Imorse vaknade jag med en liten Kravallis liggandes halvt på mig med benet över mina ben. Jag vaknade av orden: "Mamma!? Mammaaaaa? Jag har ont i magen! Jag är så jättefisenödig mamma!!". Yrvaken och lite smått irriterad över att återigen vakna med huvudet på sängbordet och med bara 30 procent av min blekfeta kropp I SÄNGEN svarade jag "Men FIS då!".
Snälla...påminn mig att ALDRIG mer säga så. Alice var inte "fisenödig"...hon var BAJSNÖDIG! 45 sekunder senare låg lakan och påslakan i tvättmaskinen, Elton satt på golvet och skrek i ren chock och Alice och jag stod i duschen och svor åt varandra. Den där förbannade "idag-vill-jag-INTE-ha-shampoo-diskussionen" fanns det liksom inte tålamod för en morgon som denna. Ja, jag kan ju säga att jag piggnade till ganska snabbt i alla fall. Det blev inget "ligga och dra sig" idag heller. God morgon världen!?
Efter frukosten kände jag att vi alla tre var i behov utav frisk luft. En viss "odör" hade etsat sig fast i huset...och i min hjärna...så jag drog ut barnen på långpromenad. Jag mutade med glass på Strandhugget och sen gick vi världens längsta omväg för att komma dit. Supermorsan goes Anna Skipper! Jag fick ett sms på vägen utav Fia som hade läst min bajs-uppdatering på Facebook. Hon skrev något om skadeglädje och jag svarade med en bild på barnen och skrev "Frisk luft!! Håll tummarna att ingen skiter på sig!!" Vi klarade oss...alla tre! Yeyh!?
Efter glassen gick vi ner och vände på stranden. Här blev jag ovän med Elton som hade bestämt sig för att BADA. När en 1-åring har bestämt sig för något är det ganska svårt att resonera med den. Så vi fick avbryta vår mysiga stund på stranden med att våldsknäppa fast lillebror i vagnen och springa därifrån. Återigen - magiskt...
När vi hade gått en bit ringde mobilen. Det var Hallands Radio. Hjälp!? Min första tanke var "Haha, de har ju ringt fel!" men så var det ju inte...tyvärr. En trevlig tjej ringde och grattade mig till nomineringen i "Årets Bloggmamma", frågade lite om mig och bloggandet och frågade om jag kunde tänka mig att vara med i radio på måndag. Min spontana reaktion var "Men fy fan! Jag pratar ju Skånska!?" Tydligen var detta inget hinder. Hon hade förstått allt jag hade sagt så jag bör klara mig utan tolk. Hon föreslog att jag skulle dyka upp redan vid sjutiden på måndag morgon och här kom ett spontant "Klockan SJU?! Tur att det är radio...då kan man vara ful!". Det var också okej. Ja, hjälp. Alice höll på att kissa på sig av lycka (ja, säkert skita ner sig också!) över att "MAMMA SKA VARA MED PÅ RADIO!". Som om hon någonsin lyssnar på radio?! Vet hon ens vad det är?! Men hon tycker det är jättecoolt så hon får helt enkelt följa med som moraliskt stöd. (Upprepar för mig själv: Snälla Malin - FÖRSÖK att behärska dig! Svär inte! Inga könsord! Men sen försvarar jag det med "Sån é ju jag?!")
Väl hemma igen fixade jag lunch och sen var det dags för Elton att sova. Han sov i 20 minuter...sen vaknade han och gallskrek i 20 minuter. Lilla hjärtat. De där jäkla öronen... Jag ringde till Dr Rolf och en kvart senare (<-- Kinderägg goes Formel 1) var vi där. Här uppstod dagens jobbigaste moment. Ja, doktorn undersökte Elton och mycket riktigt var det öroninflammation...igen. Eftersom att han inte tål Penicillin skulle det skrivas ut något annat och doktorn frågar efter hans vikt. Eeeeh? Ska man kunna det? Jag har väl ingen aning?! En 10-15 kilo? Allvarligt?! Hur dum kan man känna sig egentligen? Vi har inte vägt honom på tre månader och jag vet väl inte hur fort han ökar i vikt?! Jag frågade efter en våg och där ställde jag Elton. Yeah...right. Som om han skulle gå med på det!? Offentlig förnedring när den är som värst...
Jag skrattar lite nervöst samtidigt som jag inser vad doktorn tänker. Faaaaan!! "Ställ du dig på vågen med honom i famnen!" MEN SKJUT MIG!? Ska vi hålla hand och byta recept efteråt?! För ett kort ögonblick tänker jag "Men om Alice lyfter Elton...och ställer sig...nej." Fan. Jag kommer inte ur det här. Jag lyfter upp Elton, ställer mig på vågen och konstaterar "Herregud, han väger ju nästan trettio kilo!!" (Ja, man kan ju dosera om drogerna hemma?!) Men nej...sen fick jag sätta ner honom. Och väga mig ENSAM! "Jäklar vad de här skorna väger mycket!" Doktorn sa inget utan började knappa på datorn. Här väntar jag ju på en remiss direkt in till en Gastric Bypass men jag fick bara ett recept på antibiotika. Tack. Vi firade invägningen med ett besök på fiket. Jag fick ingen bulle. Mina tunga skor tog liksom bort sötsuget...
Ikväll har Freddy kelat med kaninen, Elton har medicinerats och somnade till slut efter en massa tårar och Alice har lyckats klara av sina behov på toaletten. En lyckad kväll med andra ord. Imorgon är det en ny dag - Fredag! "DÅ ska vi ha muuuus! Eller hur mamma?!"
over and out.
//Meekatt...















