokföring. Skjut mig. Men jag tror som sagt att det kunde vara en bra grej. Om jag nu inte får det där jobbet jag varit på intervju för...och hoppas en massa på. Malin goes vuxen liksom. Heja mig?

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, maila runt till lite gamla kontakter i skriverivärlden och berätta att jag lever igen...och hoppas att de inte glömt bort mig.

Ha en fin dag!

over and out.

//Meekatt...

Riktiga andetag!

Jag får många frågor gällande bloggen och mitt skrivande och jag känner kanske att jag behöver svara på en del. Jag har övervägt att lägga ner bloggen helt. Känner att jag inte levererar, får dåligt samvete och känner mig sämst i världen. Jag älskade ju bloggen och skrivandet! Jag älskade kommunikationen med alla härliga och ärliga föräldrar och jag fick så mycket pepp själv i mammarollen och i livet i allmänhet. Och sen älskade jag ju debatterna. De arga kommentarerna, att ge svar på tal, diskutera, ifrågasätta. Jag älskade till och med idiotin som ibland fyllde inkorgen. Jag gick igång på näthatet och kände att jag vibrerade av lycka när jag fick skriva av mig och bemöta det. Jag kände att jag hade något viktigt att förmedla och att jag gjorde det förbannat bra emellanåt.

När det började krisa mellan mig och Freddy förändrades det. Eller jag förändrades. Det var plötsligt inte lika kul att bli igenkänd överallt. Det kändes som att det stod SKILSMÄSSA i pannan på mig och som att alla visste vad som hände i vår privata sfär. Där jag inte släppt in någon. Plötsligt var det jobbigt att bli stoppad på stan av främmande människor som bara ville ge mig en kram eller tacka för en bra blogg. Jag kände att jag var skyldig alla en massa förklaringar. Misslyckandet...

Jag har delat med mig av mitt och vårt liv...men bara en liten del av del. Plötsligt kändes det som att jag var inte längre var ärlig...mot er. Jag har alltid varit det. Skrivit det jag känt och menat och varit noga med att dela med mig av min verklighet på ett öppet och ärligt sätt - för sån é jag. Allting med bloggen har ju handlat om det. Och det är det jag fått mina läsare på. Ärligheten och öppenheten. Att jag vågar säga som det är. Inga rosa moln. Men när det händer saker i livet som man inte vill eller kan vara öppen med så känns det falskt att skriva om andra saker. Som att man gömmer verkligheten. Som att verkligheten inte är viktig. Och det är den ju. Den är ju viktigast. Och så oerhört svår att leva i. Det enda som hade kunnat hjälpa mig framåt hade egentligen varit skrivandet men så har man människor att ta hänsyn till. De man älskar mest. Och då går det inte. De icke befintliga rosa molnen...blir svarta. Och där står jag...ensam...och oförmögen att få bearbeta livet på det enda sätt jag kan. Med skrivandet. 

Jag har kommit en lång väg känner jag. Jag har tagit tag i tunga bitar och jag har hittat människor omkring mig som kunnat hjälpa mig fram...och upp. Jag vet ju att det är sorgen efter mamma som nästan slukat hela mig och jag börjar inse att jag låtit den göra det. Jag har gömt mig bakom den istället för att leva med den. Den försvinner aldrig. Den blir inte lättare och jag kommer aldrig att bli överens med den. Jag kommer aldrig att förlåta livet för att det svek mig. Men jag har en mening som ekar i huvudet hela tiden som håller mig ovanför ytan. Jag bröt ihop inför en psykolog och förklarade att jag kände att jag kommer att dö om jag pratar om det. Det känns som att jag ska dö. På riktigt. Om jag säger orden...att mamma blev sjuk och dog...och lämnade mig. Då kommer jag att dö. Hjärtat slutar slå. Alltså kan jag inte prata om det. Hon tittade på mig och sa "Det värsta som kan hända har redan hänt." Jag upprepar de orden inom mig och hittar en slags tröst i det. Det värsta som kan hända har redan hänt. Det kan inte göra ondare, det kan inte bli svårare och jag kan inte trilla längre ner i sorgen och förtvivlan. För det värsta som kan hända har redan hänt och jag överlevde ju. Så jag började tänka annorlunda och plötsligt kunde jag andas lite längre ner i magen igen. Riktiga andetag...ner i lungorna. Den känslan! Allt annat som sker i livet är egentligen små saker. Vi tar oss igenom allt. För alla finns ju kvar.

Jag har också insett att jag tappat bort den jag är. Jag har gömt mig bakom sorgen och i arbete och glömt bort Malin. Låter äckligt klyschigt men när det blev för jobbigt att vara Malin...så slutade jag vara det. Stängde av. Och istället för att sätta mig ner och prata med Freddy om hur jag kände så körde jag på i 120 och tänkte att jag kör tills det smäller. Sen tar jag tag i Malin. Och det smällde...

Allt som hänt de senaste åren känns som ett vakuum. Hypen kring boken, releasen av min norska bok, vår separation. Allting på en och samma gång. När det man längtat efter mest i livet krockar med det man fruktat mest i livet...rasar man. Oavsett hur roligt det roliga är. Att vara lycklig och stolt över sig själv samtidigt som man hatar sig själv...går inte ihop. Lyckan blir oförtjänt. Jag förtjänade inte att vara stolt över mig själv samtidigt som hela min familj rasade. Hur får man ihop det?! Så jag gav upp. Släppte taget om drömmen. Jag hade den i handen men jag kunde och fick inte njuta av den. 

Livet förändras. Människor förändras. Men vardagen nöter ju på och allt det som jag älskar och brinner för finns ju kvar. Det är inte bara mörker även om en del av livet är tungt och svårt. Jag hittar nya vägar, nya mål och nya drömmar. Jag bygger upp mig själv och den jag vill vara och jag har lovat mig själv att 2017 ska bli året så jag blir hel igen. Jag ska ta reda på vem jag vill vara, hur jag vill vara och jag ska ge mig tid att känna efter. Älskar att jag lärt känna Elin som tvingar ut mig på långpromenader varje dag. Älskar att jag har Tina i mitt liv som stöttar mig i ALLT jag gör. Älskar att nya möjligheter öppnar sig och jag är spänd på framtiden. Jag älskar mina barn och sättet de älskar mig på. Villkorslöst. Även när jag inte förtjänar det. Jag älskar att Freddy finns i mitt liv även om jag inte förtjänar varken hans kärlek eller vänskap just nu. Men efter så många år...så vet jag inte hur jag lever vidare utan den. Och jag älskar skrivandet. Och 2017 ska bli året då jag gör saker jag mår bra av...istället för saker som drar mig nedåt.

Och jag älskar att jag kan andas ner i lungorna igen. Efter 10 år med en stor klump i halsen...så kan jag säga att jag saknar mamma något oerhört. Men jag behöver inte hålla andan när jag sagt det. Riktiga andetag.

TACK ni som hänger kvar! Tack ni som hör av er, kommenterar och läser även när jag är Sveriges sämsta bloggare. Jag behöver er pepp mer än ni kan ana! ♥

over and out.

//Meekatt...

Sportlov, Bajsbrillor & Bästa låten!

Då har vi överlevt sportlovet utan några större men och jag måste ju säga att barnen varit otroligt duktiga. Jag hör alltid alla säga "Usch vad det går fort! Barnen växer upp alldeles för snabbt!" HELL NO! Tack gode gud säger jag. För varje år blir det enklare och mer logiskt liksom. Att flänga runt med bebisar var inte min grej. Jag hittade aldrig tjusningen med det där livet riktigt. Skötväskor och barnvagnar, svett och tårar, bajs och kräk. Visst fanns det fantastiskt mysiga stunder också...men de var ju inte direkt så att de övervägde. Små gnälliga människor som ska äta och bajsa så fort man lämnar huset. Nu är barnen 9 och 5 och det är nästan som att åka iväg med två kompisar. Ja, förutom att den ena har "toalettglasögon" och sjunger bajslåtar högt på tåget då. Men vafan, sån é ju jag med. 

Elton goes "toalettmannen"

Freddy är i Korea och jag och barnen tog tåget upp till Säffle på lovet och hälsade på familjen
Wallquist. Säffle imponerade med bästa fikat på mysiga Kanalvillan och med favoritbutiken Dollarstore. Det var gött att få kramas med bästa familjen igen - de är väldigt saknade här i Mellbystrand. Vi lämnade Värmland med coola fynd, en ny dialekt, kärlekskontot påfyllt och skoskav. Vi fastnade dock på centralen i Göteborg och plötsligt känns 90 minuter som 2
veckor. Men we did it. Inga tårar, inget blod, inget kräk. Alltså en lyckad resa. Heja mig.

Ett tips - bästa låten på länge:

 

Dags att ta tag i lite beställningar och fakturor som ligger och skräpar på skrivbordet. Sen ska jag försöka jaga ifatt en barnvakt till ikväll. Har lite spännande grejor på gång så håll en tumme eller två för mig!

over and out. 

//Meekatt...

Herion, Rap & Tvångsfläta!

Det här med att inte äta en massa onödigt socker eller dricka Pepsi Max...var ju en bra idé. (skjut mig!) Jag håller det stenhårt och det går över förväntan. Pepsisuget är helt borta och det har ju varit mitt heroin i över 12 år. Så yeyh för mig! Men kom igen allihop! Ni vet den där fantastiska, ljuvliga och alldeles underbara prinsessemlan som jag la upp en bild på? Jag får såna bilder skickade till mig minst 50 gånger om dagen. Varje gång det plingar till i min mobil...så finns den där. Jag börjar snart tugga på skärmen!

Igår försökte jag vara en extra bra mamma och kom till fritids redan halv två. Möttes av ett skratt och ett "Men mammaaaa!!?" Just det. Onsdag. Den ENDA dagen på veckan när Alice inte slutar klockan ett. Och jag prickar in den dagen varje jävla gång som "dagen mamma kommer tidigt och hämtar". Bra koll jag har. Jag och lillebror fick därmed en intressant lektion om solsystemet och fick lära oss allt om solen. Elton gick stolt till fröken och visade alla ord han kunde skriva: Mamma, Pappa, Alice, Elton, Olivia, Ko, Apa...och RAPA. Stolt man blir. ♥

 

Igår kväll ägnade vi över en timme åt att reda ut Alice hår. Med e n knuta stor som en kompakt tennisboll i nacken inledde jag kampen med en inpackning. Efter en halvtimme sköljdes den ur och vi tvättade och hällde i en MASSA balsam. Sen ut ur duschen och i med en MASSA hårolja. Sen började vi fighten. 2 liter tårar senare (+ en massa skrik, hot om klippning från mitt håll och hot om flytt från Alice håll) var vi färdiga...

 

Från och med nu blir det fläta VARJE natt! Jag är så less på tjatet om att borsta håret. Vi har alla bra borstar, oljor och sprayer. Det spelar dock ingen roll om man vägrar använda skiten. Nu är det upp till kamp, haha. Håret SKA borstas varje dag och det SKA flätas varje kväll...annars åker det. Jag minns hur mamma i tredje klass tog mig till Tvillingsalongen i Åstorp och klippte av mitt långa fina hår. Det var då jag blev "igelkotten" med hela skolan. Tack som fan mamma. 

Nu - bokföring! 

over and out. 

//Meekatt...