lördag 18 augusti 2012

Fula trosor, Fet röv & Geishakärlek!

Oj...lite jobbigt det här med att bli igenkänd. Var inne på Lindex nyss och en läsare kom fram och hälsade glatt. Och det är ju jätteroligt såklart(!)...men där gick jag i min fulhet och tuggade Hubba Bubba med hela ansiktet och köpte tantiga trosor som man kan dra ända upp till hakan. Sån é ju jag! Fan...kunde jag inte köpt ett par snygga trosor åtminstone?!

Statistiken är ju alltid kul att följa upp. Idag har en chockad Göteborgare(?) sökt på "fet  röv" på google och hamnat på min blogg. Fan Google! Kan man inte få moona en stad ifred?! Aldrig får man vara anonym... ;)
 

"Birgersson födelsevikt" indikerar ju på att någon är jäkligt sugen på choklad, haha. Tyvärr är tant för gammal för att ni ska kunna spåra min vikt på webbisar! 

Nu ska jag anfalla den här:


Man kan ju bara älska sina läsare! Tack Tina för världens största Geisha och för en mysig fika! Tänk att du kunde lära mig något nytt om choklad! Det blev lite fel när jag sa "Jag är ingen sån bloggare som fotar allt jag äter. Jag äter först och fotar sen..." Jag lovar...jag fotar inte bajset. Tjejer bajsar inte. Punkt.

När jag kommer hem åker bröllopsfotona i sovrummet ner och ersätts med Geishalådan - För SÅN é jag!

over and out.

//Meekatt...




Sömnbrist, Nattlig underhållning & Ägglossning!

Ja, det gjorde ju inte direkt ont i själen att vakna i den här ljuvliga hotellsängen och veta att det finns hotellfrukost som väntar fem våningar ner. Hade dock hoppats på mer än tre timmars sömn inatt...men glada Göteborgare vann över min vilja att få lugn och ro. Det känns som om jag har haft halva Göteborg i sängen inatt...men det har jag ju inte Freddy! Som tack för underhållningen igår och inatt gick jag nyss ut på takterrassen och moonade hela Avenyn!


En konstig sak hände vid frukosten. Vid bordet framför mig satt det ett par tyska damer. De log trevligt hela tiden, åt och skrattade...MEN....de stoppade vars ett ägg i handväskan. VEM FAN STJÄLER ÄGG? Och varför? De såg inte direkt ut som muskelbyggare...så det kan inte vara en del i en skum träningsrutin...så varför? Och tänk om de glömmer äggen i väskan? Örk - Pradan luktar äggfis efter en vecka... Säkert såna där LCHF-are...de har kanske ägg istället för ett "nöd-Geisha" i väskan?

Nu ska jag ta tag i skrivandet! Idag regnar det så jag antar att det blir en lugn eftermiddag på gatorna här under. Och ja, blir det samma väsen ikväll så finns det bara en sak att göra - hålla Göteborgarna sällskap!

over and out.

//Meekatt...

fredag 17 augusti 2012

Fnulor, Cykelskam & Kreativitet!

Då var det äntligen fredag och vi kan konstatera att vi överlevde Freddys första arbetsvecka efter en månads semester - yeyh! Nu har vi ju i och för sig haft gäster hela veckan och fullt upp med det...så någon "riktig vardag" har vi inte återvänt till ännu. Det gör vi på måndag...

I onsdags var det äntligen dagen för Fnulans och sötaste lilla Miras ankomst. Jag och barnen hämtade dem på stationen i Laholm och pressade in dem i mitt fula beiga Kinderägg. Redan på stationen började klantigheten (<--det hon själv kallar för "Fnulor") visa sig. "Du...det rinner något ur din bruna väska..." Toppen. I den bruna väskan fanns en vattenflaska med korken lös...samt mobiltelefon och dator. Tekniken överlevde som tur var och efter lite torkande och fula ord begav vi oss mot Willys för en snabbhandling.

När vi kom till kasssan hade jag tre saker i min vagn - Pepsi Max, bokstavskex och en trött Elton. Jag blir lite förlamad av den där LCHF-skiten... Jag försökte fråga lite fint "Vad äter en sån som du?" men när jag förstod att den kosten inte innehöll choklad blev allting svart. HUR ska vi kunna umgås i flera dagar - utan choklad?! Och vafan - hur kan man leva utan choklad?! Det blir till att smygäta choklad och borsta tänderna direkt efteråt...ungefär som när man smygrökte i högstadiet. Fnulor tror att man blir smal av att trycka i sig vispgrädde och ost - jag VET att man blir LYCKLIG av choklad! För sån é jag!


När vi kom fram till strandhuset sken solen och vi laddade för ett par timmar i solen. Då var det dags för nästa klantighet. Miras väska! DEN låg minsann kvar på tåget mot Göteborg. Vad är det med bloggare och resväskor?! När jag åkte till Stockholm med Bondmoran fick hon med sig fel väska ifrån tåget och Fnulan går av tåget utan Miras väska...med alla hennes kläder i!? Som tur är har vi ju en utav Sveriges finaste naturiststränder här i Mellbystrand så det blir tema "naken". Supermorsorna diskuterade en kort stund hur man skulle få tag i personalen på tåget för att lösa det....men sen slog vi ihop våra kloka huvud och sa "Skit i det. Vi får ju i alla fall inte hit väskan idag. Vi går till stranden istället!" Det gäller ju att prioritera. Ska vi få hit väskan...eller ska vi bli bruna?!


Lite bad och mys...följt av uthällt kaffe på hela filten, ett getingstick, en Alice som tryckte i sig halva Fnulans LCHF-lunch och en gnällig Elton förgyllde vår eftermiddag på stranden. På kvällen blev det grillning, getingjakt, vin och en MASSA prat. Tänk...att man kan ha så mycket att prata om när man bara träffats tre gånger?! Vissa människor tycker man bara om direkt - Fnulan är en sån!

När det var dags att avsluta kvällen hoppade jag upp på min röda tantcykel och begav mig hemåt. Det är en ganska seg backe mellan strandhuset och vårt eget hus...och jag är som bekant ganska lat. Så jag trampade väl på så gott jag kunde...i treans växel! Först när jag var längst upp på backen kom jag på att jag hade ju kunnat VÄXLA NER!? Jag är en idiot. En andfådd idiot som inte kan cykla. Jaja, väl uppe för backen finns en korsning och här stannade jag lite snyggt. Ja, jag stannade. Vad händer när man STANNAR på en cykel...och man glömmer sätta ner foten? Jo, man VÄLTER! (Nej, jag var inte full...och ja...det var några år sedan jag cyklade, haha.) Jag hade helt enkelt...för lite fart!? 

Och som om inte förödmjukelsen med att tjock-välta på sin cykel var nog...så STANNADE en bil! Allvarligt!? Gör svenska folket sånt nu för tiden?! Det är säkert bara för att de är rädda att det ska pågå en inspelning av "På bar gärning" och att de ska åka dit för "svenskhet" (<--sköt dig själv och skit i andra!). Så ja, bilen stannade och ut kommer en grabb i 18-20 års ålder och frågar "Gick det bra?!" Allvarligt talat? Detta händer inte! Kan en tant få ramla ifred?! Jag svarade lite trevligt "Men SKJUT MIG SNÄLLA!" Det gjorde han ju inte som tur var och jag kunde fortsätta min cykeltur hemåt...något öm i vänstra knät. 


När jag väl kom hem hoppade jag av cykelhelvetet och drog i handtaget. Låst. Men suck! Jag gick runt huset och provade altandörren...låst. Men allvarligt!? Jag har fan inte varit utelåst på 15 år! Jag knackade lite fint på sovrumsfönstret. Ingen reaktion...som väntat. Vaknar han inte när Elton skriker på natten så lär han ju inte vakna av mitt knackande. Jag ropade ett par gånger sen gav jag upp. Efter tre sprut med Alice stora vattenpistol genom rutan (rakt i örat på Freddy) vaknade han dock och släppte in mig. Han var verkligen jätteglad över att se mig...verkligen.

Nu har jag checkat in på Scandic Rubinen i soliga Göteborg. Jag har fått äran att spendera hela helgen i en alldeles fantastiskt mysig svit  - Blogger's Inn och YEYH vad fint här är! Får man inte inspiration och arbetsro här...får man det ingenstans!
 
Ja, nu ska alltså den där boken skrivas... Jag har laddat med dator, Geisha och kaffe.
Så ja, jag sätter väl igång då! Wish me luck! ;)


over and out.

//Meekatt...

söndag 12 augusti 2012

Dags att spänna ut volangerna!

Ja, jag har ju som ni vet ett gigantiskt choklad som står här hemma och skrattar åt mig och min något patetiska blekfeta kropp. Och eftersom att jag är bekymrad över alla er andra som plågar era kroppar med nyttig mat och motion drar jag igång ännu en tävling!

Jag tänker att ju tjockare alla mina läsare blir - desto smalare kommer jag att se ut! Sån é jag!


Eftersom att det är mycket prat om vikt och kroppar så tänker jag lämna ut mig rejält! Hos läkaren brukar jag svara att jag är 2,40 lång när de frågar om längd och vikt...mest för att försöka rädda upp mitt BMI. De brukar dock inte tro på mig...fan. Men nu ska jag avslöja min vikt...inför hela svenska folket (<---mina läsare alltså, haha).

Vi gör det enkelt! Jag vill ju självklart nå ut till så många som möjligt med min blogg och Facebook är ett bra forum för det. Jag får in många nya läsare varje dag via Facebook och det är ju superkul att det fortsätter att öka! Till och med Boris läser ju min blogg, haha. ;)

 Tävlingsregler:

1.  Gilla Meekatt på Facebook HÄR om ni inte redan gjort det.

2. Tipsa era vänner om bloggen genom att dela Facebooksidan på er egen sida och skriv en rad om vad det är för typ av blogg. Kanske fångar det upp en och annan vilsen supermorsa, haha. Har ni inte Facebook så får ni hitta på andra sätt att tipsa era vänner på. Knacka dörr, flyga över stan med en stor banderoll..? Haha. 

3. Gissa min FÖDELSEVIKT! (<--Gissningar på min nuvarande vikt undanbedes vänligt men jävligt bestämt, haha.)

4. Skriv en kommentar med din gissning här under inlägget och inled med "Jag är med och tävlar..."

Tävlingen pågår till lördag den 18 augusti kl 20,00. Är det fler än en person som prickar in min exakta födelsevikt blir det lottning. Endast en gissning per person.

Det ni vinner och får hemskickat är det här:


Lycka till allihop!

over and out.

//Meekatt...

lördag 11 augusti 2012

Uppmärksamhet, Analklåda & Skam!

Ibland...skäms jag lite över mig själv. Som nu. 

Jag fick nyss ett mail ifrån Boris Lennerhov (VD på Gekås, Ullared) och han har tydligen läst mitt inlägg om Ullared. Ja, mannen har ju humor så det är ju lite kul. Att han dessutom tar sig tid att skriva ett mail är ju ännu roligare. Tack Boris...och förlåt, haha!

Jag gick dock in och läste igenom mitt inlägg och spontant känner jag "ANALKLÅDA?!" "BODYBAG?!" "TOYOTARÖVBALLE?!" Var jag tvungen liksom..? Ja, jag är ju inte direkt känd för att förfina något. Jag säger som det är - sån é ju jag!

"Hej Meekatt,
Läste din fascinerande upplevelse från Ullared!
Jag måste säga att du träffar rätt bra huvudet på spiken.
Alla människor är dock olika individer och just när de kommer till Ullared uppstår ofta en personlighetsförändring!
Jag kan lova dig att det finns heller inget varuhus där man behöver plocka upp 200 fyllda kundvagnar som kunderna lagt på annat ställe när man ångrade sig eller kanske var slantarna plötsligt slut.
Vi gillar dock läget för precis alla människorna har likadana pengar när de kommer till kassan!

Hoppas får se dig snart på Gekås Ullared igen, så snart ångesten lagt sig och du behöver lite nödvändiga grejer!

Ha en härlig höst!

Med vänliga hälsningar / Best Regards

Boris Lennerhov
VD"







Tack Boris! Jag laddar om för ett nytt besök i september! Analklådan får jag lösa på Apoteket, Toyota är ju egentligen en ganska bra bil och det ÄR ju bra med en bodybag om olyckan skulle vara framme! Ångesten börjar redan släppa och jag ångrar att jag hängde tillbaks den där gröna jackan för 229 kronor. Du kanske kan hänga undan den till mig? ;)

over and out.

//Meekatt...

torsdag 9 augusti 2012

10 BRA saker med Ullared!

"Toyotarövballe" är det ord som bäst sammanfattar gårdagen och även det ord som impade mest på min 4-åriga lilla tös. Ja, man blir ju lite stolt över sig själv när barnen tittar på en som om man var en världsstjärna. Sen att jag impar mer med mina egenpåhittade svordomar än min sångröst är kanske ett litet minus hos mammamaffian på familjeliv - men sån é jag!

Vi inledde dagen med ett dumt beslut. "Vi åker till ULLARED!" Man vet ju redan när man säger det att det är en dum idé och det tar ju inte speciellt lång tid innan man får sin idioti bekräftad. Parkeringen... Vad är det med folk och parkeringar?! Jag blir lite smått galen här och inser att det BARA är jag som är grym på att parkera. MAN KAN INTE STÅ OCH VÄNTA PÅ ATT DET SKA BLI EN TOM PARKERING!! Okej?! Man kan heller inte stå och vänta på att folk ska packa in sina varor i bilen, röka en cigg, ta en kopp kaffe, jämföra fynd med varandra för att sedan vinka lite trevligt och säga "Nej, vi ska gå in igen!". IN IGEN?! Men död åt alla! Har man gått till bilen får man fan åka hem! Så borde reglerna vara! De borde fan ta avgift på parkeringen så att långsamma människor hade lärt sig att ta sitt eftermiddagskaffe någon annanstans! Man FIKAR inte på en parkering! 



Jag är faktiskt ovanligt sansad när jag ska parkera. Jag svär och skäller lite för mig själv men jag tutar inte, puttar heller inte bort folk med bilen eller räcker finger. Jag har ett jäkla tålamod för jag VET att man kan få en parkering nära ingången...om man ger det lite tid. Det är lite utav en sport för mig...och Freddy tycker det är lagom kul. Igår när vi kom fram till parkeringen sa Freddy "Jag önskar att jag hade din vilja när det handlar om att hitta en parkering här!" Eeeehh...? "VI BYTER!!! UT!" Sagt och gjort - vi bytte plats och jag greppade ratten på mitt fula beiga Kinderägg och antog utmaningen - Meekatt vs. svenska folket! Mouhaha! GAME ON!

Jag började med att köra förbi raden med handikappsparkeringar och inledde med frasen "Så jävla många handikappade kan det för fan inte va på Ullared på en och samma gång!?" Moget. Jag vet. Men det finns TRE rader!? Freddy mumlade något om att "Jag tar iPaden så länge, säg till när du är klar!" Jag svängde upp i första raden och där blev det stopp. Där stod en stor röd bil och väntade...och väntade. Idiot! Hela grejen handlar ju om att cirkulera, hålla koll på folk som lämnar sina vagnar för att sedan återgå till sina bilar och sedan hoppas på att de inte ska gå in igen...eller fika. Men han väntade bara. Jag tutade inte men inombords misshandlade jag mig själv brutalt för att inte trycka på gasen och putta fram fanskapet. Till slut tutade alla andra och tjejen i bilen bakom mig gick fram och skällde ut honom genom rutan (<-- haha!) vilket gjorde att han körde vidare. Jag drog förbi honom lite fint på högersidan (mouhahaha) och kom före honom ner i nästa rad. Där satt en familj...och fikade...i bakluckan. Är det verkligen okej?! Det ÄR okej om man är på en rastplats eller egentligen var fan som helst - men INTE på Ullareds parkering! Jag log mitt "jag-är-mentalt-störd-leende" mot de fikande mammorna samtidigt som jag ville spy i handskfacket av ilska. Jag tror verkligen att detta är jättebra terapi för mig...att köra runt här och behärska mig...


Efter tio minuter började Freddy sucka i baksätet och även om jag vet att sucken betyder "Ge upp för fan Malin och kör upp för backen och sedan 100 mil bort och parkera" så fortsatte jag min kamp. Jag SKA ha en parkering där. Så är det bara. Plötsligt ser jag en bil backa ut  - Wiiiiiih!! Jag är först i "kön" och platsen är alltså min! Yeyh! MEN! Då kommer en Toyotajävel ifrån ANDRA HÅLLET(!!!) och ställer sig och blinkar!? Det är ENKELRIKTAT där! Man får bara köra åt ETT håll! Man KAN inte komma ifrån andra hållet och stjäla en parkering! I Toyotan satt en utlänsk man och flinade åt mig. Plötsligt kände jag hur hela jag förvandlades till både Toyotahatare, manshatare och rasist på en och samma sekund. (Det gick dock över efter en stund.) Jag spände ögonen i honom som om han vore döden själv men han bara log och svängde in i rutan. Andas Malin...andas. Två barn i bilen och en rädd man i baksätet - andas för fan Malin! Jag var så arg att jag nästan ville gråta (friskt va?!) men jag svalde undan alla fula ord och slängde ur mig ett "TOYOTARÖVBALLE!!!" istället...lite smått nöjd över att jag faktiskt inte svor. Jag fick ett "Men Maaaalin?" ifrån baksätet och ett glädjetjut ifrån Kravallis. "Toyotarövballe!? Hahahaha! Mamma, vilket bra ord!!"


I nästa rad fick jag en perfekt parkering och sa stolt "sådär ja, det där var väl ingen konst?!". Sen var det dags för nästa utmaning - folkmassan from hell inne i butiken. Skjut mig.

(Förlåt för ett jättelångt inlägg, haha....)

För er som inte fått uppleva världens åttonde "underverk" - dvs. Ullared - så kommer här en liten sammanfattning:

10 BRA saker med Ullared:

1. Miljövänligt tänkande! När du anländer till Gekås får du den stora glädjen att uppleva alla Sveriges bilar - på en och samma plats. Funderar du på att uppgradera till en ny och dyr bil kan ett besök till Ullared få dig på andra tankar. Här lär du dig nämligen att hata bilar så jävla mycket att du hellre åker buss resten av ditt liv! Inga dyra billån för dig och miljövänliga val - yeyh!

2. Frisk luft! Ja, vem kunde ana att ett besök till en butik kunde ge sådana naturupplevelser!? Man kan få stå i kö - i flera timmar(!) för att få komma IN i butiken. Fantastiskt! I kön får man uppleva halva Sveriges White-trash-morsor stå och RÖKA i kön. Härligt med lite ombyte ifrån den annars enformiga luften vi andas in. Dessutom får man se 250 000 fötter i Foppatofflor...denna underbara assesseoar som svenska folket har anammat som om det vore de enda skorna i världen.

3. Närhet! På Ullared känner man sig aldrig ensam! Här vet man inte om det är sig själv eller någon annan man kliar i skrevet eller pillar i näsan. Hur man än står, går eller sitter så har man ALLTID minst en annan människa i sitt "Patrick Swayze-space". En oskyldig jäspning kan helt utan förvarning övergå i ett hångel så håll truten (och gylfen) stängd när du rör dig i avdelningarna Barnkläder, Damkläder och Heminredning. I källaren bland hästprylarna kan man sträcka lite på sig och pilla i sin egen näsa i lugn och ro en stund om man behöver en paus.

4. Fotvård! Har du "rabbeda helar" som vi säger i Skåne (på svenska = torra och spruckna hälar) så är en tur till Ullared rena mirakelkuren! Vem behöver slänga hundratals kronor på produkter som "Baby Foot" när kärringen bakom dig slipar ner dina hälar med kundvagnen!? Efter en timme i varuhuset har du varken sprickor eller känsel i hälarna!

5. Hjärngymnastik! Var det längesedan du spelade Memory? Känner du att åldern börjar ta ut sin rätt och minnet sviker? DÅ ska du åka till Ullared! Här får du svart bälte i "kom-ihåg-var-fan-jag-ställde-kundvagnshelvetet". Det är fysiskt omöjligt att gå med vagnen framför sig (framför allt i avdelningen för heminredning). Här står nämligen en massa fruntimmer och hänger. De bara står där...helt stilla...och visualiserar huruvida den 12 kronor dyra krukan passar i vardagsrummet där hemma eller inte. Sen fotar de krukan och sms:ar bilden till en väninna som ska bestämma om den är fin eller inte. Alltså måste man hitta en smart plats att ställa sin vagn på...där den inte stör alla andra. Sen ska man hitta den igen. Suck.

6. Fynd! Ja, självklart är ju Ullared känt för sina otroliga priser och det går ju att fynda här! Här är det så billigt att man blir snål. Man hittar en skitsnygg jacka som skulle kostat 1 000 kronor hemma och tittar på prislappen och ser 229 kronor. Då tänker man inte "WOW!!! Jag tar TVÅ!!" Man tänker "Hm...229 kronor? Det finns säkert någon billigare längre fram...vi är ju på Ullared!" och åker sedan hem utan jacka. I samma sekund som man kommit ut på E6:an inser man att man är en idiot som hängde tillbaks en jacka som nästan var gratis. Så gör man varje gång. Det är så billigt att man inte vill köpa det...

7. Nytänkande! Man skriver en "handlelista" innehållande 20 saker man ska köpa med sig hem. Billiga plastpåsar, tamponger, sminkborttagningsmedel, regnkläder, strumpor till maken, påslakan, gardiner till köket och en massa annat "viktigt". Man kommer INTE hem med detta. Nej, när man går in genom dörrarna nollställs hjärnan och handlelappen går inte längre att tyda. Nu är det de gul-blå skyltarna med erbjudanden som styr och här gäller det att skynda innan någon hinner ta den sista på hyllan. Här inser man att man BEHÖVER tangentbord till sin iPhone, en halv meter långa Salta Pinnar, kuddfordral till innerkuddar som inte finns att köpa och att man plötsligt förvandlats till en cupcakebakande scrappande supermorsa. Vad är det för skit man köper?! Och allt det där man skulle ha...det får man köpa hemma sen...dyrt.

8. Kändisspotting! Ja, ingen har väl undgått att det finns KÄNDISAR på Ullared!? Allas våra Morgan och Ola-Conny jobbar stolt kvar i butiken trots kändisskapet och här flockas brudarna (i 50-årsåldern) som flugor. Ola-Conny har berättat att det kommer fram en kund ungefär var 3:e minut och ställer frågan "Vilken utav era resor var roligast?". Allvarligt?! Är vi så kassa på öppningsfraser brudar?! Och BRYR vi oss verkligen om svaret? Jag övervägde att gå fram och ställa frågan "Har ni något mot analklåda?" bara för att öppna upp för diskussion utan att vara som alla andra...för sån é jag...men jag fick inte för Freddy. Fan.

9. Stora påsar! När du väl klarat dig igenom alla avdelningar och inte längre kommer ihåg vad som ligger underst i din vagn är det dags för betalning. Samtidigt som du packar ur din vagn och lägger upp sakerna på bandet kliar du dig i huvudet och undrar "Är detta verkligen min vagn?!" Den ena konstiga saken efter den andra uppenbarar sig och i ljusets hastighet hinner du smyga ner ett tiotal grejor i korgen bredvid kassan som du helt plötsligt kommer på att du inte längre vill ha/har råd med. En hel kundvagn full med SKITBILLIGA SAKER blir SKITDYR att lösa ut och du rycker åt dig en extra påse som man kan använda som bodybag när du strypt dig själv med ditt tre meter långa kvitto på parkeringen utanför.

10. Kärlek till hemmet! För endast 29 kronor får du en stilren svart/vit tavla med texten "Home Sweet Home" och trots att man skrattade med hela kroppen när man ÄNTLIGEN kom ifrån hushelvetet innehållandes familjen man helst vill sälja på Blocket så GRÅTER man av lycka när man kommer hem igen. Aldrig mer säger man...som om det vore ett Tequilarace man genomlidit. Trots det...åker man tillbaks...med sin handlelista innehållandes 20 saker man behöver. Sån é jag!

Over and out.

//Meekatt...

tisdag 7 augusti 2012

Dolce & Gabbana, Taggiga ben & Rån på Mc Donalds!

Alice-Kravallis är ju faktiskt ganska rolig att umgås med, trots en del pinsamheter och tjat. Igår hade vi tjejkväll och spenderade fem timmar ihop i stan, bara hon och jag. (<-- Heja mig?) Vi bestämde i förrgår att vi behövde lite "Mamma & Alice-tid" efter allt tjat om att lillebror både kan gå, äta och bajsa. Enligt Alice är det ju ingen vidare sensation - det kan ju alla vi andra sedan länge. Så Alice fick välja fritt och det resulterade i att vi bokade biljetter till Madagaskar 3. Hela dagen kretsade kring kvällens date. Alice frågade vad klockan var sextusen gånger, bytte kläder var femte minut, använde upp allt sitt OCH mitt smink samt hällde ut parfym för ca 500 kronor. Det kostar att göra sig fin... Fan. Badrummet doftar fantastiskt (som ett horhus i Amsterdam)...men är det någon som har en Dolce & Gabbana The One-parfym som står och samlar damm i badrumsskåpet så skicka den gärna till mig!


Alice ville vara extra "snugg" och slogs för sin svarta nyårsklänning i storlek 98 i en hel timme. Hon förlorade. Jag kände inte riktigt att den "muskorta" varianten behövdes på vår date och dessutom kan hon inte knäppa den i ryggen längre. Det räcker liksom att en utav oss behöver gömma semlevolanger och annat med en kofta. Jag blev instruerad att raka benen. "Mamma, du kan FAKTISKT inte gå på bio med så taggiga ben!" Vafan!? Inte ens med min dotter?! Risken att någon ska tafsa på mina ben är nästan deprimerande liten. Efter en jäkla massa tjat fick jag på Alice en jeanskjol och tröja och detta kompenserade hon såklart upp med svartmålade ögonbryn, lila ögonskugga, strumpor i sandalerna och fjädrar i håret. Heja Alice - Fashion Week hits Halmstad...igen. Suck.

Väl inne i bilen var det ren och skär lycka i baksätet. Alice log med hela ansiktet och sa "Mamma!!! Nu är det BARA TJEJERNA!! YEEEES!! PÅ med låten nu mamma!! Sätt på den!!!" Nu hade man ju kunnat hoppas att det var en BRA låt hon hade önskat...men Alice är ju inte som alla andra. Nej...Alice har letat fram JULSKIVAN och hela jävla vägen in till stan spelade vi "Jaaaag såg mamma kyssa Tomten" på högsta volym med rutorna nere. Mitt fula beiga (men numera pimpade) Kinderägg har aldrig känts mer pinsamt vid rödljusen. Men Alice var jätteglad och det var ju det som var grejen. Som den supermorsa jag är så bet jag ihop och sjöng med! God Jul Halmstad!


Vi inledde vår date med lite seriös shopping. Tre läppstift, en ring, ett armband, två ögonskuggor, en ful liten häst, en penna, ett grönt nagellack och ett vykort på kungafamiljen inhandlades. Heja Alice! Efter shoppingen var det fikadags och vi hamnade på Roberts Coffee med vars en stor bit Blåbärspaj med vaniljsås. Jeanskjolen kommer aldrig bli sig lik igen...

Efter en halvtimmes slappetid och femhundra "Är-det-lång-tid-kvar-mamma?!" gick vi till bion. Äntligen var det dags och Alice var så till sig att hon kissade på beställning utan att ens säga emot. DÅ är hon glad! Med godis inhandlat, vattenflaskan påfylld, blåsorna tömda och 3D-glasögonen i högsta hugg gick vi in i salongen. "LÄNGST UPP MAMMA!!!" Ja, lyckan är total för en 4-åring. När vi kom fram till våra platser säger en grabb "Är det okej om ni flyttar ett steg bara? Vi fick spridda platser och vill gärna sitta ihop." Ja, det känns ju som att det kvittar om man sitter på den platsen man bokat - så visst. Varsågod, ta min plats bara. Jag är inte sån...

Sen satte jag mig ner...och insåg att min rumpa kändes VÄLDIGT nära grannens rumpa. Okej att jag inte har det minsta arslet i stan(!)...men något är fel. LOVESEATS!!! Raden längst bak i salong 2 har "loveseats"...dvs små "hångelstolar för två"...utan "mittpinne". Fantastiskt. Tack som fan. Så här satt jag...längst bak i en biosalong...och såg Madagaskar 3...med fula 3D-glasögon...i en hångelsoffa - tillsammans med pappan ifrån familjen till vänster om oss. Jäkla tur att jag hade rakat benen!


Filmen var kanon och trots att folk smaskade som om det var deras sista måltid och någon hade raderat deras förmåga att stänga truten så höll jag mig vid gott mod genom hela filmen. Jag har ju (till Freddys stora skräck) en viss förmåga att be folk stänga igen truten/spotta ut tuggummit/spara godiset till hemresan när jag är på bio. Sån é jag! Jag klarar verkligen inte av folk som smaskar mig i örat. Jag får hatkänslor...och är nästan lite rädd för mig själv i de ögonblicken. Så jag har insett att det är bättre att säga till folk än att låta hatet eskalera. Mannen som jag gned rumpa emot i mörkret igår kväll hade dock vett att tugga med stängd mun.

Efter bion hade Alice spring i benen så vi avslutade kvällen med en sväng till på stan, en hamburgare på Mc Donalds och en graciös dans på parkeringen vid Lilla Torg. Ja, finns det Livemusik så dansar man! Det tycker Alice och är det "Alice kväll" så är det! Och vafan...jag har inget att skämmas för - man har väl sett Let's Dance!?

Vi hade en toppenkväll och Alice var glad hela kvällen! Jag blev dock liiite rädd för mig själv vid ett tillfälle igår. Inne på Mc Donalds:


Jag har ALDRIG haft en sån lust att råna någon...i hela mitt liv. Det DÄR är fan ORÄTTVIST!!?

over and out.

//Meekatt...

lördag 4 augusti 2012

Fisar, Bajs och Jättesnoppar?

Alice kusin Jack var här ett par dagar förra veckan och det var ju som ni vet en hel del bajsprat i huset då. Allting var bajs - hela tiden. Jag hade förträngt den perioden och inser nu att vi har ännu en sådan framför oss med Elton...jippie. Förutom bajs så är det uppenbarligen mycket som ska jämföras och skrytas med när man är 3 och 4 år gammal. Livet är en tävling och den med störst bajskorv vinner...typ. Livet var så mycket enklare när man var liten. Nu är det hus, bilar och bankkonton som jämförs - bajset räknas liksom inte längre. TUR som fan för mig i och för sig. Tjejer bajsar ju inte!


Jack: "En gång när jag var jättejättelång...då fest jag JÄÄÄÄTTEHÖGT!!!"
Alice: "Jag skriker högre än dig!"

Allvarligt? Är detta verkligen något att skryta med? Fan...jag borde kanske fisa mer för att impa på folk. Och skrika "JAG FEEEES!!!" mitt allra högsta efteråt? Ja, kanske det...

Jack: "Jag äter mer än dig Alice!"
Alice: "Jag äter fortare än dig Jack!" 
Jack: "Jag äter BAJS!"

Ja, uppenbarligen så vann ju Jack den diskussionen. Grattis Jack! Jag ser lite av mig själv i dig min kära Gudson! Det gäller att få sista ordet - oavsett hur det slutar liksom. Heja dig! 

Årets bästa köp! Man vet aldrig när man behöver en...
Alice: "Jack, jag höll i min Barbie längre än dig!"
Jack: "Jag VILL inte hålla i den! 
Alice: "Men jag höll ändå den längre än dig!"
Jack: "BAAAAAJS!!" 

Skönt när man har hittat ett uttryck som funkar i alla lägen. Jag har ju mitt "För sån é jag" och det tar jag till som mitt försvar när någon tittar på mig som om jag vore ifrån en annan planet. Jack har "BAJS" och det funkar för honom.

Alice: "Jaaack? Du har större snopp än Elton!" 
Jag: "Tack för det! Elton är ju bara ett år!"
Jack: "Hahahaha! Jag har en jättesnopp!"
Alice: "Men min pappa har större snopp än dig!!"
Jag: "Tack gode gud för det?!"

Kusinbus

Lördag...barnen sover, jag är nyduschad och har druckit två stora glas vin. Nu ska jag smörja in händerna i Helosansalva, läpparna med Idomin och krypa ner till Freddy och ge honom 40 minuter av sann glädje: Ett inspelat gammalt avsnitt av "Days of our Lives". Yeyh!

over and out.

//Meekatt...


fredag 3 augusti 2012

Mamma tror...

...att vi leker "tittut". Jag vill bara slippa se hennes fåniga leende. Ge mig öronproppar för fan så jag slipper höra "Vaaaaaaaar är Elton?!?" hela vägen hem ifrån Kristianstad!

//Elton...

onsdag 1 augusti 2012

Pappor, Mer anus & Varningar?

Nej, detta är inte ett inlägg där Freddy talar ut om hur det är att vara gift med mig...även om jag vet att många läsare undrar över just det. Detta handlar om en annan pappa...som talar ut...om något som man inte borde tala ut om. (Men hatten av för att han gör det...och för att han själv kan se det roliga i det!)

Förlåt mig(!) "Pappan med skadat anus"...men detta ÄR faktiskt både jättehemskt...och jättreroligt. Och eftersom att jag vet att många besöker Furuviksparken så ser jag ser som min plikt som ansvarsfull förälder och medmänniska...att meddela om riskerna som finns med ett besök här...för sån é jag! Så ja, varning för...krokar...som tränger in i ändtarmen?!


Artikel ifrån Arbetarbladet:

Pappan talar ut om dragkroksolyckan

"I drygt fyra dagar vårdades pappan på sjukhus. Nu berättar den 31-årige mannen hur det gick till när han skadades av minibilens dragkrok i Furuviksparken.– Kroppen fick en sådan chock, säger han.  

I söndags var mannen med sina två döttrar, två respektive fyra år, och sina föräldrar på Furuviksparken. De hade åkt dit tillsammans från Dalarna för att fira fyraåringens födelsedag.
På åkattraktionen ”Trafikplatsen” åker 31-åringen först runt på den lilla gula lastbilen med sin yngsta dotter i knäet.
Sedan är det fyraåringens tur.
– Hon kan inte gasa själv, så jag lyfter henne under armarna och hoppar bakåt för att hon ska få plats framför mig, berättar han.

Satte sig på kroken
Han ser inte kroken som sticker upp bakom honom – och sätter sig rakt på den.
Jeansen går sönder och kroken tränger in i ändtarmen och skadar honom invärtes, mot urinröret.
– Det gjorde fruktansvärt ont.
Han skriker rakt ut och försöker ta sig upp, men det går inte.
Han sitter fast.
Personal på parken rusar fram och hjälper honom upp.
– Jag trodde att jag skulle svimma av smärta, men jag försökte hålla färgen för barnens skull. De var jätteledsna och rädda, berättar pappan.
Han blöder kraftigt och får hjälp att ta sig till en toalett för att tvätta av sig. Personalen ger honom ett par shorts och ett par arbetsbyxor.
Sedan bjuder Furuviksparken familjen på lunch. Pappan vet att bilresan hem på en och en halv timme väntar och att barnen måste äta.
– Jag försöker bara hålla ut mot smärtan.

Bakterier i blodet
När barnen har gått och lagt sig på kvällen har han blivit ännu sämre. Han ligger och fryser och skakar på soffan med 40-gradig feber.
Till slut ringer han ambulans.
På sjukhuset visar det sig att han har blodförgiftning. Han behandlas med penicillin och får morfin mot smärtan.
Fem dagar efter olyckan har han fortfarande ont, men i går eftermiddag kunde han skrivas ut från sjukhuset.
Furuviksparken har kommenterat olyckan med ”vissa händelser är så osannolika att man inte kan förutse dem”, men pappan håller inte med.

Kunde se det tragikomiska

– Visst är det otur, men en sådan krok på en plats där barn leker ska inte finnas, konstaterar han.
Samtidigt kan han se det tragikomiska i situationen. Han har läst Arbetarbladets artikel som publicerades i onsdags.
– Jag skrattade, vad ska man göra? Livet går vidare.
Och han betonar en sak särskilt, med anledning av en artikelkommentar:
– Jag hade inte häng på byxorna."