Det där rikskända gynbesöket...

Det är helt otroligt, haha. Fortfarande efter ELVA år får jag nästan dagligen mail med frågan "VAR hittar jag ditt inlägg från ditt gynbesök?!"och inlägget är läst nästan 95 000 gånger. Fint ändå att så många är engagerade i mitt...kön? Men ja, jag säger ju alltid här hemma till barnen att man inte ska skämmas utan våga prata om allt. Och det fungerar. Alice och hennes kompisar pratar alltid med mig om de mest intima grejerna. Nästan så att till och med JAG blir generad. Men heja dem! 

Men för er som vill läsa det igen och inte hittar det i historiken - här kommer en repris:

"Kräk i luggen, Pimpad på Gynbesök & Döv!"

"SKA DU KRÄKA I LUGGEN PÅ MIG MAMMA?!"  Nej gumman..."Ska jag göra en FLÄTA i luggen på dig!?" Allvarligt talat så börjar det bli lite tjatigt med Alice hörselproblem. Är inte den där vaxproppen upplöst snart så tar jag till högtryckstvätten. Ljudnivån i det här dårhuset är fan inte okej.

Jag hör fortfarande illa efter min egen öroninflammation men jag har åtminstone insett att jag inte behöver skrika för att övriga medlemmar i familjen ska höra mig. Alice har inte insett det. Hon går omkring här som en liten aggressiv Gestapo och gestikulerar med armarna och skriker hela dagarna...och skulle man råka säga något som hon inte hör får man ett "VAAAAAAAAAA!?!?! JAG HÖÖÖÖÖÖR INTE MAMMA!!!" till svar. Och ja, då blir jag irriterad (för sån é jag) och skriker tillbaks. "JO, JAG SA SLUTA TEJPA SÅ JÄVLA MYCKET ÖVERALLT!!!" Ja, jag blir arg...och svär...för att hon inte hör. Supermorsan. Men vi skriker åt varandra här hela dagarna...konstigt man har ont i halsen!?

Jag vaknade ungefär lika ful och gnällig idag som jag somnade igår...trots intavesös 80-talsfest hela natten. Dock hade Idominsalvan spritt sig ner på hakan och ut på ena kinden. Att jag chockade mina medmänniskor med både eyeliner och mascara igår hade jag naturligtvis förträngt...men påminnelsen kom som en käftsmäll imorse. Ögoninflammation...och smink. Jag är en idiot. En idiot med smink. Men vad gör man inte för att få känna sig lite snygg? Jag pimpar ju till och med "tjolahoppsan" när jag går till gyn... 

 

Ja, nu var det kanske inte meningen att jag skulle "pimpa" henne...det blev bara lite fel. Det är några år sedan nu i och för sig men jag får fortfarande lite ont i magen när jag tänker på det.

Jag skulle till gynekologen för en helt vanlig "besiktning" och förnyande av "anti-Kravallis-medicin". Redan när jag kom in på Kvinnokliniken började jag fumla och bete mig konstigt. Det ÄR ju inte en helt naturlig och avslappnande miljö direkt  i "här-sitter-alla-vi-som-väntar-på-att-få-en-främlings-ansikte-i-tjolahoppsan"-rummet. Alla broschyrer och tavlor SKRIKER Klamydia, Gonorré, HIV och KÖNSVÅRTOR och jag blir lite smått illamående...och när de kommer och säger "Malin, det är din tur" känns det som att jag har blivit smittad av allt...från broschyrerna! Ungefär som när jag ser en Polis i backspegeln... Varje gång tänker jag "ÄR JAG FULL?!" Och det är ju klart som fan att jag inte är! Men jag tänker så varje gång! Följt av "HAR JAG BÄLTE??!!" Det är väl klart att jag har..? Varför tänker jag så?!

Jaja, sköterskan kom och kallade på mig och gav mig en mugg att kissa i...och en grön penna. Och ja, jag skrev mitt namn på muggen, kissade i den och gick ut och lämnade den till sköterskan igen. Sen var det dags att träffa läkaren. Väl inne på rummet började jag i vanlig ordning att fumla med kläderna och la en massa tid på "med-eller-utan-strumpor-momentet" - följt av en nästan sjukligt noggrann vikning av mina trosor. VEM VIKER TROSORNA SÅ NOGA!? Jaja, man blir ovanligt dum där inne...

Jag hoppade upp (nej, jag "hoppade" inte!) i gynstolen, la mig i min allra charmigaste pose och inväntade förnedringen...och den kom jävlar!! "Men...oj! Du är ju alldeles GRÖN här!" sa läkaren efter 2 sekunder. Jag dog lite. "Eeeeeeh...VAAAAA??!" Fatta tankarna man hinner tänka här...! "Ja, du är alldeles grön.. Det står..."Malin" här!" fortsatte hon. Sköterskan som stod bredvid bara gapade...tills polletten trillade ner. AAAAAAAAAHHHHHHH! Skjut mig!! Mugghelvetet!! Ja, jag vet NU att man kissar först - skriver sen...inte tvärtom. Jag skrev först...med den gröna stora spritpennan...fumlade väl lite väl mycket och råkade sedan nudda heligheten med muggens sida och TADAAAAA!!! Say my name bitch!? Jag har ALDRIG skämts så mycket...i hela mitt liv. Och läkaren...stackars stackars henne. Hon skrattade så att tårarna rann och bad om ursäkt ungefär 20 gånger innan hon sa "Förlåt, jag måste gå ut och samla mig!".

Mina tårar rann också men jag vet inte om det var för att det faktiskt var fruktansvärt roligt...eller för att jag ville dö. Men där satt jag...ensam...med benen i vädret...med ett pimpat könsorgan...precis i ansiktshöjd för alla som skulle kunna öppna dörren. Läkaren kom in igen...lite sammanbiten...tills jag sa "Det är okej att du drar denna på fikarasten sen. Jag bjuder på den!" Då bröt hon ihop lite igen. Och ja, det VAR ju lite kul...men just då!? "Du är alldeles grön här" är INGA ord man vill höra hos gyn! Det var ett...ovanligt obekvämt besök på gyn kan jag säga. Nästan lika skämmigt som när Alice vräkte ur sig "Mamma kissade och fes i röret" på Mödravården när jag skulle lämna urinprov...

Nej, dags att ta tag i barnen här innan Alice välter hela huset. Frågade henne nyss "Har det varit en bra dag idag hjärtat?" och fick till svar "Jag har ramlat två gånger." Jag orkar inte ens fundera på om hon hörde vad jag frågade...eller om det faktiskt är det som avgör huruvida dagen varit bra eller inte...

(lördag 28 januari 2012)

over and out.

//Meekatt...

 

Vill  ni läsa mer av mina dråpligheter kan ni beställa mina böcker på info@meekatt.se!

Finns även som ljudböcker på svenska, norska, danska och finska - där man hittar ljudböcker!

 

 

 

 

Tonåringar, Misären & Städningen!

Ibland undrar jag var det gick fel i min uppfostran. Jag har i hela mitt vuxna liv alltid tyckt om att ha fint omkring mig, ordning i badrummet och ett välstädat kök. Bilen är en helt annan historia dock - den är alltid fullständig misär och jag skäms varje gång ungarnas kompisarna ska åka med i den. De får liksom kliva in över gamla pepsi max-burkar, Mc Donaldspåsar, extrajackor och en massa annan skit som skräpar. Har man tur (och kastar undan lite urväxta eller bortglömda skor och strumpor) kan man ibland få plats med fötterna på golvet. Öppnar man bakluckan ligger det garanterat både vinter- och sommarkläder, handdukar och pant på väg till affären. Men ja, sån é jag. 

 

Det är ju dock inte jätteofta man får oväntat besök i bilen. Hemma KAN det ju dock hända...även om det är bland det värsta jag vet. Och då vill man ju se ut att vara någorlunda renlig och skötsam. Barnen har dock INGET behov alls av detta! De skäms inte för något!? Gamla kallingar och trosor slängda överallt, en miljon tops och sminkpads på golvet, gamla matrester på tallrikar staplade i högar på skrivbord och golv och hela hushållets ALLA glas...halvfulla med gammal juice kryddad med bananflugor. Under sängen finns handdukar, smutstvätt, gamla skolväskor, böcker, tomflaskor och strumpor...massor av strumpor!

 

Emellanåt får jag bryt på barnen och säger att vi ska flytta till en tvåa och dela sovrum ALLA fyra om de inte skärper sig. Hade ju varit mysigt, haha. Jag flyttade hemifrån när jag var sexton år. Alice blir sexton i år och vet inte ens hur man byter toarulle...och JA - jag HAR både visat, tjatat, hotat och tagit mobiler och månadspengar. Suck. OCH skrivit en hel bok om tonåringar och deras idiotier...

 

Idag städade jag i alla fall hela huset (med lite hjälp från Elton!) och nu kan jag njuta av detta några timmar. Jag sparade Alice rum och hennes badrum som hon skulle göra själv. Det gjorde hon inte. Men ja, månadspengen ska ju betalas i dagarna så jag kanske har 1000 kronor extra denna månaden att roa mig för...? 

En liten titt in i Meekatt Casa för er som är nyfikna. Passar på nu när det är någorlunda iordning, haha.

 

 

Elefanten är vårt BÄSTA köp på Fynda i Falkenberg

 

Badrummet (som Alice inte får använda, haha.) 

 

Vårt sovrum - enda rummet vi inte fått iordning än. Men snart ska det fixas! 

 

 

ÄLSKAR vårt matbord som vi fyndade på Marketplace!

 

En del av köket

 

Min Ulf Lundell-hörna med signerad tavla 

 

 

Loppisfynd - gammal skivspelare från 50-talet. ÄLSKAR!

 

 

Vardagsrummet/matrummet

 

 

Köket ur annan vinkel och Eltons kossa-matta han köpt av morfar för 1 krona! 

Ja, det var lite av vårt hus. Jag ska ta nya bilder om ett par dagar så ska ni få se hur snabbt detta förvandlas till den stil tonåringarna uppskattar, haha. 

Nu ska vi kolla klart på serien The Bear på Disney+ och äta äppelpaj. Jag har gjort lite ändringar i bloggen - hoppas den funkar för er i väntan på den nya. Lyckades till och med lägga upp mina mest lästa inlägg här till höger --->

over and out. 

//Meekatt...  

Kickstart My Heart!

Ja, då är Jesper inne på hjärtmottagningen för att kicka om hjärtat och jag sitter nere i cafeterian på "blocket" i Lund och sippar kaffe och hetsäter Geisha för att inte tänka så mycket på vad som sker just nu. Jag har många dåliga minnen härifrån då vi hade den tuffaste tiden med mamma här och det hjälper ju inte denna situationen. Tappar liksom andan när jag går innanför dörrarna. Minns att sista gången jag var här 2007 så gick jag in i sjukhuskyrkan och skrev i boken där... "Snälla låt detta ta slut nu så att jag kan få börja andas igen!". 

Men ja - vi åkte upp till tolfte våningen, möttes upp av jättetrevlig personal och historiens absolut tråkigaste väntrum. En helt vanlig sjukhussal med fyra SJUKT knarriga stolar, haha. Inte ett bord...inga plastblommor och inga tidningar. Detta måste ta alla rekord..?

Ja, här kan man sitta och vänta på döden liksom...

Och för att pigga upp den tråkiga stämningen fanns den här:

Man tackar, haha. Inte ens "Days of our Lives" fick förgylla detta väntrum...

Men jag hade dator med mig så jag ska nog få timmarna att gå här. Region Skåne bjuder i alla fall på gratis wifi. Det gör dock lite ont i min själ att cafeterian här heter "Hav a Java" och inte "Have a Java" men jag försöker att inte reta mig för mycket på det. Men allvarligt..? Är det bara jag?!

Jag har pillat lite med blogginställningarna och hoppas att den ska vara enklare att läsa i mobilen nu? Annars får ni hojta till. Misstänker att de allra flesta läser via mobilen. Har lite annat designfix jag håller på med men jag tar det i små steg i smått panik över att radera ALLT jag någonsin skrivit, haha. 

Nu - kolla om sambons hjärta slår som det ska. Sen misstänker jag att han ska ägna resten av dagen åt att äta ifatt alla dessa fruktansvärda timmars fastande (ingen frukost!). Jag har aldrig hört någon klaga så mycket på hunger...trots att han ALDRIG äter frukost i vanliga fall, haha. 

over and out. 

//Meekatt...

Svenssonfix, Frikort & Bortgjord på ortopeden!

Dagarna går och helgen bara försvann. Här hemma ägnades helgen åt vila, fiske och lite höstplantering/trädgårdsfix. Man måste ju sköta sig och hålla standarden när man bor i "villa-vovve-volvo-kvarteren". Börjar en granne tvätta bilen hänger övriga på. Klipper en häcken eller putsar fönster...hänger de andra på. Jag och Jesper är nog sämst på att "haka på" men när april månads penséer är på väg att själv krypa ur krukorna och ner i komposten blev det dags att införskaffa den obligatoriska ljungen och prydnadskålen. (Som självklart fick stå i en papperspåse och torka i köket i en vecka innan jag orkade plantera dem och som garanterat kommer att dö av vattenbrist inom två veckor.) Men fint blev det! Varsågod grannarna som nu slipper skämmas över oss.

Eltons gips har mjuknat senaste veckan så imorse fick vi åka in till ortopeden i Halmstad för att byta ut det. Denna gången körde han Rögle-grönt. Jag tyckte att jag uppförde mig vuxet och bra men Elton skällde på mig i bilen hem, haha. Vafan? 

Världens gulligaste personal: "Vad vill du jobba med när du blir stor då Elton? Elton: "Jag vill bli polis och snickare." Pinsamma mamman: "Ja, du kan ju kombinera dessa yrken med att bli den nya "arga snickaren". Hans jobb är nog ledigt nu!" 

En arg blick från Elton medan personalen fixade och grejade och pratade vidare om olika yrken. Elton nämnde att han hade kollat på filmen Maverick och kanske ville bli stridspilot! Min spontana reaktion..."Men igår kollade vi på Clark" och då ville du ju bli bankrånare!". Ännu argare blick från Elton, haha. Förlåt.

 

 

Förhoppningsvis är han inte traumatiserad...varken av mamma Malins eller Clark Olofssons fostran. Gipset blev skitsnyggt  och på vägen hem i bilen fick jag först ett "Men mamma!!" och sen ett "Ja, men fatta vilket soft liv han hade ändå, haha!!". Sen blev det Rögles hymn på högsta volym hela vägen tillbaka till skolan.

Igår fick även jag ta en tur till sjukhuset. Det blev akuten i Halmstad där jag satt dubbelvikt av smärta och nu väntar en datortomografi av magen den 6 oktober. Min kropp har ju haft en massa knasigheter för sig de senaste åren och jag opererades bland annat för ett bråck för tre år sedan och detta har antagligen gått sönder igen. Så det blir antagligen en ny operation. Men heja personalen på akuten. Snabbt in och snabbt ut. Svårstucken är jag men efter fyra stick så var rören äntligen fyllda med blod. Och alltid spännande med akutenbesök - jag kan hitta klistermärken efter EKG:n på konstiga ställen på kroppen i flera dagar efteråt. Idag hittade jag ett under vänster bröst och ett på höger fot. Det kan vara ett tecken på att jag mådde halvbra igår...eller att Elton haft helt rätt i alla år när han sagt att "Mamma har långa bröst!" Tydligen ingen känsel heller.

 

 

Nästa gång ska jag räkna klisterlapparna när de sätts på kroppen!

 

Imorgon är det dags för nästa sjukhusbesök i familjen. Vi ska köra till Lund och Jesper ska göra en elkonventering av hjärtat. Han är lugn och har gjort det en gång förut men jag tycker att det känns obehagligt. Han ska sövas ner och sedan gör man en typ av "omstart" av hjärtat med hjälp av elstötar för att få tillbaka en bra hjärtrytm. Hur läskigt låter inte det?! Men ja, han har ju haft pacemaker i 50 år och är van vid "läskiga" undersökningar. Jag ska nog inte klaga på mitt lilla ärrbråck i buken... 

 

LITE lika ändå?! Haha

 

Men ja, vi borde kunna få ett "Familje-frikort" på svensk sjukvård snart. Även på smärtlindring...och tröstchoklad! Men det är bara att kämpa på, trycka på magen när man hostar/nyser, starta om hjärtat och ta nya tag!

 

 

 

over and out. 

 

//Meekatt...

Kärlek, Curling & Framtidstankar!

Tack för massa kärlek efter gårdagens inlägg. Mitt kloka jag säger såklart att jag självklart måste ta tag i att bearbeta sorgen efter min mamma - på riktigt. Innan den äter upp mig...och alla runt omkring mig. Mitt mindre kloka jag (hon som hellre flyr) säger att jag bara ska köra på. Det kommer bli FÖR jobbigt och det är enklare att låta bli. Men ja, jag vet. Och jag ska. Kommer ofta en massa nytt skit emellan bara så jag fortsätter skylla på att det "är inte läge nu". Behövde bara skriva av mig och ibland hjälper det mer än man kan tro. Så tack för alla fina kommentarer, mail och sms. Ni är fantastiska!

Idag ringde mobilen 07,43. "Mamma!! Jag har min dator hos dig!!" Ja...lille Elton...det må så vara. Jag tänker INTE kasta mig upp ur sängen med årets värsta huvudvärk för att kasta mig till skolan med den. Sån é jag. Jag har ju som jag skrev igår UPPENBARLIGEN blivit exakt en sån mamma som jag inte skulle bli - den curlande idioten, haha.

Curlar? JAG?!

 

Det får ju vara slut med detta nu. Har man glömt datorn (som jag påmint om flera gånger!!) så får man helt enkelt vara utan den. Så fick det bli. Så nu har jag haft dåligt samvete hela dagen istället, haha. Fan. Hur man än gör så blir det fel...

Alice är hemma och vi pluggar inför morgondagens engelskaprov. Skönt att skolorna är igång igen så att den här hjärnan får jobba lite. Jag har själv haft lite funderingar på att börja plugga igen men inte riktigt kommit på vad jag ska bli när jag blir vuxen. Helst vill jag ju bara skriva. Så kanske journalist? Men så saknar jag ju mina gamla fina människor och mitt arbete i hemtjänsten. Det är nog det finaste arbete jag haft. Så kanske jag ska tillbaks dit? Lärare har jag funderat på men jag skulle antagligen sitta i fängelse efter en vecka, haha. Så ja...jag funderar vidare. Jag vet i alla fall att jag är helt färdig med restaurangbranschen. Älskade det stundvis. Hatade det ofta, haha. 

Nu ska jag fortsätta leta efter Eltons försvunna datorväska. Sen blir det engelskaplugg, potatisgratäng och Netflix resten av kvällen. 

over and out. 

//Meekatt...

För sån é jag!

Jag kände ju att jag ville börja skriva igen för att jag mår som bäst när jag skriver. Och mycket av det handlar om att ventilera mina känslor, få utrymme att vara arg och ledsen och att bearbeta saker. Inte bara vara rolig. Så jag tänker att för min egen skull...så ska jag göra det. Använda bloggen lite som en dagbok och hoppas på att få lite feedback i kommentarerna, lite bra diskussioner och utbyte. Man kan ju alltid välja att kommentera som anonym om man inte vill "lämna ut sig" med sina innersta känslor...men visst är det viktigt att dela med sig av dem?!

Jag är inne i en jättekonstig period i livet just nu. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på och det är så många olika faktorer som påverkar mig och mitt mående just nu. Jag känner mig förvirrad och splittrad. Ledsen och förbannad. Besviken. Men jag borde vara glad, lycklig och nöjd. Jag är sambo med en fantastisk man, mina barn älskar mig, jag bor i ett fint hus och kroppen samarbetar mer ofta än sällan.

Alice högstadietid knäckte mig på riktigt. Hot, mobbning, trakasserier, hot om våldtäkt, pistolhot, slag... Alla polisförhör, samtal med rektorer, skolinspektion, skolverket, all media, TV mm. Kändes som att jag kämpade för mitt liv. Och det gjorde jag ju. Alice är ju mitt liv!  Jag har alltid varit en mamma som "kämpat" men det har handlat om andra saker. Sorgen efter min mamma som dog en vecka efter att Alice föddes har varit oerhört svår för mig att hantera. Nästan omöjlig. Jag har haft jättesvårt att acceptera att det som hände faktiskt hände och jag har genom åren tackat nej till all hjälp jag erbjudits. Om jag erkände för mig själv att mamma var död...så blev det ju på riktigt...och jag ville inte det. Så jag pressade mig själv att leva vidare, vara en bra mamma, skribent och fru. Mamma skulle liksom komma tillbaka...för att något hade blivit fel... Jag har skrivit detta hundratals gånger. "Du skulle inte dö. Något blev fel!" Och jag har inbillat mig att den som gjorde fel...ska rätta till det. Det hände aldrig. Snart sexton år nu... Fan. Jag måste släppa taget. På riktigt. 

Jespers mamma dog nyligen. Min "nya mamma" och som barnen kallade henne "nya farmor" lämnade oss efter en tids sjukdom. Vi tog hem henne, jag pysslade om henne, duschade henne, hade djupa samtal med henne och skrattade med henne. Och hon påminde SÅ mycket om min mamma! Och jag är alldeles iskall, praktisk och vidrig...för Jesper. Jag kan liksom inte gå tillbaka dit och känna igen. För jag hanterar inte det. Jag tog på mig ansvaret för begravningen, jag ringde anhöriga och vänner och jag gjorde blomsterkransar och spellista. Men jag kände inte efter. Och jag orkar/klarar inte att trösta Jesper. För om jag stannar upp...bryter jag ihop. Och jag vill inte det igen. Jag var ju liksom på väg upp...

Känner att jag borde stötta, trösta och finnas mycket mer. Men jag måste hålla mig över ytan. Och ja, jag måste antagligen ta tag i de där känslorna en dag...som jag i så många år stött undan. Jag vill ju trots allt lära mina barn hur man hanterar saker som är jobbiga. Och då måste jag först lära mig det själv....

over and out.

/Meekatt...

Dessa underbara ungar...

Gött med pappavecka och en efterlängtad sovmorgon för min trötta hjärna...tänkte jag. Så tänkte inte barnen. Ja, man kanske har barnen varannan vecka men mamma är man ju alltid - såklart. Men det är ju lite olika från gång till gång hur mycket kärlek det ligger i det uttrycket, haha. När Elton bryter handleden på pappaveckan kastar jag mig självklart MER än gärna i bilen för att köra honom tillbaka till sin klassresa. Men när han ringer klockan 07,20 en måndagsmorgon och vill släktforska(!?) är det lite svåra att älska honom...

Jag vaknade av telefonens ringsignal och det tog ett tag att förstå vad det var som hände och jag hittade telefonen under kudden. Jag hann  inte uppfatta vad klockan var och det kändes som mitt i natten och jag svarade lite oroligt "Hej gubben! Har det hänt något?" Till svar får jag "Hej mamma! När föddes mormor och morfar?!" Vad i helvete...?

Jag har påmint honom flera gånger om läxan men nu kom det en klassresa, ett besök på akuten och ett gips i vägen så han missade tydligen det. Men då kommer han såklart på detta en timme innan det ska lämnas in och bestämmer sig för att MAMMA ska fixa detta. Underbart med barn...

Jag gick yrvaket igenom mina föräldrars födelsedatum, mina fyra syskons, Freddys och hans familj. Sen sa vi hejdå...Jesper vände sig om i sängen och undrade vad det var som hände (haha) och jag somnade om. 

Jag hade precis hittat tillbaks in i drömläge efter att ha svurit inombords när telefonen ringde igen. "Mamma! Jag missade bussen!" Alltså...på riktigt?! Fick en halvbra förklaring om att det stått "fel tid" i appen men inte ens mitt sovande jag är så korkad att jag går på den, haha. Det är SAMMA buss SAMMA tid VARJE dag. Detta handlade med stor säkerhet mer om för mycket tid på snapchat och med hårfönen än haveri på Hallandstrafikens app. 

"Ring pappa Alice!!" Suck. En irriterad Alice löste det och vi är vänner (iaf på snapchat) nu. Heja barnen. KAN det vara så att man (JAG!) curlat dem för mycket? (försöker se oskyldig ut här...)

 

Alltid redo!? 

Lagom tills barnen hade löst sina bekymmer vaknade Elviz och ville ha sitt morgonkel och sen var dagen igång. Idag är målet att plantera lite höstblommor vid ytterdörren, ta bort sängöverkastet från crosstrainern och skriva lite på min nya bok. Heja mig?

over and out. 

//Meekatt...

Vad blir det för jävla mat?

Ja, det är ju den ständiga frågan...men nu under pappaveckan är det betydligt enklare att samsas här hemma, haha. Nu är det bara jag och Jesper som behöver komma överens och ofta vill båda laga mat så det är mer diskussion om vem som ska få laga mat än om vem som kan få slippa. Skönt ändå. Idag blev det en riktig favorit - mammas goda kasslergryta! Mamma lagade alltid den när det var lite "extra lyx" och den väcker massa fina minnen i vår familj. Och lite kul - jag har delat receptet flera gånger under åren och det jag får flest frågor ifrån er läsare gällande är:

1. Var hittar man inlägget om mitt gynbesök?

2. Var hittar man inlägget om Ullared?

3. Receptet på mammas kasslergryta!

Så här kommer receptet igen. Detta gäller för ca 4 pers + lite matlådor. Och ALLA älskar detta, haha. 

- 500 gram kassler - tärnas

- 1/2 purjulök - hackas

- 1 stor röd paprika - tärnas

- ca 4 vitlöksklyftor

- massa curry

- 1/2 dl ketchup eller ngn matsked tomatpuré

- vipsgrädde & créme fraiche

Tadaaaa... 

 

Hacka/tärna allting. Fräs tillsammans i en stor panna. Pressa i vitlöken och på med MASSA curry. När grönsakerna mjuknat slå på lite vatten (ca 2 dl) och ketchup/tomatpuré och på med lock. Låt puttra ca 30 min på svag värme.  

Häll i grädde (jag tar alltid riktig grädde...för det är godast, haha) och koka upp. I med en burk créme fraiche och låt sedan puttra på svag värme ca 15 minuter. Smaka av med salt/peppar. Och var inte snål med curryn!

 

Grädde efter smak och tycke. Jag tar 5 dl - såsen är magisk.  

 

Och TADAAA!!

 

Servera med vanligt ris och en enkel grönsallad. Ni behöver inte flexa med coola sallader med en massa konstigheter för det är GODAST med en helt vanlig "fattigsallad" som jag kallar den här hemma, haha. Isbergssallad, tomat & gurka. SÅ GOTT! Och är det partaj om man vill styla så har man lite bröd med vispat smör till. Er nya bjudrätt - varsågoda!

 

Har ni testat den? Vad blev betyget i så fall? ♥️

 

over and out. 

 

//Meekatt... 

Klassresa, Mammaresa & Nytt liv!

Då var helgen snart förbi. Förra veckan bara försvann. Det var "mammavecka" och fullt upp med skjuts åt alla möjliga håll, planering och längtan inför Eltons klassresa till Isaberg och fix hemma. Alice har ju pojkvän numera (VAD HÄNDE!?) och det ska sovas över och grejas - även på vardagar. Men ja, de är ju väldigt söta ihop och det är lite av en svärmorsdröm hon hittat så det är mer mysigt än skrämmande. Men konstigt är det. Min lilla Kravallis liksom. Liggandes sked med en grabb på 185 cm. Waaaaah. Man vill ju hoppa ner i mitten och vara sjukt irriterande och ge igen för gammal ost men jag försöker skärpa mig.

Sexornas efterlängtade klassresa gick av stapeln i torsdags. Jag lämnade en jättetaggad Elton med packning, fiskegrejor och lösgodis för 103 kr på skolan och vinkade glatt av bussen. Han hade inte sovit på hela natten och var så spänd. Höjdpunkten var ju att man skulle sova med kompisar i stugor, åka rodel OCH att man fick ta med EGET SNACKS! Det är grejer det, haha. 

 

Elton 07,35

 

Elton 18,00

 

Haha, ja vad är väl en klassresa utan olyckor? Och vad är väl mitt liv utan att VI (jag!) drabbas?! Vi fick ett telefonsamtal ifrån Eltons lärare strax efter lunch om att han hade trillat och hade ont i handleden. Han fick skjuts till akuten i Halmstad och där mötte pappa Freddy upp. Spricka i handleden och gips i valfri färg blev domen. Faaan!

 

Halv sju på kvällen kom han hem till mig med blått gips och en enorm besvikelse. Nu missade han ju det allra bästa - möjligheten att skrämma skiten ur tjejerna på natten tillsammans med kompisarna och att få äta den där maffiga godispåsen. Jag fick så ont i mammahjärtat att jag baxade in honom i bilen och körde 1 timme och 40 minuter upp till Isaberg Mountain Resort och lämnade tillbaka honom till roligheterna. Klassresa goes mammaresa. Men vad gör man inte..? Och som bonus fick vi en klasskompis som längtade hem som sällskap i bilen under hemresan som jag och Jesper underhöll med dansband och stämsång. Stackarn ångrade nog att han inte stannade kvar, haha. 

 

Och jag mötte en lycklig Elton (och klass) i fredags eftermiddag i Mellbystrand. Alla hade skrivit autografer på gipset - till och med världsmästaren i ngn MTB-gren Tommy Zula. Hur coolt som helst ju! Tack ni fantastiska lärare och föräldrar som följde med och gjorde världens bästa klassresa med våra sexor i Mellbystrand!  

Jag fortsätter min planering gällande att börja använda de där träningsmaskinerna jag köpte hem och ställde i garaget. Det går sådär. Lakanet är nerplockat men ett nytvättat sängöverkast behövde plats att torka. Jag tänkte kompensera min lathet med att äta en nyttig lunch och ta en promenad istället. Men så körde jag till Båstad...och hittade världens bästa wienerbröd så det sket sig...igen. Och så kom ju nya säsongen av Virgin River ut på Netflyx och där försvann en hel lördag. Men men - måndag imorgon ju! DÅ börjar jag ett nytt liv...eller inte. 

over and out. 

//Meekatt...

Skallning, Kaos & Dillchips?

Måndag och ny vecka att skalla. Förra veckan gick åt till begravning och tårar, praktiskt fix som det blir efter dödsfall och mycket tröstmat i kombination med Netflix. En dag i taget så kommer man ju vidare. Man har ju liksom inget annat val...än att leva vidare och hata livet och döden ett tag. Så man lever vidare, andas djupt, gråter, skrattar och ler sitt mentalt störda leende vid behov. 

Och om inget inträffar och "stör" vardagen så fungerar ju det. Men om något "dyker upp" så blir det fullkomlig KAOS inombords. Som häromdagen när det ringde på ytterdörren och jag inte väntade besök. VA I HELVETE?! Jag kröp in i sovrummet, in i min garderob och gömde mig - i panik! Vafan trodde jag att det var? Jag kollar iofs mycket på TLC och "Kronofogden knackar på" och en massa skräck men jag har ju varken skulder eller någon demon efter mig (vad jag vet). Men jag fick panik! VEM VILL PRATA MED MIG?! Jag satt där i typ tio minuter innan jag vågade mig ut. Vad har hänt med mig? Jag känner liksom inte igen detta. Jag får verkligen ångest av att träffa människor om jag inte är förberedd...

Det dök även upp ett föräldramöte som jag kände att jag borde gå på...bara timmar före begravningen som jag ensam arrangerar och fixar blomsterarrangemang till, låtlistor och fina minnesblad. Man vill vara bästa mamman...men också bästa sambon...och man kan ju bara vara på en plats. Och då blir det kaos i den här utmattade hjärnan. Jag jobbar på det. Att inte slå på mig själv för hårt. Men det är svårt. Jag valde begravningen. Det kom ju trots allt ett infobrev efter föräldramötet. Och blommorna blev fina. Heja mig?

Jag berättade ju att jag hade köpt hem en crosstrainer...och jag kan stolt infria mitt löfte. Den agerar nu stolt bärare av ett nytvättat 160-lakan. Bästa investeringen! Fan...jag vet. Men jag är verkligen INTE där. Behöver något som motiverar mig mer än senaste säsongen av Outlander och Dillchips. (Alltså HALLÅ 1994!! HUR glömde jag DILLCHIPSEN?)

over and out.

//Meekatt...