Nu tyckte dock Alice att detta var så fint att hon ALDRIG vill ta ner dem igen. Lite opraktiskt när man lagar mat...men jag slapp köpa 46 nya tröjor till henne och hon är jätteimpad över sin mamma. Win-win!?
Debatten kring Katrin Zytomierska fortsätter och i morse gästade hon Nyhetsmorgon. (<-- länk) Många är utav den åsikten att man ska ignorera henne och inte "ge henne" en massa uppmärksamhet och publicitet. Jag tycker faktiskt tvärtom. Jag tycker att debatten är viktig! Det handlar inte ett dugg om att JAG som person tar åt mig av hennes snack. Jag är nog den sista som hon kan påverka med sitt skitsnack, haha. Men världen handlar ju inte bara om mig... (Den handlar om Obama med, haha.)
Att offentligt gå ut och mobba och förnedra som hon gör är inget man ska ignorera. Heller inte den mobbing som hon får i retur i sitt kommentarsfält. Eller är det det vi ska lära våra barn? Vi ska väl stå upp för den som är utsatt och markera att vi inte accepterar det här?
Att hon får 100 000-tals läsare till sin blogg rör mig inte i ryggen. Att hon tjänar en massa pengar på att uttrycka sig idiotiskt - grattis till att det funkar!? Kan man bli rik på att bete såg så jävla illa så sitter problemet INTE i personen ifråga eller antalet besökare till bloggen - det sitter i de sponsorer och företag som stöttar henne, eller?
Igår och idag har jag sett flera företag gå ut offentligt med att de "inte står bakom Katrins uttalande och har härmed avslutat sina samarbete med henne". YEYH?! Annonsörer som Unionen, McDonalds, Lekmer och mobiloperatören Tre slutar nu annonsera på portalen som Katrin representerar. DET leder uppmärksamheten till! Är alla bara tysta...så säger vi väl att det är okej? "Låt henne hålla på...jag bryr mig inte." Nej, tills du själv (eller din dotter) sitter på en bild på hennes blogg med texten "Får så här fula människor verkligen vistas i storstäder?" Ignorera den du... ;)
Ja, man kan skratta åt eländet. Till en viss det är det faktiskt ganska underhållande att lyssna på henne. Många säger att "Jag lär mina barn att inte lyssna på vad andra tycker"...men allvarligt?! Lär inte de allra flesta föräldrar sina barn det? Och kommer barnen verkligen ihåg det i tonåren när livet känns skit och man känner sig som världens fulaste? Vi uppfostrar inga maskiner...de kommer utveckla egna känslor, ta åt sig av andras kritik och påverkas av media och kompisar...precis som vi har gjort när vi var unga. När jag var 15 år fanns inte Facebook och TACK GODE GUD för det säger jag, haha. Mycket av det man gjort i tonåren är bortglömt och ingen dömer oss för det idag. Att vara 15 år IDAG är något helt annat och innebär så mycket mer press! Man är ständigt utsatt för uppmärksamhet och åsikter. Facebook, bloggar, Instagram och twitter. Så var det inte när jag var 15 år och däckade på en fest! Idag döms man direkt och görs till åtlöje inför hela Sveriges befolkning om det vill sig illa. Och nej, hur gärna vi än vill tro att våra barn inte beter sig illa/blir fulla/fotar sig i bara underkläder tillsammans med kompisar/har sex så är ju verkligheten en annan. Vad händer med bilderna när kompisarna blir ovänner? Jag...är glad att jag inte är tonåring idag.
Så ja, jag tycker att Katrin uttrycker sig JÄVLIGT illa och jag vet att det hänger en massa unga tjejer och killar inne på hennes sida. Unga tjejer och killar...med dåligt självförtroende...som hör att man ska väga 55 kilo...annars är man en "best". Vilka ser våra tonåringar upp till mest? Offentliga personer...eller mamma som säger "du är fin som du är!" Allvarligt? Kommer ni ihåg hur det var att vara 15 år och ha årets största finne? Att vara tjockast på gympan? Att vara sist/först med att få bröst...mens...hår på mufflan? Att ha finnar, övervikt, undervikt, tunt hår...? Spelar det någon roll om mamma säger "Du är fin som du är!" när andra personer säger "Du är tjock och ful!" Vem lyssnade vi på? Det räcker ibland med en person. EN PERSON. Min mamma var världens klokaste person. När jag var 15 år var hon världens mest pinsamma och dummaste. Sån var jag.
Så nej, vuxenmobbing är inget vi ska acceptera eller tysta ner. Skämmes ta mig fan Katrin och hatten av för de företag som avslutar sitt samarbete med henne. Hoppas att fler följer deras exempel. Jag misstänker att det blir mindre bloggande om man inte får lika bra betalt?
Slutligen...sen ska jag hålla tyst i ämnet, haha:
Att se en sund och snygg kvinna med former posera för ett företag som ska uppmuntra folk till träning och ett sundare liv - HUR kan det vara negativt? Det är precis den sortens reklam som gör att vi med övervikt och volanger faktiskt skulle överväga att besöka ett gym! Vetskapen om att det finns "vanliga människor" där...med vanliga kroppar. Tjocka, smala, breda och tunna. När man hör Katrins förvrängda syn på hälsa och hennes äcklade syn på kvinnokroppar...så som de ofta ser ut...blir man ju inte jättemotiverad att stå jämte henne på ett löpband...eller?
Jag får förresten inget betalt för min idioti om någon undrar, haha. Men nu är ju jag tjock - så det är inte mer än rätt!
over and out.
//Meekatt...sjuk, tjock och lite upprörd, haha.
