Idag gjorde vi en tripp till Hembygdsparken i Ängelholm. Efter packning av extrakläder, blöjor, våtservetter och fikakorg samt påklädning av varma kläder, tvångskissning följt av avklädning igen, ett utbrott, lite tårar, hot och mutor och slutligen påklädning av varma kläder igen var vi klara att köra. Det är ju en utmaning att ens ta sig ut genom dörren numera. Vad fan handlar det där om?! Ungarna tjatar i två timmar. "När ska vi åka?! Är det länge kvar? Ska vi åka nu mamma?!" Sen när det väl är dags - då ska det bråkas om ALLT så att man aldrig kommer iväg. Jag är så less på att höra mig själv tjata, muta och hota att jag snart ställer in alla jävla utflykter. HUR SVÅRT KAN DET VA?! (Jag vet Mia Törnblom. Man ska inte säga så. MEN DET VERKAR JU JÄVLIGT SVÅRT!!) Tre minuter innan vi skulle sätta oss i bilen efterlyste ventilbranschen Batman och jag fick åka ensam med barnen. Jippie. Väl framme hade vi dock bästa sällskapet och trots att det var iskallt höll vi ut i över två timmar.
"Mata inte djuren"?
Underbara Magda - den ända människa som stått ut med mig i 20 år, haha. ♥ Sist vi träffades i Hembygdsparken kastade jag en hel tårta i ansiktet på henne. Hon tycker om mig i alla fall. Det är kärlek det.
Pytteskogen hade blivit lite demolerad av den senaste stormen men barnen älskar den ändå.
Alice med "sin kärlek" Benjamin. (Inte åsnan då alltså.)
En jävla massa ankor som ville ha bröd.
Inte bara jag som är förkyld. Fågelinfluensa?
Ondskan själv.
Det här var en sur fan. Han såg på mig (min kropp?) att vi snålade när vi kom med torrt bröd och försökte hugga oss. Min spontana reaktion: "Du är fan bäst med svartvinbärsgelé och sås på!". Supermorsan. Igen.
Ikväll har jag spelat "tre-i-rad" med en 2-åring. Snacka om att han fick spö, mouhaha!
over and out.
//Meekatt...
