Gnäll, Kräkskålar & Sorg!

ÅH! Jag måste börja med att gnälla idag! Jag minns inte när jag senast var så här kass! Har haft över 39 graders feber, halsfluss och en allmän "skjut-mig-känsla" i tre dygn. Ligger bara här och gnäller...och tycker synd om mig själv. Orättvist som fan är det! Jag har opererat bort mina mandlar, jag nästintill BADAR i handsprit och envisas med att tro att det ska hålla alla baciller borta och jag hånglar inte ens med min man när han är snuvig! (Ja, jag hånglar ju i och för sig inte med någon annan heller...när de är snuviga.) Men JAG har inte tid att vara sjuk! Åh, vad trött jag blir!!

Alice-Kravallis passar SJÄLVKLART på att ha lite febertoppar, ont i öronen och spy på nätterna nu med. Lika bra det - Freddy ska ju inte gå sysslolös! Jag har dock ganska roligt åt hennes bristande hörsel. Hon pratar jättehögt - hela tiden! Igår kväll tryckte jag på mute-knappen på TV'n och mimade åt henne jättelänge så hon trodde att hon var döv. Hysteriskt kul! Jag sitter brevid henne och viskar "Aaaalice, vill du ha choklaaaad? Aaalice, jag har godis här!" och hon reagerar inte ens! DÅ är hon fan inte frisk! Jag hade hört en "Malin-vill-du-ha-en-Semla-viskning" ifrån andra sidan jordklotet - MED öroninflammation! När vi väl vill ha kontakt med henne skriker vi "VILL TANT HA LITE PANNKAKOR?! HAR TANT VARIT OCH BAJSAT?!" Lite roligt är det faktiskt...

Alice har ett gott hjärta i alla fall. Innan idag när jag låg medvetslös i soffan i mitt eget snorpappershav och ångade Vicks (och svett antar jag) kom hon med hemlagad soppa till mig. Hon hade blandat mjölk, russin, linfrön, chokladflingor och saft...i KRÄKSKÅLEN! DET är kärlek det! Som om jag inte mådde illa redan. Nej, nu var jag alltså tvungen att låtsasäta...spyor(?!) och samtidigt se glad och tacksam ut. Det är fantastiskt att vara förälder!

Idag är det min älskade mammas födelsedag. Idag skulle hon ha blivit 62 år. Freddy och Alice var och köpte 10 röda rosor idag och ikväll körde vi ner på stranden för att lägga blommorna vid havet och tända en Kom Loy. När vi kom ner till stranden började Alice tjata om en stackars långben som hade "flygt jättefort och sen bara trillat ner och DÖTT!" (Långben är alltså en harkrank...ifrån Skåne...typ.) Men ja, stackars sate. Vi la våra fina blommor i vattnet och fick upp lyktan. Jättefint! Alice fortsatte tjata om den förbannande "långbenen" som låg död framför bilen. HUR kunde hon ens se den i mörkret?! "Titta mamma!! Titta!! En död långben!!" Vi tittade på den döde stackarn ett tag, sen sa vi grattis till mormor i himlen och satte oss i bilen. Tysta.
Efter en liten stund hör vi Alice "Är du ledsen mamma? Det är så himla synd. Så sorgligt alltihop. Tänk...att han bara flög där. Och nu finns han inte mer! Stackars stackars långben!!" Haha, världens finaste Alice! Ibland är hon precis vad jag behöver!

Klockan är bara halv nio och BÅDA barnen sover. Detta måste va ett skämt!? Enda kvällen på flera veckor som det varit läge för lite seriös "waka waka" här hemma...och jag är döende och luktar snor!? Fan. Imorgon ska jag anfalla Dr. Rolf och gör inte han mig frisk omedelbart så tänker jag slå ner honom! NU får det fan vara slutgnällt här hemma för i år!

Nej, nu ska jag återgå till mitt patetiska soffläge och fortsätta tycka synd om mig själv...eller ta en dusch, droga mig pigg och använda den lilla skvätten parfym som Alice lämnade kvar efter "dockornas bröllopsfest" i min nya fina "dyrparfym" och anfalla maken... Nej, det blir det första! Natti Natti!

over and out.

//Meekatt...