Meekatt goes Kamelägare!?

Alltså...ibland...blir jag trött på att vara jag. Jag gör och säger så konstiga saker jämt. 

Jag börjar allvarligt talat bli lite desperat när det handlar om att hitta lägenhet i stan till mig och barnen och har snart pratat med 500 personer, hyresvärdar och fastighetsägare...och inget napp. Fan! Hur svårt kan det va?! En trea i Halmstad tack!? ♥ Lagt in annonser lite här och där och blir erbjuden allt ifrån studentlyor till sexuella tjänster och gratis aloevera-skit. Jag tyckte att jag var tydlig i annonserna...men de verkar missuppfattas.

Nu sitter jag här på kontoret och fyller i en massa formulär på olika sidor hos fastighetsägare. Pratar samtidigt i telefon och i vanlig ordning spårar samtalet ur lite. Jag läser högt:

- Har du husdjur? Fyller i "Nej"
- Tänker skaffa husdjur? Fyller i "Ja"
- Vilket husdjur? Fyller i "En kamel"

Skojar lite om detta, pratar vidare i mitt omogna samtal...lägger på och trycker på "skicka". 

FAAAAAN!! Blir nog ingen lägenhet via Cityfastigheter heller.

over and out. 

//Meekatt...

Saker man blir glad av!

...är bland annat sånt här! (Klicka på bilden för att komma till topplistan.)
Tack säger jag och lilla bloggen! ♥

over and out. 

//Meekatt...

ÄNTLIGEN!

I nästan två år har han gått där och tryckt och petat och längtat efter en lös tand. "När händer det mamma?!" Jag har sagt att ofta händer det när man är 5 år...och redan på 5-årsdagen började han trycka och känna. Inga lösa tänder. Sen tappade Olivia (flickvännen) sin första tand och man riktigt kände hur besviken han var. Imponerad och besviken. Se tappade hon andra tanden. Det var droppen. Men så i förrgår kände han det! En lös tand! LYCKAN!

Nu är det pappavecka men igår fick jag komma upp och krama om dem en stund. Dagarna går så fruktansvärt långsamt när de är där...och så snabbt när de är hos mig. Så de där extrakramarna man kan fånga på "fel" vecka fyller lungorna med lite extra luft...så att man klarar det. Och igår hände världens bästa grej. Vi satt där runt köksbordet allihop...och Elton började vicka på sin tand. Hela familjen hejade på lillebror och efter en halvtimmes lirkande och hejarop...så fick han ut den! Och jag fångade ögonblicket...bästa bilden ever:

 

Stoltheten, chocken och lyckan! Första gluggen!!
 

 

  Fina Elton!

Första orden: "FÅR JAG SPRINGA TILL OLIVIA OCH VISA DEN?!" Så tanden åkte i en platsburk och iväg rusade världens stoltaste 5-åring...med första gluggen. Lycka att vi fick dela detta ögonblick! ♥

over and out. 

//Meekatt...

Skechers, Dansande äggstockar & Amningshjälpen!

Jag gick till Skechersbutiken här i Halmstad på lunchen för att tanka lite kärlek och köpa nya golfskor. Köpte med mig en tårta och stegade in och i vanlig ordning möts man av världens mysigaste personal. Man behöver inte gå till psykologen när man har Maibritt och Johanna på Skechers. Här löser man alla problem i grupp - med socker och snygga skor som medicin. 


Idag blev det en bonus för mammahjärtat. En alldeles nykläckt liten bebis kom på besök och jag fick sitta där och gosa med den! Lycko mig. 4 morsor i samma rum varav tre med "stora barn". Kan ni tänka er alla konstiga ljud som kom fram ur våra munnar? Som om vi alla förvandlats till aliens med skitskumma ljud...som vi alla trodde skulle locka den lille nykomlingen till att le och sova. 3-åriga idioter lät vi som...

Äggstockarna dansar lambada i kroppen när man får en ny liten människa i famnen och mjölken rinner till direkt, haha. Jag lämnade mina absolut bästa tips: Drick öl och bubbel i duschen (samtidigt som du gråter) så rinner mjölken till så in i helvete, lägg en dildo/alternativt annan vibrator i vagnen för lagom sövande "skak-känsla" och låt gärna mig amma! Tadaaa - en supermorsa to the rescue. Fast den där coola mamman verkade ha full koll på mammarollen och vi bestämde att vi istället skulle ha Tårt- & Bebisdate varje tisdag framöver. Veckans numera viktigaste möte!

Nu ska jag ta tag i lite sälj, skriva en krönika och fortsätta jaga lägenhet. Ikväll ska jag försöka fuska till mig lite kramar med Alice och Elton...innan hjärtat går i bitar totalt av längtan...

over and out. 

//Meekatt...

Malmöhäng, En tom säng & 100% vi!

Måndag, ny vecka och nya möjligheter. Carpe fucking 2017 fortsätter och jag försöker hålla fokus på BRA saker! Helgen spenderades bland annat i ett soligt och härligt Malmö. Prosecco på en skön uteservering i bara vårjacka, planka på Mando (såklart!), övernattning på Hotell Renaissance och sen en sväng inom pappa. Riktigt mysig helg! ♥

 

Superfina rum!! 

 

Mitt "nya" jag vaknar klockan sju på morgonen. Helt sjukt. Jag har ALLTID varit aptrött på morgnarna men det har tydligen hänt något. Kan det vara åldern? Börjar jag bli vuxen? Gammal?! Så ja, i söndags klockan halv åtta var jag ute på morgonpromenad i fina Malmö. Jag mötte 2 svanar, en cyklist iklädd frack, en man som ville ha pengar till kaffe och en tjej i 25-årsåldern som med stor säkerhet ägnade sig åt söndagens "walk of shame".  Hej Malmö.  

Sen kom vardagen igen. Och man kommer hem till den där tomma jävla våningssängen och det hugger till i hjärtat. Ibland känns den extra tom. Jag sover där nästan varje natt när barnen inte är hos mig. När de väl är hos mig...ligger vi alla i min stora säng. Inatt...kändes det väldigt tomt. Men jag vet ju att de har det bra hos pappa...och jag måste vänja mig. Men det är svårt. Elton ringde igår och berättade vad de hittat på i helgen. Att Alice hoppat från 3-meterstrampolinen på nya badhuset. Han var jätteglad. Jag missar allt. Hälften. Jag vill heja på henne, ta en bild och krama om henne och säga "Du är världens modigaste Alice!". Så då bryter jag ihop. För att stunden senare inse att jag alltid hatat badhusbesöken och om vi fortfarande varit samlade...så hade jag inte följt med och hejat på i alla fall. Jag måste fokusera och hålla mig över ytan. Jag får så många andra stunder. Och när jag har dem är det 100% vi. Alice sa en dag att "innan du flyttade låg du mest i soffan och var trött mamma och nu är du alltid glad!" Jag greppar hårt om de orden, upprepar dem för mig själv hela tiden och tänker att även om det är skit för barnen...så ser de också de bra bitarna.

 

♥

over and out. 

//Meekatt...

Fredag på jobbet...

Så här kan man ha det en fredag på jobbet... Strålande sol, härligt sällskap och bubbel! Sämre kan man ha det!

Fredag, Poddplaner & Rumsren katt!

Då var det fredag och solen skiner! Jag vaknade halv sex (vad har hänt?!) och gick en promenad och sen satte jag mig i soffan med en kaffe och datorn i knät. Sister Hazel och jag. Bästa morgonen! Nu får jag dock ta tag i de sista beställningarna som ska lämna kontoret innan jag kan stänga webshopen. Jag ska lägga all min tid på mitt nya roliga projekt och då får tavlorna stå åt sidan. Jag har ju sagt att jag ska ägna mig åt saker som jag mår bra av, ta bort allt som stressar mig och göra det som är kul. Carpe fucking 2017!

Jag pratade med fantastiska Tommytott i morse och vi har också en kul grej på gång. Vi ska starta upp en podd tillsammans och det kommer bli helt galet roligt. Mammamaffian kan gå och få utskrivet lugnande redan nu för vi har inga gränser...alls! ;)
 

Jakten på lägenhet i Halmstad fortsätter och det är ju inte så lätt. Tydligen ska man veta om att man ska skiljas långt innan man gifter sig för folk har stått i kö på de där lägenheterna i 15 år. Är det någon som har kontakter/tips/har en egen lägenhet för uthyrning så hojta till! Jag och barnen behöver en 3:a - hyfsat centralt med inflyttning i förrgår...typ. Vi är rumsrena alla tre, mer beroende av internet än alkohol och är hyfsat tysta efter 19,30 på vardagar. Så - tips?! (Hör av er till mig i så fall på info@meekatt.com) 

Nu - mot posten! Sen in till kontoret och göra lite nytta...och sen BUBBEL - för att det är fredag! ♥

over and out. 

//Meekatt...

Godmorgon Halmstad, Sol & Motherfuckers?

Alltså det här med att sitta och jobba mitt i stan är verkligen helt ljuvligt! Ifrån att sitta hemma i min ensamhet i onepiece till att sitta mitt i Halmstad City (påklädd!), mötas av glada personer och kaffe på morgonen och dessutom ha nära till allt...är oslagbart! Precis vad jag behöver just nu. Saker man mår bra av - check!

Jag började morgonen med en promenad genom fina Halmstad och kände nästan hur min "Per-Gessle-förälskelse" till staden blommade upp inom mig. Antagligen var det bara jävligt dålig kondis, svett under de långa brösten och andfåddhet som gav sig till känna - men det där kan faktiskt lätt förväxlas med kärlek och lust.

 

Alltså kolla så fint!! 

Elton blev dålig igår och jag hämtade en trött kille på dagis efter lunch. När han väl kom hem ville han cykla en runda, "bygga en asahäftig grej i garaget" och spela fotboll. Så sjuk var han, haha. Men som fotbollsmorsa får man ju ta sitt ansvar och vi övade på det här med att "bollen ska bli din bästa vän". Svårt när mamman är bollrädd och duckar och vänder arslet till varje gång ungen skjuter...men heja mig. Elton vrålar "Kom igen mamma! Var inte rädd! Du får den i huvudet bara men man kan inte dö!". Jag ska köpa "hockeymålvaktsutrustning"! (<-- Vilket långt jävla ord?!)

Jag tror nog det var lite mammamys han behövde och efter vår skitmorgon var det inte så konstigt. På kvällen kom Freddy och hämtade barnen och nu är det alltså pappavecka. Jag skulle ta en duschfight med glädje redan idag... Men jag har lovat mig själv och barnen att på pappaveckan ska jag fokusera på det som jag blir glad av - jobbet, träningen och andningen. Och på att hitta en lägenhet till oss i stan. På mammaveckan ska jag sluta tidigt, ha energi över till mys och bus med barnen och kraft att överleva fighterna på morgonen. I. Can. Do. It.

Nu - kaffe och jobb! 

 
 

 

over and out.

//Meekatt... 

It is ok...

Dagens visdomsord. 

over and out.

//Meekatt...

Sämst mamma, Duschkrig & 9-åringar!

Idag började jag dagen som världens sämsta mamma. Ni vet en sån morgon när man laddar för ångest HELA dagen sen. Fan. Ibland vill man bara gömma sig under en filt i soffan och glömma bort att man har barn och en massa ansvar. Ibland är man verkligen sämst...

Jag vaknade halv sex i morse, gick ut och gick en promenad och kom hem och väckte Elton vid halv sju. I vanlig ordning vaknade han jätteglad. Han sprang in i duschen, sjöng nakensången och tvättade hårt glatt. Sen klädde han på sig, fixade frillan med en halv burk vax och satte en tofs i luggen. Sen var det dags för storasyster... Skjut mig. 

Det finns ingen i hela världen som hatar att duscha mer än Alice. Och det är totalt oförståeligt för mig som ÄLSKAR att duscha. Igår bestämde vi att det var "duschmorgon" idag och jag väckte henne kvart i sju. Då drog kriget igång. Och JÄVLAR vad hon kan flippa ur! Ingen kan provocera mig mer. Hon beter sig som en trotsig jäkla tonåring och jag sjunker ner till exakt samma nivå. Jag hatar det. Efter förhandlande, fjäskande, hot och mutor fick jag till slut nog och ungen åkte in i duschen med mammavåld. Argaste blicken (tack mamma för att jag ärvde den!), ilsknaste rösten (jobbar på att bli av med den) och med minus 200 i tålamod. Alice skrek som om någon försökte döda henne, Elton blev ledsen och jag bröt ihop. "JAG VILL TILL PAPPAAAAAA!!" Och då kom det där...som  inte får komma. "Skönt! Jag vill också att du ska till pappa just nu för det här orkar jag inte med!" Jag vet. Det är inte okej. Jag får inte. Jag VET att det är ett helvete för barnen just nu och jag får inte sjunka till den nivån. Men jag kämpar mig blå just nu för att hålla mig över ytan. Och hennes utbrott kunde jag inte hantera förut heller.

Efter dusch och en ännu tjurigare påklädning satte jag mig i köket. Alice om ut och kramade om mig och vi sa förlåt till varandra. Jag sa att det var dumt att säga som jag sa. Hon sa förlåt för att hon betedde sig som en 3-åring och skrattade lite åt sig själv och hur hon hade betett sig. Sen åt vi frukost tillsammans. Jag frågade om hon ville åka till pappa idag och sa att det i så fall är okej. Ibland behöver man en paus ifrån varandra. Eller en pappakram på en mammavecka. Hon ville stanna och ha myskväll...

Jag lämnade två glada barn på dagis/skolan idag. Gympapåsen med, frukt med och överdragsbyxor packade. I can do it. Även om jag vill gräva ner mig själv emellanåt. Är så van vid Freddy som har ett fantastiskt tålamod med mig och barnen och som alltid har koll på allt. Ibland känner jag mig som en 17-åring som blivit utkastad av mina föräldrar för att jag blev gravid för tidigt och nu ska klara mig själv. Som att jag måste överbevisa världen att jag kommer klara det. Imorgon är det torsdag och barnen ska till pappa. Andas ut. Ner i magen. Fokus på mitt nya spännande projekt och på en framtid som jag faktiskt kan forma precis så som jag vill ha den! I. Can. Do. It. 

Hur hanterar man den absolut värsta trotsen utan att sjunka ner till samma låga nivå? Och gällande 9-åringar...är era också som små 16-åriga monster? (Ja mammamaffian, jag sa monster. Och jag menar det.)

over and out. 

//Meekatt...