Men Alice kom iväg. Dock iklädd randiga strumpbyxor, "klä-ut-sig-kjolen" som är 2 storlekar för stor och en alldeles för tight tröja. Håret fick jag såklart inte borsta men jag lyckades tvinga upp det i en tofs efter långa diskussioner. När hon var mindre kunde jag lura henne med barnprogram på TV och russin under tiden jag fixade håret på henne - nu verkar det krävas utlandsresor och husdjur för att få kamma det där jävla håret. Jag försöker tänka "Jag har all den tid jag behöver" som livscoachen Maria Johansson lärde oss igår...men jag hittar inte riktigt känslan. Jag VET alla supermorsor att det inte är avgörande för hennes framtid huruvida hon är fin i håret eller inte - men det är avgörande för min känsla när jag skickar iväg henne...och hämtar henne. Hur kul är det att alltid vara den som hämtar trailor-trash-ungen?! Och HUR JÄVLA JOBBIGT KAN DET VARA att bli ompysslad varje morgon!? Tänk att få sitta i soffan och ha någon som sitter bakom och kammar håret på en och gör fina frisyrer?! Jag ser inte problemet här...
Jag försöker verkligen tänka "Jag har all den tid jag behöver" när jag hetsar upp mig men jag känner att högerarmen vill slå mig hårt i bakhuvudet med hårborsten samtidigt. Jag är inte riktigt "där" än...men jag ska jobba på det! Hennes ord "Fake it till you make it" fick i alla fall ut mig och min tragiska (<--FANTASTISKA!!) kropp på en lång promenad imorse med bästa Tessan! Jag behövde motionen, hon behövde prata av sig och få en Goodiebag! Egentligen borde alla få en goodiebag - varje måndag. Fatta vad glad man blir!? Det spelar liksom ingen roll om det är vårtmedel eller snygga trosor i den - man blir lika glad i alla fall! Hur ofta får man en hel säck med saker liksom? Och saker som INTE är till barnen?! Det händer ju aldrig. Hoppas jag får vårtor snart...och löss så att jag kan stänga in mig i badrummet och njuta av egentid á la goodiebag! ;)
När det var dags att checka in mina välfyllda resväskor på Bromma flygplats igår vägde väskorna tydligen lite för mycket. Fan. Tjejen vid incheckningen var snäll och avrundade nedåt ifrån 11,8 kilo till 8 kilo och skickade mig vidare med en lapp till servicedisken. Jag gick glatt fram till tjejen i luckan och sa "Hej, Malin Birgersson heter jag och jag behöver hjälp med min övervikt!". ALLVARLIGT?! Helt plötligt kändes det som att jag stod naken på en våg hos Viktväktarna. Den stackars tjejen såg lite rädd ut tills jag lade till "PÅ MIN VÄSKA alltså!!! Annars fattas det ju en tvåa före åttan!" Stackars Petra i Servicedisken bet sig nog hårt i läppen...
Men men, 160 kronor fattigare och med lite lägre självkänsla lämnade jag servicedisken med en "HEAVY-lapp". (Inte runt halsen - tack gode gud för det!) JAG ÄR FANTASTISK sa jag högt till mig själv men hela kroppen skrek "Du är en idiot Malin! En idiot med en heavy-lapp!". Jaja, sån é jag! ;)
Ja, jag får väl helt enkelt vara glad att det inte var mig de vägde...
...och att jag inte fick denna runt halsen?
På tal om "fake it till you make it": För er som undrar så har jag inte hunnit prova orgasmgelen ännu som jag fick utav snygga Tina ifrån företaget Pistill på mässan. (Släkt och alldeles för nära vänner kan ignorera tanken på att jag faktiskt kommer prova den och återkomma med ett betyg på semle-skalan, haha.) Tyvärr så var det en annan lycklig vinnare som fick gå hem med "Bertil" men jag misstänker att penisringen inte hade varit till någon större nytta för mig som hade enkelrum?!
NU somnade Elton och det är dags att ta tag i pluggandet. Bilder och mer kul ifrån galan kommer ikväll när jag kommit på hur man tömmer skitkameran...
over and out.
//Meekatt...















